MUSS sångbok [VIII]: If You All Hate the Scousers

Liverpool. Bara blotta namnet gör att man blir illamående. Vi hatar Liverpool, svårare än så är det faktiskt inte. De är våra största rivaler. Rivaliteten mellan United och Liverpool är inte bara en fotbollsrivalitet, det finns sedan länge också en rivalitet mellan städerna Manchester och Liverpool.

Rivaliteten mellan Manchester och Liverpool kan sägas börja på allvar under 1800-talet. Manchester var en framgångsrik industristad medan Liverpool var en viktig hamnstad. För Manchesters företagare var hamnen i Liverpool nödvändig för att skeppa iväg produkter, något Liverpool utnyttjade med höga avgifter – faktiskt så höga att det ofta var billigare för Manchester att utnyttja hamnen i Hull på andra sidan landet. Manchester löste detta genom att bygga Manchester Ship Canal, vilket gav staden direkt access till havet och på många sätt gjorde Liverpools hamn överflödig.

Manchester har mot Liverpool alltid varit en mer aktiv stad. Där Manchester ofta har varit i framkanten av utvecklingen (industriella revolutionen) har Liverpool mest tittat på. Manchester har alltid varit huvudstaden i norr medan Liverpool framstår som Manchesters fattiga kusin.

Där Manchester på senare tid har utvecklats till en modern storstad är Liverpool på många sätt fortfarande en fattig industristad. Arbetslösheten och kriminaliteten har alltid varit större i Liverpool än i Manchester. Manchester förefaller också vara en mer internationell och välkomnande stad än Liverpool.

De som kommer ifrån Liverpool kallas för scousers. De pratar med en säregen dialekt som ofta framstår som ointellektuell. Fördomen berättar att scousers är lata, tjuvaktiga och självömkande.

På fotbollsplanen är den stora rivaliteten mellan United och Liverpool, något som till stor del beror på att United och Liverpool är respektive städers mest framgångsrika lag. Det finns emellertid ingen kärlek mellan United och Everton – vi hatar Everton också, bara inte lika mycket som vi hatar Liverpool. Många sånger och ramsor om Liverpool och scousers kan med fördel användas om både Liverpool och Everton.

När ordet scousers nämns i fotbollssammanhang handlar det som regel om klubben Liverpool, deras spelare eller lagets supportrar, trots att ordet från början inte har någonting med fotboll att göra. När vi istället pratar om Everton använder vi som regel termen Blue Scouse (de blå scouserarna).

Annars kallas Liverpool (fotbollslaget och dess supportrar) ofta bin dippers (soptunneletare, ofta förkortat till dippers), i en anspelning på att scousers är så fattiga att de måste leta efter mat i soptunnan. En annan term som används om Liverpool är vermin (skadedjur, ohyra eller drägg). En snällare term är Fools.

[liii] YOU SCOUSE BASTARDS

You Scouse bastards! [1]
You Scouse bastards!

[1] Eller ”bastard”.

#####

Den traditionella nidramsan om Liverpool och dess spelare, har sannolikt funnits lika länge som nidramsan existerat som fenomen. Vi använder ramsan ständigt, varje gång den är användbar – när vi möter Liverpool, när vi möter Everton men också för att håna spelare som har spelat i Liverpool eller i Everton (spelaren i fråga behöver inte vara scouser).


You Scouse Bastard.

[liv] CHEER UP KEVIN KEEGAN
[melodi: Daydream Believer (The Monkees)]

At the turn of the year,
Newcastle were twelve points clear,
The Geordie fans were ordering their beers,
But then Eric the King, with all the goals he slotted in,
And a bunch of kids reduced them all to tears,
Der der der der der der der,

Cheer up Kevin Keegan,
Oh what can it mean,
To a sad Geordie bastard,
And a shite football team.

Now here in ’99, Kevin Keegan’s doing fine,
With all the money from the Harrods man,
But Fulham can’t you tell,
For we’re listening very well,
Just where you found eight thousand loyal fans,
Der der der der der der der,

Cheer up Kevin Keegan,
Oh what can it mean,
To a sad Geordie bastard,
And a shite football team.

#####

Säsongen 1995/96 är en klassisk säsong i Uniteds historia. Efter att ha förlorat både liga och cup under föregående säsongs två sista matcher valde Alex Ferguson att sälja Mark Hughes, Paul Ince och Andrei Kanchelskis under sommaren 1995. Inga etablerade spelare flyttade till Manchester och en hel fotbollsvärld undrade vad Ferguson sysslade med. I ligapremiären förlorade United enkelt mot Aston Villa och expertkommentatorn Alan Hansen (You Scouse bastard!) förklarade i direktsändning: ”You can’t win anything with kids.” Det såg länge ut som att Hansen skulle få rätt, den 20 januari 1996 ledde Newcastle ligan, tolv poäng före United.

Men United är vinnare, Newcastle är förlorare. Under ledning av manager Kevin Keegan faller Newcastle som ett korthus. Efter en seger mot Leeds kritiserar Alex Ferguson motståndarlagets spelare och menar att de höjer sig mot United. Psykologin är självklar, Ferguson vill tvinga Leeds att prestera mot Newcastle ett par veckor senare. Nu vinner förvisso Newcastle mot Leeds men Keegans lag har tappat serieledningen och Keegan själv tappar fattningen i en direktsänd teveintervju. I en numera klassisk rant förklarar Keegan att han inget hellre vill än att United ska förlora: ”I would love it if we beat them. Love it!” United vann förstås ligan. I ett försök att muntra upp Keegan börjar Uniteds supportrar sjunga.

