Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika: Min kärlek

Manchester United Football Club är min klubb. Klubben som aldrig ger upp. En vinnarmentalitet som genomsyrar allting från ungdomslagen till A-lagstruppen och vidare till varenda sittplats på mäktiga Old Trafford. Det är så jag vill ha det. Det är det United jag älskar och jag känner att vi denna säsong kan bygga vidare på det vi påbörjade förra säsongen.

Mitt förhållande till klubben, som dominerat den engelska ligafotbollen de senaste 20 åren, har utvecklats från en hobby på helgerna till en form av besatthet 24/7. Det finns ingenting viktigare för mig. Så är det bara.

Bra. Då har vi rett ut det.

Jag tänker dock inte börja min journalistiska bana på MUSS genom att göra en informationsruta á la Aftonbladet med namn, ålder, favoritspelare och favorit Utd-minne. Men jag tänkte göra ett försök till att förklara min kärleksrelation till United.

Gåshud
Någon gång i månaden kommer min flickvän hem och finner mig med tårade ögon. Det fanns en tid då hon kom stormandes fram till mig och frågade hur det var fatt. Nuförtiden tittar hon på mig lite nedlåtande och frågar ”om jag tittar på fotboll?”. Då har jag tittat på något av mina bästa videoklipp. Brukar boosta mig själv någon gång då och då genom att titta på favoritklipp på YouTube eller liknande. Jag är inte på något sätt någon hårding men är allt annat än en lipsill men ibland går det inte att hålla tillbaka hulkandet.

Än i dag får jag gåshud längs hela kroppen när jag ser Scholes göra DET målet mot Barcelona. Eller när kommentatorn Martin Tyler går upp i falsett när Macheda mer eller mindre avgör ligan mot Aston Villa för att sedan springa och krama om sin pappa på läktaren. Jag kan fortsätta i oändlighet och beskriva allt i detalj.

Vissa ögonblick hade jag kunnat offra min högra hand för att få uppleva på plats!

Alla borde någon gång få uppleva Old Trafford. Värma upp inför match på Bishop’s Blaize, ta vandringen längs Sir Matt Busby Way och äntra världens mäktigaste arena. Väl på plats stå på Stretford End och bli maxad av adrenalin när spelarna kommer ut. Det är den totala tillfredställelsen. Jag kan inte komma på någon känsla som går upp emot det.

För folk som inte är fotbollsintresserade så låter detta som nonsens, som sentimentalt larv. Tur då att de flesta på MUSS är fotbollsintresserade.

Varje måndag
Jag heter Oliver Wide-Swensson och kommer under hösten en gång i veckan, varje måndag, med start 5:e september publicera en krönika på MUSS. Jag kanske inte är den typ av supporter som kommer ihåg vad slutresultatet var mot Bolton förra hösten eller hur många poäng vi tog i fjol. Men jag älskar mitt United och ingen kan säga något annat.

Följ mig gärna på Twitter @oliverwide.