Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

MUSS sångbok [V]: Kulthjältar

Vissa spelare blir omedelbart favoriter på läktarna. Ofta handla det om tuffa och hårda spelare som inte alltid har världens bästa teknik. De är ofta bra fotbollsspelare som presterar väldigt bra för United, men det är inte nödvändigt – vi älskar dem oavsett. I den femte delen av sångboken kollar vi på sånger om ett gäng supporterfavoriter. (Huruvida alla spelare vi sjunger om nedan faktiskt är kulthjältar kan diskuteras, men den diskussionen är inte relevant här och nu.)

[xxiii] BIG JIM HOLTON’S AFTER YOU
[melodi: Has Anybody Seen My Gal?]

Six foot two, eyes of blue, [1] [2]
Big Jim Holton’s after you.
La la la la la la la la…

[1] Holton var 6’ 1’’ lång.
[2] Holton hade bruna ögon.

#####

Jim Holton var en försvarsspelare i traditionell brittisk stil – hård och tuff men ganska långsam och med medioker bollkontroll. Han blev snabbt en hjälte på Old Trafford efter sin övergång från Shrewsbury Town i januari 1973. Holton hjälpte United att klara sig kvar i högsta ligan. Säsongen 1973/74 hände emellertid det otänkbara, United degraderades. Holton klarade sig dock med hedern i behåll, han utsågs till säsongens spelare i United och belönades med en plats i Skottlands VM-lag.

Uniteds sejour i andradivisionen (som på den tiden praktiskt nog kallades för division två – ingen risk för missförstånd) blev kort, bara en säsong – en säsong som har kultstatus hos många Unitedsupportrar. För Holton tog säsongen slut redan i december, då han bröt benet i en match mot Sheffield Wednesday. Det skulle visa sig vara hans sista a-lagsmatch för United. Oturen grinade Holton i ansiktet, hans comeback i reservlaget resulterade i ett nytt benbrott.

Holton spelade för Sunderland, Coventry och Sheffield Wednesday, utan att hitta tillbaka till gammal god form, innan han la skorna på hyllan 1981. Efter karriären levde han ett enkelt liv som pubägare.

Jim Holton blev bara 42 år, i oktober 1993 dog han i en hjärtattack.

Noterbart är att Holton blev utvisad i två av sina nio första matcher för United (en av dessa förvisso en träningsmatch) och att han sången till trots faktiskt hade bruna ögon.

Melodin är hämtad från 1920-talslåten Has Anybody Seen My Gal? Låten är också, på grund av den inledande raden, känd som Five Foot Two, Eyes of Blue. Artister som har spelat in låten inkluderar The California Ramblers, Art Landry’s Band och Dean Martin.


Five Foot Two, Eyes of Blue (Art Landry’s Band).

[xxiv] GERRY DALY’S FUCKING GREAT
[melodi: Has Anybody Seen My Gal?]

Five foot eight, underweight, [1]
Gerry Daly’s fucking great.
La la la la la la la la…

[1] Daly är 5’ 9’’ lång.

#####

Gerry Daly var mittfältare i United under mitten av 1970-talet. Han värvades av Tommy Docherty från irländska Bohemians för bara £20 000. Kort och tunn som Daly var kunde man tänka sig att han skulle få problem med det fysiska spelet i den engelska ligan, men det han saknade i fysik tog han igen med teknik, energi och hjärta. Han var en utmärkt passningsspelare och hade ett bra skott. Daly var också en mycket säker straffskytt – 16 mål på 17 försök. Noterbart är att Dalys företrädare som straffskytt i United var målvakten Alex Stepney.

Daly tappade sin plats i laget när Docherty värvade Jimmy Greenhoff (Sammy McIlroy tog över Dalys plats på mittfältet). Daly hade svårt att acceptera detta och kom ihop sig med Docherty, vilket resulterade i att Daly lämnade United för Derby våren 1977. Ironiskt nog blev Derby även Dochertys nästa klubb, bara ett halvår senare (Daly och Docherty samsades och Daly överlevde faktiskt Docherty i Derby).

Melodin är Has Anybody Seen My Gal? se Big Jim Holton’s After You.

[xxv] DAVID MAY SUPERSTAR
[melodi: Jesus Christ Superstar]

David May, superstar,
He’s got more medals than Shearer.
David May, superstar,
He’s got more medals than Shearer.

#####

David Mays karriär i United blev inte riktigt vad han och United hade hoppats på. Värvad från Blackburn hade May problem att anpassa sig till den mer tekniska fotbollen som United spelade. När han till slut började hitta rätt blev han skadad. Skadeproblemen skulle förfölja May under resten av hans karriär.

