Så skrev Zlatan Ibrahimovic på för Manchester United och i samma stund som han gjorde det förändrade han livet för den svenska Manchester United-supporten. För oavsett vad vi tycker om Zlatan kommer vi att påverkas.
Vi kan slå oss för bröstet och säga att vi var här före Zlatan. Vi kan slå oss för bröstet och säga att vi följer laget, inte spelaren. Det är klubbmärket över det vänstra bröstet som räknas, inte namnet på ryggen. Men det kvittar, så länge vi är kvar i Sverige får vi snällt acceptera att bevakningen nu kommer att handla om Zlatan först och Manchester United sen. (Ja, på Muss.se kommer det förstås att vara Manchester United i första, andra och tredje hand, men tidningarna och tevekanalerna har andra intressen än vi har.)
Jag tycker emellertid att det är osympatiskt att slå sig för bröstet och hävda sig bättre än de som tillsammans med Zlatan nu ansluter till den röda familjen. För det kan vi slå fast: vi kommer att få ett gäng nya supportrar nu. Våra nya familjemedlemmar är kanske inte som vi är men det är bara härligt! Zlatan var aldrig som alla andra. Och skulle vi klämma in alla Unitedsupportrar i ett rum där United var ett förbjudet ämne så skulle vi upptäcka att vi inte är en så värst homogen grupp trots allt.
Supporterskap är ingen tävling. En del kommer säkert att lämna när Zlatan lämnar, men då är det deras förlust. Älskar du Manchester United är du välkommen, oavsett varför du älskar Manchester United.
Han är störst
Zlatan Ibrahimovic är störst. Kanske inte i världsfotbollen men definitivt i den svenska fotbollen och inte bara det, han är den största idrottaren som det här landet har skådat. Inte bara just nu utan genom alla tider och med en sannolikhet som närmar sig visshet kommer vi aldrig att uppleva någon större i vår livstid.
Bäst är han kanske inte. Borg, Stenmark, Sörenstam och Waldner var bäst i sina respektive sporter. Men – och detta med all respekt för en miljard kinesiska pingisspelare – deras sporter kan inte mäta sig med fotbollen. Zlatan var aldrig bäst i världen men kanske är det en större prestation att vara nummer tio i fotbollen än att vara etta i tennis. Han gör åtminstone anspråk på att vara den bästa svenska idrottaren någonsin. Om han verkligen är bäst är inte min sak att bedöma. När DN 2014 listade de 150 bästa svenska idrottarna hade de Zlatan som tvåa bakom Borg. Men sedan dess har Zlatan varit fantastisk medan Borg inte har vunnit en enda tennismatch.
Är Zlatan bäst i den svenska fotbollshistorien? Jag har inte tillräckligt bra koll på Gunnar Nordahl, som förefaller vara den främsta utmanaren, för att tvärsäkert säga att Zlatan är bäst, men nog känns det som att Zlatan är nummer ett.
Zlatan blir den fjärde svensken i United men det här är på en annan nivå. Blomqvist var en truppspelare och Djordjic en lovande junior, Zlatan kommer att vara en av lagets ledande spelare. Han går in i den kommande säsongen som det största namnet inte bara i Manchester United utan i hela Premier League. Så stor är han.
Nej, jag har inte glömt Henrik Larsson. Före Zlatan var Henke störst. Långt innan Henke skrev på för United var det hans namn som ropades på gatorna i Manchester när du sa att du var svensk. Men Henke var aldrig här på riktigt, han var bara här i ett par månader. Zlatan är här minst ett år.
Är han för gammal?
Den största kritiken som riktas mot Manchester United-spelaren Zlatan Ibrahimovic är att han är för gammal. (Henrik Larsson var 35 när han spelade i United, Zlatan fyller 35 i oktober.) När det handlar om unga spelare brukar vi hävda att om du är tillräckligt bra så är du tillräckligt gammal. Det gäller självklart för gamla spelare också: är du tillräckligt bra är du tillräckligt ung.
