16 spelare, fler är det inte som har gjort fler tävlingsmatcher för Manchester United än vad Michael Carrick har gjort. Och det lär bli färre, får han medverka i 22 matcher till passerar han legendarer som George Best, Bryan Robson, Roy Keane och Brian McClair i antalet spelade matcher. Med ett nyskrivet ettårskontrakt ser det långt ifrån omöjligt ut.
Men imorgon har vi en match av annat slag, ty imorgon får han sin testimonial. En hyllningsmatch som han efter elva år av att hela tiden ligga lågt i bakgrunden gjort sig mer än förtjänt av.
Michael Carrick var en tidig talang, med skadebekymmer i tonåren, som tog den långa vägen för att hamna i den finaste av klubbar och där också få vara med att vinna precis allt som går att vinna.
Från Wallsend till London
Nordöstra England, det var där det började. Michael Carrick föddes i Wallsend, en stad i närheten av Newcastle. Trots att Newcastle också blev favoritlaget i barndomen spelade han sin ungdomsfotboll i Wallsend Boys Club, ett val som får anses klokt då det är en förening som fostrat spelare som Peter Beardsley, Southamptons Fraser Forster och inte minst Alan Shearer, för att nämna några.
Han ansågs tidigt vara en stor talang, och vid 16 års ålder flyttade han till London för att ta plats i West Hams ungdomsakademi. Med dem vann han FA Youth Cup 98/99 och efter lite utlåningar etablerade han sig säsongen 00/01 på allvar i A-laget. Det blev sedan fyra år som viktig kugge på West Hams mittfält. Den sista säsongen, 03/04, dock i andradivisionen då West Ham åkt ur Premier League säsongen före men Carrick något oväntat valt att inte lämna laget.
Det året skadade dock inte hans utveckling, men när West Ham misslyckades med att direkt komma tillbaka till Premier League kände han sig nödgad att flytta för att karriären inte skulle stagnera. Många klubbar var intresserade, men det blev till slut Tottenham som valet föll på.
Efter att initialt ha haft svårt att ta plats i Spurs växte han efter ett knappt halvår ut till en nyckelspelare för laget. De två säsongerna gav inga titlar, men hans rykte växte, och med det kom också ett intresse från en viss skotsk manager.
Welcome to Manchester
28 juli 2006 bekräftade Tottenham att de accepterat ett bud pÃ¥ Michael Carrick. Detta var engelsmannens 25-Ã¥rsdag, och nÃ¥gra dagar senare var affären i hamn – Carrick var Manchester Uniteds spelare och Sir Alex Ferguson hade fÃ¥tt den mittfältare han ville ha. Det var nog få som dÃ¥ anade att han elva säsonger och 459 tävlingsmatcher senare skulle fÃ¥ kliva ut till sin egen hyllningsmatch pÃ¥ Old Trafford, detta utan att ha avslutat sin Unitedkarriär.
Han fick nummer 16. Roy Keanes gamla nummer, ett nummer som förpliktigar. Carricks spelstil skiljde sig dock rejält från Keanes, något som kan ha bidragit till att han långt ifrån alltid varit så uppskattad som han kanske borde varit. Istället för en hårt jobbande pådrivare som både syntes och hördes fick United i Carrick en spelare som gav laget en trygghet genom att hålla i boll och hitta smarta passningar till sina lagkamrater. Något som gjorde honom till en viktig pusselbit när Sir Alex utvecklade Uniteds sätt att spela fotboll.
Han spelade allt som oftast med Paul Scholes bredvid sig. Och med sin förmåga att spela sig ur svåra situationer, men också hans defensiva spelförståelse, var han en nyckel som gjorde att United blev ett mer passningsorienterat lag med större fokus på bollinnehav. Och det går inte att klaga på resultatet.
Hur mycket det berodde Carricks ankomst skall vi låta vara osagt, men faktum är att i och med hans inträde inleddes en av klubbens mest framgångsrika perioder någonsin. Efter att ha gått tre säsonger utan ligatitlar, med endast en FA- och en ligacupseger på kontot, tog United kommandot i England och blev första klubb att för andra gången ta tre raka ligatitlar, 06/07, 07/08 och 08/09. Lägg därtill segern i Champions League 2008, där Carricks nerver höll för pressen och han slog in en av straffarna i straffläggningen.
De offensiva spelarna, som Ronaldo, Rooney, Berbatov, Saha och Tevez, var naturligtvis essentiella för klubbens framgÃ¥ngar under dessa Ã¥r, och en kille som Scholes hade sina patenterade krossbollar och lÃ¥ngskott som särskilde honom frÃ¥n mängden. Men bakom där, alltid precis framför Ferdinand och Vidic, fanns en hängiven, dedikerad kille som var och är en fotbollskonstnär pÃ¥ sitt sätt. Det sticker sällan ut, det är sällan glamouröst – men under elva Ã¥r har det varit synnerligen effektivt.
Carricks insats som ledare under de senaste, några tyngre, åren skall inte heller den underskattas. Spelet har hackat, och ligamässigt är vi inte tillbaka där vi skall vara. Men en kille från Wallsend har varit en stor bidragande faktor till att Manchester United även nu hittat tillbaka till vinnarspåret, med Europa League som senaste, men sannolikt inte sista titel som Michael Carrick hjälper till att spela hem till klubben han anslöt sig till en sommardag för snart elva år sedan.
Matchen
Morgondagens match sänds på MUTV, via dess app. Tack och lov har Viaplay bestämt sig för att visa den, så det enklaste sättet att se matchen bör vara att ratta in Viaplay och kika där. Sändningen startar 14.30 och kommer ha engelska kommentatorer.
Michael Carricks lag består av spelare som var med och vann Champions League 2008, plus Dimitar Berbatov som anslöt till laget hösten 2008. Laget coachas naturligtvis av Sir Alex Ferguson.
PÃ¥ andra sidan tar Harry Redknapp hand om en “All Star-elva” som Carrick har valt ut. Den innehÃ¥ller bland annat de forna Unitedspelarna Phil Neville och Michael Owen, samt straffhjälten frÃ¥n 2008, John Terry.
United: Edwin van der Sar; Gary Neville, Wes Brown, Rio Ferdinand, Nemanja Vidic, Mikael Silvestre, Patrice Evra; Michael Carrick, Paul Scholes, Ryan Giggs, Ji-sung Park, Owen Hargreaves, Darren Fletcher; Wayne Rooney, Louis Saha, Dimitar Berbatov. Dessutom kommer Anderson finnas på plats, men då han är skadad kommer han ej medverka i matchen.
Carrick’s All-Star XI:Â Shay Given; Phil Neville, Michel Salgado, Jamie Carragher, John Terry, Eric Abidal, Joan Capdevila; Steven Gerrard, Frank Lampard, Marcos Senna, Gaizka Mendieta, Clarence Seedorf, Damien Duff, Richard Garcia; Michael Owen, Robbie Keane, Eidur Gudjohnsen.
Uppdatering:
I ett första skede angavs Carricks matcher till 455. Detta var baserat på gammal information. Rätt är 459, vilket innebär att det också endast är 16 spelare som gjort fler matcher i United än honom.