May spelade bara nio matcher säsongen United vann trippeln, ingen av dessa i Europacupen. Trots det var det May som firade mest och bäst efter Solskjaers segermål i Barcelona. Hans sätt att fira segern har blivit en klassiker och May förknippas idag mer med sitt celebrerande i Barcelona än sina insatser på fotbollsplanen.

Sången är förstås ironisk. Någon superstjärna har May aldrig varit. Däremot är det givetvis fakta att May vann fler medaljer än Alan Shearer. I sin dubbelbottnade natur är sången lika mycket ett sätt att håna Shearer som ett sätt att hylla May.

Melodin är sången Superstar, hämtad från Andrew Lloyd Webber och Tim Rices musikal Jesus Christ Superstar.


David May Superstar.

[xxvi] DI-MI-TAR
[melodi: Jesus Christ Superstar]

Di-mi-tar Ber-ba-tov, one look at city and he said fuck off!
Di-mi-tar Ber-ba-tov, one look at city and he said fuck off!

#####

Uniteds försök att värva Dimitar Berbatov blev en utdragen historia. Manchester city, som precis hade fått en obscen mängd arabiska pengar kastade över sig, försökte i sista stund kapa transfern. Berbatov skrattade mest åt city och blev omedelbart en röd hjälte när han några timmar senare skrev på för United.

Någon, jag tror att det var Pete Boyle, såg en chans att i en och samma sång hylla Berbatov och håna city. Melodin, Superstar från Jesus Christ Superstar, har United tidigare använt för att sjunga om David May, se David May Superstar.

Di-mi-tar @ Youtube >>>

[xxvii] YIP JAAP STAM

Yip Jaap Stam is a big Dutch man,
Get past him if you fucking can,
Try a little trick,
He’ll make you look a dick,
Yip Yap, Jaap Stam!

#####

Jaap Stam hade alla nödvändiga attribut för att bli en hjälte på Old Trafford. Stor, stark och orädd. Ja och så var han förstås en förbannat bra försvarare. Stam gjorde tre säsonger i United, vann tre ligatitlar samt Europacupen och FA-cupen en gång vardera. Sen kom boken och Stams tid i United var över.

I efterhand har Sir Alex Ferguson konstaterat att det var ett stort misstag att sälja Stam. Den officiella förklaringen är fortfarande att Fergie ansåg att Stam hade tappat i snabbhet samt att Lazios bud ansågs vara för bra för att tacka nej till. Vi supportrar kommer aldrig att få reda på den absoluta sanningen.

Sången blev en hit i Barcelona, den där majdagen 1999. Den har aldrig tystnat helt, även om den idag bara hörs på pubar och i oregelbundna intervall.


Yip Jaap Stam.

[xxviii] WHEN JOHNNY GOES MARCHING DOWN THE WING
[melodi: When Johnny Comes Marching Home]

When Johnny goes marching down the wing,
O’Shea! O’Shea!
When Johnny goes marching down the wing,
O’Shea! O’Shea!
When Johnny goes marching down the wing,
The Stretford End will fucking sing,
We all know that Johnny’s gonna score,

Na na na na na na na na – na na,
Na na,
Na na na na na na na na – na na,
Na na,
Na na na na na na na na na,
Na na na na na na na na na,

We all know that Johnny’s gonna score!

#####

John O’Shea fick sitt genombrott säsongen 2002/03. Han sprang upp och ner på vänsterkanten och slog tunnlar till höger och vänster, bland annat på Luis Figo. Ung och orädd blev han snabbt en favorit på Old Trafford. United svarade för en osannolik upphämtning och lurade Arsenal på ligatiteln. Framtiden såg ljus ut för Johnny. Han har dock aldrig på allvar hittat tillbaka till den form han hade våren 2003. Han har gjort många matcher på många positioner – ja, han har t.o.m. fått vikariera som målvakt – utan att någonsin vara ordinarie i laget. Så kom den 3 mars 2007, United (som jagade sin första ligatitel på fyra år) mötte Liverpool på Anfield. Tid och plats för en hjälte. Och med 91 minuter spelade klev John O’Shea fram som den hjälten.

