Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

And Solskjaer has won it

Sommaren 1996 var det meningen att Manchester United skulle värva Alan Shearer från Blackburn. Det blev inte så. Trots att det spekulerades ordentligt om att anfallaren som gjorde succé i EM på hemmaplan skulle gå till United blev det aldrig så. Shearer gick istället till Newcastle och blev världens dyraste fotbollsspelare när nordostklubben hostade upp 15 miljoner pund.

Oh Alan Shearer, was fucking dearer.

Manchester United fick Ole Gunnar Solskjaer istället. Just den här dagen, den 29 juli, 1996.

Solskjaervärvningen kom efter nästan inga spekulationer alls. Jag minns att jag läste om Shearer i Aftonbladet. Jag har också ett tydligt minne att jag hemma hos mormor och morfar läste en notis i Norrköpings Tidningar om att United hade värvat Jordi Cruyff, Ronny Johnsen, Karel Poborský och Ole Gunnar Solskjaer. När jag kollar upp datumen de värvades så var det inte ens nära att vara på samma dag men det var å andra sidan en tid då det var fullt rimligt att en svensk tidning väntade en månad med att skriva om en Manchester United-värvning. Internet fanns, men jag tror inte att det hade nått mitt hem och det fanns definitivt inte hos mormor och morfar. Whatever, det var ju bara en fluga, som den svenska kommunikationsministern uttryckte det.

Nä, Ole Gunnar Solskjaer till Manchester United var det ingen som gick igång på.

Han debuterade i en träningsmatch mot Inter. Sedan sköt han två mål när reservlaget vann mot Oldham (samma dag spelade a-laget mot Everton i ligan). Så fick han plats på bänken i hemmamatchen mot Blackburn Rovers. United började dåligt, låg under med 1-0 och 2-1. Efter en timme slängde Alex Ferguson in Solskjaer. Åtta minuter senare var det 2-2.

Den 14 september 1996 startade han för första gången, mot Nottingham. Den gången behövde han 22 minuter på sig för att göra mål.

Därefter var Solskjaer mestadels ordinarie under debutsäsongen. Han startade 33 matcher, hans näst bästa notering i Unitedkarriären. Norrmannen sköt 19 mål, varav 18 i ligan.

You are my Solskjaer, my Ole Solskjaer,
You make me happy, when skies are grey,
Oh Alan Shearer, was fucking dearer,
So please don’t take, my Solskjaer away.

Sedan blev Ole Gunnar en superinhoppare. Solskjaer har gjort näst flest inhopp, 150 stycken, i Manchester Uniteds historia, bara Ryan Giggs har fler (Scholes är trea på 141 men ingen annan har nått tresiffrigt). Han har gjort överlägset flest mål som inhoppare, 29 stycken (Javier Hernández är tvåa på 17). Men Solskjaer gjorde också 216 matcher från start och totalt 126 mål.

Oles största stund kom den 26 maj 1999, då han avgjorde Champions League-finalen.

Säsongen 2002/03 spelade Solskjaer fler matcher än någonsin tidigare, ofta som högerytter. När David Beckham lämnade var det självklart att Solskjaer skulle få en given plats i startelvan. Men i september 2003 blev han skadad och borta i flera månader. Han kom tillbaka och spelade bland annat i FA-cupfinalen, där United vann enkelt mot Millwall. Skadeproblemen gav inte med sig, han tvingades till en operation och missade hela säsongen 2004/05. Solskjaer gjorde comeback i december 2005 men var inte sitt gamla jag. Det mesta tydde på att karriären var över.

Men Solskjaer kämpade sig remarkabelt tillbaka och var i allra högsta grad bidragande till att United kunde vinna ligan 2007. Sen tvingades han lägga av. Han jobbade sedan som anfallstränare och senare som reservlagstränare i United.

Ole Gunnar Solskjaer vann sex ligatitlar som Unitedspelare. Han vann dessutom Champions League, FA-cupen (två gånger) och Interkontinentalcupen.