Så, 16 26 år senare möts Manchester United och Crystal Palace återigen i final i FA-cupen.
Förra gÃ¥ngen tog Palace ledningen genom O’Reilly. Robson kvitterade efter 35 minuter och Hughes gav de goda ledningen efter en timme. Wright kvitterade dock tio minuter senare och gav Palace ledningen ett par minuter in i förlängningen. Hughes räddade omspel med sju minuter kvar att spela och i omspelet blev Lee Martin hjälte.
Här följer ett gäng bilder och från de två matcherna.
Manchester United i snygga vita tröjor, nu som då. Palace i någon suspekt rödblå skapelse.
Desperationen lyser i Steve Bruces ögon. Palace tar ledningen.
Alan Pardew spelade på Palaces mittfält.
Pardew blev sedermera manager för Palace. Mike Phelan (här i duell med John Salako) fick nöja sig med posten som assisterande manager i United.
Mark Hughes gav United ledningen.
Ian Wright bröt benet två gånger under säsongen men kom tillbaka till finalen. Han trodde att nog att han blev matchhjälte när han stötte in 3-2-målet.
Men Hughes kvitterade!
Vi gör om det här om några dar.
United fick spela i rött i returen. Palace valde återigen en hemsk skapelse.
Det var mer kamp än skönspel i returen.
Till returen bytte Ferguson målvakt. Les Sealey kom in istället för Jim Leighton. Det visade sig vara ett genidrag. Ett år senare vann United cupvinnarcupen med Sealey i mål.
Vänsterbacken Lee Martin gjorde två mål i sin Unitedkarriären. Ett av de var segermålet i FA-cupen.
Det är mål!
Pardew hoppar lägre än Robson.
United är FA-cupvinnare!
Bryan Robson lyfter bucklan.
Sedan firade han med Alex Ferguson. Nästa gång United spelade final i FA-cupen var Robson petad.
I FA-cuppokalen bor en Unitedsouvenir.
Alex Fergusons första trofé som Unitedmanager.
Hjältarna!
Lee Martin tog med sig sin FA-cupmedalj när han var på besök i Stockholm.