US 8 – 2007 / 2008

What side r y on ?

Är det bättre att vara på plats, ( än framför tv,n )när man sitter bland oliktänkande och tvingas hålla käft när United gör mål….Tacka vetja ståplats förr i tiden…..då kunde man ge hals……Champions!

East Side

Vilken resa den här säsong har varit, snacka om berg- och dalbana! Marcus har gjort en bra sammanfattning av säsongen så jag tänkte skriva om något annat.

Jag har bara hunnit till en match i år (förhoppningsvis blir det 2, resan är betald till Moskva men ingen matchbiljett än så länge) och det var borta mot Chelsea. Det var inte så roligt med tanke på hur det slutade och dessvärre fick jag sitta bland hemma-fansen. Efter ni har läst det här kommer ni att förstå hur mycket jag vill till finalen och sjunga och vara med ”the red army”.

Jag hade försökt att skaffa biljett i samma sektion som United-fansen men det gick inte i år. Så blev det Plan B istället. Jag har en gammal skolkamrat (Paul) som har säsongkort på Stamford bridge och han fixade biljetten. Desto mer vi närmade oss matchen desto mer orolig blev jag att United skulle gör ett sent mål och vinna ligan och jag skulle bli tvungen att försöka att inte jubla.

Veckan innan så satt jag hemma och tittade på Blackburn-matchen och tänkte att nu ska jag låtsas vara på Stamford Bridge och om United gör ett sent mål så ska jag hålla mig lugn. Den planen sprack direkt när Tevez dök upp och gjorde ett av säsongens viktigaste mål, jag höll på att springa rakt in i tv:n!

Paul hade förklarat att där han sitter brukar det vara relativt lugnt och att det skulle vara mestadels turister omkring oss. Vi satte oss ned och han hade nästan rätt förutom ett gäng av väldigt berusade gamla huliganer som satt framför oss.

När Chelsea gjorde första målet så gjorde jag ingenting vilken resulterade i uppmärksamhet från grabbarna framför oss. Varje gång Chelsea hade något skott på mål såg det ut som jag applåderade med Chelseas fans (fast det var räddningen eller försvarsspelet jag egentligen applåderade )

Efter att vi satt oss ned inför andra halvlek så sa Paul till mig ”Jag har precis kommit på att din skjorta inte var så bra att ha på dig idag”. Jag förstod att han menade färgerna på den – röd, vit och svart rutig. Shit!

Som ni vet kvitterade Rooney snabbt i andra halvlek och jag kände mig riktigt glad inombords men på utsidan försökte jag se förbannad ut i ett försök att smälta in med omgivningen.

När matchen började närma sig slutet (med ungefär 10 minuter kvar) så började jag tänka på hur jag skulle ta mig ut ifall att vi gjorde ett segermål, men tyvärr så kom straffsparken istället. Medan Ballack lade fram bollen så började tuffingarna framför oss titta fram mot planen och snabbt över till mig igen för att se min reaktion.

Det var då det slog mig vilken sits jag hade hamnat i och när Paul viskade till mig att ”sätter han den så är du tvungen att jubla” så hade jag en djup känsla av illamående. Jag ville verkligen se honom skjuta rakt över ribban men som ni vet så satte han det istället. ”Tuffingarna” jublade först, sen vändes deras blickar väldigt fort mot mig, bara för att få se mig med ett väldigt falsk leende, jublandes. Paul visste hur jag kände och hoppade på mig, mest så jag inte behövde jubla så mycket.

Jag rekommenderar att ni aldrig gör vad jag gjorde – jag gör då inte om det! Visst, det skulle ha varit väldigt roligt att se United vinna ligan där men med facit i hand så skulle det varit nästan ännu värre att se United vinna ligan och inte kunna fira!

Nu gick det vägen mot Wigan istället och jag firade i soffan med många polare från Manchester som bor här i Sverige och ser fram emot att få fira den andra delen av ”the double”. den 21:a maj i Ryssland när vi lyfter den stora Champions League-bucklan så blir min hemska upplevelse på Stamford Bridge mycket, mycket lättare att bara släppa……keep your fingers crossed!

