Den 2 maj 1975 föddes det en liten pojke i östra London. Föräldrarna Ted och Sandra var mycket lyckliga över sin nyfödde son, deras andra barn av vad som skulle komma att bli tre. De bestämde sig för att döpa sonen efter pappan. De gav honom namnet David och efternamnet är idag milsvida känt, Beckham.
Det är bråda transferdagar där spelare slussas mellan klubbar i ilfart för att lagen ska fylla upp sina trupper och säkra sig inför eventuella skador. Det är alltid dem yngre spelarna som då får bryta upp från sina lag, packa sina väskor och flytta till nya städer. De får anpassa sig till andra förhållanden, hitta sin nya plats i omklädningsrummet och befästa sin talang på en ny arena. Detta är förmodligen ingen lätt resa att göra, framförallt inte i unga år. Man säger ofta att fotbollsspelare tvingas att växa upp fort men trots allt så är dem ändå unga.
Man undrar vad dessa unga fotbollsspelare tänker när deras tränare säger till dem att de ska bort från klubben. Är det ett tecken på att dem är oönskad eller är det ett tecken på att tränaren ser gryende potential? Är det ett tecken på att dem anses vara en belastning för resten av truppen eller är det ett tecken på att dem i framtiden kan bli en stor tillgång? Inte sällan motiverar tränare och klubbar utlåningen som något positivt för den unge spelaren. Att det är en möjlighet för dem att växa till sig, hitta sitt spel och odla sin talang. Som supporter undrar man snarare om man någonsin får se dem i sitt lags tröja igen. För inte sällan får vi aldrig se denna positiva utveckling i klubben igen. Istället blir lånet till något permanent. Men om ovanstående motivering hade varit sann, hade vi då inte oftare fått se spelaren i sin forna klubb igen.
I dessa stunder tänker jag att det kanske är svårare för en stor klubb att ge spelarna den tid dem behöver. Tränarna behöver spelare som presterar från dag ett för prestationerna och framgångarna måste komma direkt. Samtidigt finns det också fall som tyder på att ett lån kan vara positivt och att spelaren faktiskt kan komma tillbaka än bättre och än klokare.
Nitton år efter att David Beckham föddes i östra London hände just detta även honom. Sir Alex Ferguson meddelade då att han skulle lånas ut till klubben Preston under en säsong. David själv beskriver detta som en blixt från en klar himmel. Han kunde inte förstå varför klubben ville göra sig av med honom. För honom var det nämligen just detta som ett lån antydde, att klubben ville göra sig av med spelaren. Som tur var tog han tillvara på sin tid i Preston, levererade på plan och kom tillbaka som en skickligare och klokare fotbollsspelare. Ett ett år långt lån gav honom den positiva utvecklingen som man hoppats.
Kanske har det att göra med David Beckhams målmedvetenhet som gjorde att han faktiskt fick den utveckling som lånet motiverades med. Kanske har det att göra med att han hade en talang som ingen annan och hade fått sin utveckling oavsett. Kanske hans känsla av att vara oönskad vändes till något positivt där han istället bestämde sig för att bevisa för alla vad han verkligen kunde åstadkomma på en fotbollsplan. Men för många unga spelare kan nog den där första olustiga tanken stanna kvar. Förhoppningsvis tar våra unga talanger nu chansen och visar sin potential på andra arenor för att sedan komma tillbaka och prestera på högsta nivå i den röda tröjan på Old Trafford.
Lycka till!