Det är lätt att stirra sig blind på ålder. Men ärligt talat, ställ Zlatan bredvid Wayne Rooney de tre senaste säsongerna och säg vem som är äldst. Om jag inte visste hade jag sagt att det är Zlatan som är 30 och Rooney som är 34. Zlatan har gjort sina bästa säsonger efter 30, Rooney gjorde sina bästa säsonger före 27.
Nu är Zlatan förstås inte här för vad han kan göra om fem år. Det är här och nu som gäller.
Och är det något vi vet så är det att Manchester United aldrig värvar kortsiktigt. Ja, Henke var förstås bara här i två månader men… Okej, då det var också kortsiktigt men en svala gör ingen sommar. Vad med Laurent Blanc? Carlos Tevez? Robin van Persie? Teddy Sheringham? Eller när Paul Scholes gjorde comeback?
Att alltid värva kortsiktigt är jättedåligt men även strikt kortsiktiga beslut kan vara korrekta i ett långsiktigt tänkande. Det viktiga är att hitta balansen. Tittar vi på hur Manchester United har handlat de senaste åren finns det fog för att vara skeptisk. Men David Moyes handlade för Moyes, Louis van Gaal handlade för Van Gaal och José Mourinho handlar för sig själv.
Mourinho ska göra det bästa han kan med den trupp han ärvde av Van Gaal. Eftersom Van Gaal misslyckades finns det också hål att täppa till. Tittar vi på vad Mourinho har gjort hittills så finns det tecken på balans. Zlatan är gammal men Bailly är värvad för framtiden. Mkhitaryan förväntas bli nästa spelare in och han är i sina bästa år. Av spekulationerna att döma är det därefter Pogba som är högst på önskelistan, återigen en spelare med sina bästa år framför sig.
Vi kan förstås tänka på Falcao och även Schweinsteiger och förkasta allt som är kortsiktigt. Men det skulle vara orättvist. Falcao var en uppenbar chansning, han kom med en skadad kropp och kroppen höll inte. Schweinsteiger var mer åt Zlatanhållet men Zlatan har bättre fysik och bättre form. Zlatan är för gammal för att vara här om fem år men han är inte för gammal för att vara här idag.
Pappa Zlatan
I den bästa av världar kan Zlatan vara för det här laget vad Eric Cantona var för United på 1990-talet. Giggs, Beckham och Scholes tittade på Cantona och lärde sig. Idag är det Rashford och Martial som behöver en positiv förebild.
Om Zlatan kan göra för Rashford och Martial vad Cantona gjorde för dåtidens spelare kommer United att tjäna på Zlatan långt efter att han har lämnat Manchester. Det finns ingen i dagens trupp som naturligt kan stå för den delen i utbildningen. Spelarna som borde göra det har inte presterat tillräckligt bra de senaste åren och vi kan inte räkna med att de magiskt ska bli bra igen bara för att Van Gaal är borta. United behöver positivism och det för Zlatan med sig.
Den gångna säsongen var det Martial och Rashford som bar Uniteds offensiv. Nu är det istället Zlatan och Mkhitaryan som ska bära offensiven. Det kan säkert betyda att de unga – framför allt Rashford – får lite mindre speltid, men det är nog bara bra. Det är inte meningen att en tonåring ska spela 90 minuter två gånger i veckan.
Martial och Rashford får en fantastisk chans att på nära håll studera en av fotbollens bästa anfallare de senaste 15 åren. Drar de inte nytta av det så var de förmodligen chanslösa ändå.
Uniteds offensiv får ett rejält lyft med Zlatan och förhoppningsvis även med Mkhitaryan. Ett rejält lyft är precis vad som behövs. Herregud, Manchester United gjorde 49 mål den gångna säsongen. Zlatan gjorde 50.
Zlatan kommer till United som en vinnare och vi kan vara säkra på att han vill lämna som en vinnare. Han har alltid lämnat som en vinnare. Zlatan har vunnit 13 ligatitlar på 15 år, han vet vad som krävs för att vinna. Och vinna är vad Manchester United behöver göra just nu.