Sången är ett av Pete Boyles mest framgångsrika försök. Han började sjunga den på Bishop Blaize hösten 2002. Mellanakten adderades på en pub i La Coruña våren 2003, då en grupp Unitedsupportrar inspirerades av en Deportivosång som använde samma melodi. Mot slutet av säsongen var sången en given favorit hos Uniteds supportrar. I säsongens sista hemmamatch, United mötte Charlton, gungade Old Trafford till When Johnny Goes Marching Down the Wing. Pete Boyle gillar att referera till den matchen och ett avbrott i spelet då Nicky Butt ska ha talat med O’Shea, pekat på publiken och förklarat att det var O’Shea publiken sjöng om.

Melodin är When Johnny Comes Marching Home (även kallad When Johnny Comes Marching Home Again), en i raden av låtar med anor från det amerikanska inbördeskriget. Låten uttrycker en längtan efter släkt och vänner som har tvingats lämna hemmet för att kriga men även framtidstro – när ”Johnny” kommer hem blir det fest.

Johnny I Hardly Knew Ye (även känd som Johnny We Hardly Knew Ye och Johnny I Hardly Knew Ya) är en irländsk antikrigssång som använder samma melodi. Vissa källor hävdar att den irländska versionen är originalet men de publicerade texter som finns pekar på att den amerikanska versionen är äldre. Texten till Johnny I Hardly Knew Ye handlar om en soldat som, blind, utan armar och ben, efter kriget återvänder till sin kvinna.

The Ants Go Marching One by One och The Animals Went in Two by Two är två barnvisor som använder samma melodi.

The Clash använde melodin till sin antirasistiska låt English Civil War som diskuterar det politiska läget i England. Guns N’ Roses använder delar av melodin i sin antikrigssång Civil War (som, med tanke på att USA inte låg i krig när låten skrevs, även fungerar som en slags hyllning till sånger som kritiserade Vietnamkriget). Civil War avlutas med den briljanta och dubbelbottnade raden ”What’s so civil about war anyway?” Även W.A.S.P. och U2 har använt melodin. Dropkick Murphys har spelat in Johnny I Hardly Knew Ya.

Den svenska snapsvisan Vikingen använder samma melodi.

Melodin förekommer även i ett antal filmer, bl.a. Gone with the Wind, Die Hard: With a Vengeance och Antz. Melodin används också i ett avsnitt av The Simpsons och har även använts i reklamfilm.

United var länge det enda engelska lag som använde den här melodin (däremot är den relativt vanligt förekommande i Sydeuropa). FC United har en version som både hyllar det egna laget och kritiserar den moderna fotbollen. Liverpool stal melodin och använder den i en sång om Torres. Ja det är riktigt, det bästa Liverpool kunde komma på för att hylla sin bästa spelare på många år var att göra om en Unitedsång.


When Johnny Goes Marching Down the Wing.


Johnny I Hardly Knew Ye (Janis Ian).


When Johnny Comes Marching Home.


The Ants Go Marching One by One.


English Civil War [live] (The Clash).


Civil War (Guns n’ Roses).

[xxix] VIVA JOHN O’SHEA
[melodi: Viva Ronaldo]

Viva John O’Shea, viva John O’Shea,
Over six feet tall,
Homosexual, viva John O’Shea.

#####

Ännu en variant på Viva Ronaldo. Den här sången, som inte är överdrivet populär, är ett mysterium för mig. Rykten om homosexuella fotbollsspelare är ganska vanliga men sällan bekräftade. Normalt är det motståndarsupportrar som sjunger nidsånger om en påstått homosexuell spelare. Hade Johnny varit öppet homosexuell hade det varit en sak. Själv berättar O’Shea, i en intervju med United We Stand, att han har haft flickvän i sex-sju år.

[xxx] THE VIDIC FAMILY
[melodi: The Addams Family Theme Song]

His granny plays the banja, [1]
His mother smokes the ganja, [2]
His name is Nemanja,
The Vidic family,
Duh-dudu-duh (*claps*),
[3]
Duh-dudu-duh (*claps*),
Duh-dudu-duh, duh-dudu-duh, duh-dudu-duh (*claps*).

[1] Alternativt ”His father” eller ”His mother”, men presenterad version är originalet.
[2] Alternativt ”His father”.
[3] Här knäpper man med fingrarna eller klappar i händerna två gånger.

#####

Nemanja Vidic är den senaste i redan av kulthjältar på Old Trafford.

Troligen är det här en sång av Boylie. Den har vevats några gånger på Bishop Blaize men har aldrig blivit riktigt populär.

Melodin är hämtad från introt till teveserien The Addams Family.


The Addams Family Theme Song.

Tack till Red News för publikationen Great United Songs och till Red Issue för Pete Boyles återkommande artiklar.