Sången lever alltjämt än idag, även om vi numer nöjer oss med att sjunga refrängen. Den andra versen adderades av Howard och Kerry när United lottades mot Fulham i FA-cupen 1999 (Fulhams manager då var, förstås, Kevin Keegan).

Melodin är den gamla Monkeeslåten Daydream Believer.


Cheer Up Kevin Keegan.


Daydream Believer (The Monkees).

[lv] CHEER UP RAFA BENITEZ
[melodi: Daydream Believer (The Monkees)]

Cheer up Rafa Benitez,
Oh what can it mean,
To a fat Spanish waiter,
And a shite football team.

#####

Vid årsskiftet 2008-2009 ledde Liverpool den engelska ligan. Det såg att vara deras bästa chans till en ligatitel på närmare 20 år. Sir Alex Ferguson fällde en oskyldig kommentar där han undrade huruvida Liverpool skulle klara pressen. Liverpools manager Kevin Kee… eh, förlåt, Rafael Benitez reagerade omedelbart. På en presskonferens gick Benitez till hårt angrepp på Ferguson. Ferguson kritiserades för än det ena, än det andra. Benitez menade att det han sa var fakta medan en hel fotbollsvärld undrade om spanjoren gått och blivit galen. Efter Benitez rant har Liverpool förlorat massor av poäng medan United har vunnit, vunnit och vunnit.

Benitez rant jämfördes omedelbart med Kevin Keegans rant från 1996 och det är föga förvånande att sången Cheer Up Kevin Keegan gjordes om till en variant om Benitez. ”Fat Spanish waiter” är förstås en referens till Manuel i Fawlty Towers (Pang i bygget).


Cheer Up Rafa Benitez [@ 3:28].

[lvi] FAT SPANISH WAITER
[melodi: Guantanamera]

Fat Spanish waiter,
You’re just a fat Spanish waiter.
[1]
Fat Spanish waiter,
You’re just a fat Spanish waiter.

[1] Eller ”He’s just”.

#####

En annan variant på sång om Rafael Benitez som jämför honom med servitören Manuel i Fawlty Towers (Pang i bygget).

Melodin är hämtad från Guantanamera, en patriotisk kubansk sång. Guantanamera (som betyder tjej från Guantanamo) är sannolikt den mest kända kubanska sången. Sången skrevs av Joseito Fernandez, 1929. Originalet handlar om en tjej från Guantanamo som Fernandez, i sången, har en romantisk affär med för att senare bli dumpad. Fernandez, som jobbade på radio, använde emellertid melodin i sitt radioprogram för att diskutera aktuella händelser och traditionen bjuder att den som sjunger improviserar fram text till melodin.

Melodin används ofta på fotbollsläktaren. Sannolikt har de flesta lag flera sånger som använder melodin.


Fat Spanish Waiter [@ 0:14].


Guantanamera (Joseito Fernandez).

[lvii] HE’S CRACKING UP
[melodi: Three Lions (Baddiel, Skinner & The Lightning Seeds)]

He’s cracking up,
He’s cracking up,
He’s cracking,
Rafa’s cracking up.

He’s going down,
He’s going down,
He’s going,
Gerrard’s going down.

#####

Ännu en sång om Rafael Benitez. Sången föddes efter Benitez Keeganliknande rant och blev en omedelbar succé. Den andra versen, som refererar till Steven Gerrards konstanta filmande men också till Gerrards stundande åtal för misshandel, är inte speciellt populär.

Melodin är hämtad från Three Lions, Englands officiella EM-låt 1996 (sannolikt mer känd som Football’s Coming Home, som är texten i refrängen).


He’s Cracking Up.


I’m Cracking Up.


Three Lions (Baddiel, Skinner & The Lightning Seeds).

[lviii] WE HATE LIVERPOOL AND MAN cITY
[melodi: Tom Hark (Elias and His Zig Zag Jive Flutes)]

We hate Liverpool, and Man city (And Leeds!). [1] [2]
We hate Liverpool, and Man city (And Leeds!).

[1] Originalet var ”We hate Liverpool, and Everton.”
[2] ”And Leeds!” kan utelämnas och inkluderades inte i originalet.

#####

Enkelt, effektivt och sant. En ramsa som förklarar vilka lag vi hatar mest. Originalet (med Everton istället för city) torde härstamma från 1980-talet medan dagens version började sjungas runt millennieskiftet. Ramsan har blivit relativt populär på sistone.

Melodin är Tom Hark av den sydafrikanska gruppen Elias and His Zig Zag Jive Flutes. Idag är Tom Hark sannolikt mest känd som en låt av The Piranhas, men den versionen är en cover. Låten har även använts som titelmusik till teveserien The Killing Stones. Melodin är relativt vanlig som fotbollsramsa.


We Hate Liverpool and Man city.


Tom Hark (The Piranhas).

Tack till Red News för publikationen Great United Songs och till Red Issue för Pete Boyles återkommande artiklar.


MANCHESTERGUIDE

Samarbetspartners

MUSS/MUSCS medlemmar har 15 procent rabatt på mat och alkoholfri dryck på O'Learys restauranger i Sverige.
Muss.se