Vad är det egentligen som utmärker en bra fotbollssupporter? De som är mest hängivna och står på läktaren varje vecka och sjunger högt? Eller de som följer sitt favoritlag slaviskt flera hundra mil därifrån?
Det finns alla möjliga typer av fans runt om i världen. Fansen som vecka in och vecka ut står på samma läktare och har sett alla matcher från -72 och framåt. De som sitter hemma i tv-soffan och tycker till om allt möjligt men aldrig själva har spelat fotboll eller kanske de som står nere på den lokala puben och ser fotbollen som ett ypperligt tillfälle att hälla i sig ett par stora stark på lördagen. Samtidigt finns det de som sitter med en taskig uppkoppling i Långtbortistan och försöker urskilja en fotboll ur en suddig, streamad fotbollsmatch som sänds med tokiga kommentatorer från ett land de aldrig hört om.
Fotbollsfamiljen är härlig, här finns alla människogrupper representerade. Män och kvinnor, barn och ungdomar och här finns svarta, vita, kristna och muslimer, långa, korta och tjocka och fula samt allt där emellan. Mitt älskade Manchester United är inget undantag utan tvärtemot ett lag som dragit åt sig alla typer av supportrar. På gott och ont. De senaste åren har fotbollen på Old Trafford fått mycket kritik för att dra åt sig barnfamiljer och andra som kanske inte är de mest engagerade av supportrar. Men här blir det en konflikt: skall man spela inför fulla hus varje match så måste man acceptera att barn, turister och andra neutrala åskådare kommer. Om man istället bara skulle satsa på hardcore fansen så skulle man riskera att ha vakanta stolar och det är inte heller bra. Men det var bättre förr, har jag hört. Men samtidigt var det inte lika viktigt att sälja merchandise (tröjor, bollar, kaffemuggar, trosor och kalsonger, paraplyer, bordsunderlägg, ja, ni fattar…) då som nu. I dag är klubben lika mycket ett företag som en fotbollsklubb. Därför behöver vi alla sorters supportrar.
Jag är själv lite för ung för att ha upplevt hur stämningen varit förr på Drömmarnas Teater. Mitt första besöka var en kall januaridag 2005 när Tottenham gästade Manchester och det slutade 0-0, trots att Spurs hade haft en boll inne som blivit bortdömd. Efter den där vinterdagen har jag varit tillbaka ett par gånger och då stått på Stretford End som hyser en fantastisk stämning. Kanske är det bäst att ha det som det är, med både barnfamiljer och de fansen som skulle göra vad som helst för tre poäng. Och man får inte glömma att vi alla varit småttingar som inte kunde ett jota om klubbhistoria. Jag var själv inte mer än 15 år gammal på ovan nämnda match.
För att knyta tillbaka till där jag började så kan man så klart inte säga att en supporter är bättre än en annan. För även om jag inte kommer ihåg den exakta uppställningen från helgens match gör väl inte det mig till en sämre anhängare? Eller bara för att du sett fler matcher live så är väl inte du bättre än mig? Fotbollen behöver alla supportar!
Avslutningsvis, för att nämna något om helgens överkörning av Bolton på Reebok Stadium så är det givetvis härligt att se Rooneys fortsatta framfart. Det skall bli mycket intressant att se hur den gamle skotten ställer upp laget mot Benfica på onsdag. I helgen som kommer välkomnar vi Chelski till vår hemmaborg och gäller det att fräscha ben.