// Jamie

LUHG

West Side

Två matcher.
Två otroligt viktiga matcher.
Två matcher som helt och hållet avgör hela säsongen och det är inte ofta det avgörs på säsongens sista sparkar…..den 11 maj och 21 maj är dagar att minnas…jag är fortfarande/redan i skrivande stund så nervös att jag har svårt att fokusera på mitt jobb och allt annat som hör vardagen till. Vi hade allt att vinna och allt att förlora. Det värsta är att det redan kunde varit klart om vi slagit Middlesbrough eller Blackburn för ett par veckor sedan. Somliga gillar spänningen och att ligan är så jämn, själv föredrar jag helt klart att vinna ligan i april, 15 poäng före tvåan så jag kan njuta av resterande matcher utan att behöva sitta med händerna för ögonen och skrämma livet ur sambon så fort motståndarna närmar sig vårt straffområde! Och vilka nagelbitare vi haft på sistone! Tänker närmast på semifinalen mot Barcelona både hemma och borta där drömmen om en final kändes ack så långt borta även när vi ledde med 1-0. Det är märkligt hur förhoppningar och förväntningar kan få en att inte se saker för vad de är. Under matchen vid Old Trafford kändes det som att vi var fullständigt utspelade så gott som hela matchen, men efter att ha kollat på matchen två gånger efteråt (kunde inte sova!) insåg jag att vi hade det hela under kontroll så gott som hela tiden. Detta säger en hel del om hur starkt vårt försvar har varit den här säsongen, inte bara själva backlinjen utan hur hela laget hjälpts åt att försvara sig. Ingen, inte ens Ronaldo har varit ”för fin” för att springa tillbaka och täcka upp för en vänsterback som tappat boll vid motståndarens straffområde eller positionera sig vid sidan av Ferdinand när Vidic försvunnit i en fem-meters glidtackling. Med mina röda glasögon på mig kan jag konstatera att vi gjort flest mål och släppt in minst, så kanske gemene man och journalist kan sluta dregla över Arsenals anfallsspel och Chelseas försvar någon gång? Men nu har ju t om herrarna på Canal+ börjat ge oss rosor så det kanske är lite ändring på gång äntligen…
Så hur sammanfattar man en sån här säsong? Det är väldigt svårt, men under gällande omständigheter finns ändå en hel del att nämnas och här är en blandning av högt och lågt:
– De två förlusterna mot City sved lika mycket som vinsterna mot Liverpool gjorde gott för själen.
– Hoppas Nani följer samma bana som Ronaldo, dvs mycket teknik, filmningar och spring men lite slutprodukt till 40 mål på en säsong.
– Inget mål på hela säsongen (hittills) har glatt mig så mycket som Scholes stänkare mot Barca. Ingen förtjänade det mer och personligen skulle jag vilja att han fick starta Champions League-finalen om han så satt i rullstol.
– Brown har visat att han är ok som högerback men att han har ännu sämre vänsterdoja än Beckham. Däremot har han varit helt fantastisk när han ryckt in som mittback.
– Pique kan med lite mer matchträning och mycket mer erfarenhet bli av samma klass som Rio.
– Det var underbart att se Ferdinand självmant lämna över kaptensbindeln när Neville fick komma in och spela några minuter. Mycket högklassigt.
– Owen Hargreaves är en betydligt mycket bättre frisparksskytt än Ronaldo. I alla fall sett till antalet slagna frisparkar som faktiskt går förbi muren! Han har även varit en alldeles förträfflig, om än mycket dyr, högerback.
– Dags att göra oss av med Saha. Otroligt talangfull spelare de två matcherna per säsong han är helt skadefri och matchtränad. Skicka honom till Lyon och plocka hit Benzema eller Berbatov istället. Vi måste i nuläget ha ligans till längden sett kortaste anfallspar så vi behöver alternativ.
– Varför, varför, varför såg vi inte till så att Torres flyttade till Manchester United?
– Det bådar gott för framtiden att våra nyförvärv Nani och Anderson kommit in så pass snabbt i laget att de redan nu börjat hålla herrar Scholes och Giggs ute ur startelvan. Samtidigt känns det fruktansvärt ledsamt att se gamla hjältar nästan inse själva att de inte håller samma klass längre.
– Vi måste ha in en ny högerback på ett eller annat sätt. Även om Neville mot all förmodan kommer tillbaka till den klass han höll innan skadan har han inte heller många säsonger kvar.
– John Arne Riises självmål förtjänar givetvis en omnämning. Huruvida man tolkar det som något positivt eller negativt lämnar jag upp till er själva.
– Tevez har varit helt strålande. Kul att se någon som kommer in och förstår hur det är att spela för United. Fantastisk inställning och har gjort några mycket viktiga mål!
– Ronaldo…ja, var börjar man? 40 mål talar för sig självt. Av en yttermittfältare. Inte bara tangerade han George Bests rekord, han gick om det med hästlängder. I dagens fotboll.

Det finns givetvis mycket mer att nämna, men det är dessa saker som spontant dyker upp i huvudet på mig så här när säsongen börjar lida mot sitt slut. Silly season börjar snart och både Torres och Gerrard har redan börjat prata om att Liverpool ska vinna ligan nästa säsong så allt är precis som vanligt. …Men som en vis man sade på kvällen den 26:e maj 1999 – ”Football, eh…bloody hell!”

Champions….and…..
Follow, follow, follow, ’cause United is going to Moscooooooow!!!

// Marcus


MANCHESTERGUIDE

Samarbetspartners

MUSS/MUSCS medlemmar har 15 procent rabatt på mat och alkoholfri dryck på O'Learys restauranger i Sverige.
Muss.se