Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Krönika: 10 km efter 90 minuters lidande

Så fort ljudsignalen som signalerar fulltid ljuder på Etihad Stadium stänger jag av tv:n, går med tunga steg bort mot garderoben, byter om och sedan beger jag mig ut i höstkylan och springer milen med regnet piskande i ansiktet. Det är en procedur som jag nästan alltid genomlider efter stormatcher – både vid vinst och förlust. Den där knappa timmen ger mig tid att reflektera över allt som gick rätt och alltid som gick fel. Det förstnämnda var avklarat innan jag kommit ur startblocken igår.

Det ska sägas att jag sedan slutsignalen inte läst eller hört en bokstav om matchen. Varken sett tv-intervjuer, läst krönikor eller dåligt skriva artiklar från tabloiderna, skummat igenom Twitter eller ens diskuterat med någon kollega som egentligen gillar svensk fotboll men gärna slänger en känga när han väl får chansen. Nej, denna gången tog jag paus från mediabruset. Och jag tvivlar på att någon av efter-intervjuerna skulle kunna dämpa den ångest och vemod vårt tafatta spel gav mig igår. Moyes kan ha säga vad han vill men en sak är säker: den där förlusten sved.

Jag vet att vi har haft ett väldigt hårt spelschema med tunga matcher på relativt kort tid. Men vi får inte glömma en sak: vi är regerande mästare och vi är Manchester United! Det är motståndarna som ska darra inför möten med oss. Inte vi som ska påpeka att vi spelat svåra matcher för en och två veckor sedan.

Antingen så kan vi konstatera att vi endast har 7 poäng efter fem spelade matcher eller så kan vi säga att trots möten med Chelsea, Liverpool och lillebror City så är vi bara 5 poäng bakom toppen. Valet är ditt! Nu väntar en serie relativt lätta matcher som ger laget en chans att visa sin vilja att komma tillbaka starkare än någonsin (likt laget gjorde efter den där hemska 1-6-matchen som vi har glömt).

En sista grymtning från min sida: Ashley Young? Det känns som att han alltid är sämst på planen nuförtiden. I hur dålig fysisk form kan Kagawa vara för att inte peta engelsmannen? Även när jag tar fram mina mest empatiska och generösa sidor så ser jag inte hur Young kan få förtroendet en gång till.