Guld det tar man, silver det får man

”Guld det tar man, silver det får man” lär Eric Persson, Malmö FFs legendariske ordförande (1937-1975), ha sagt en gång. För Malmö FF, numera 20-faldiga mästare precis som Manchester United i England, är kraven och förväntningarna (med Allsvenska mått) ständigt höga. Förnöjsamhet är inget ord att förknippa med varken Uniteds eller Malmö FFs supportar.

Bra är aldrig bra nog

Embed from Getty Images

United slog i går Arsenal på bortaplan med 3-1. Trots att laget gjorde tre vackra mål och höll ställningarna matchen ut, med en man utvisad, är många av lagets supportar inte nöjda. Visst, en seger mot Arsenal på bortaplan är alltid bra. Arsenal är, med få undantag, alltid en svår motståndare på bortaplan. Utan de Geas storspel, otroliga 14 räddningar och därmed en fenomenal insats, är troligen sanningen att United hade förlorat med ett par måls marginal. Stor effektivitet i avsluten, ett heroiskt försvarsspel och stor tur var faktorerna bakom segern.

Åren efter Sir Alex Fergusons beslut att pensionera sig har varit svåra för många United-supportrar. Tre olika tränare; den handfallne Moyes, den till dumhet envise van Gaal och den principfaste Mourinho har gjort att identiteten fått sig en törn. Framgångarna är inte lika självklara längre. Delar av dåtiden, 1990-talet och det första decenniet i 2000-talet, framstår som utopiska utsagor från en svunnen värld. Med en bas av egna produkter och importerade världsstjärnor skämde Sir Alex bort supportrarna så till den grad att de aldrig kommer att bli nöjda igen.

Samtidigt som detta i mångt och mycket är en börda (eller snarare kravbild) på tränare, spelare och supportrar driver det förhoppningsvis utvecklingen. United skall inte bara spela en flärdfull fotboll, de skall även vinna titlar. Att vara bra är inte bra nog.

Supportern – En kulturbärare

Embed from Getty Images

I Max Wemans bok 1979 – När Malmö FF var näst bäst i Europa (Offside Press AB, 2004) beskrivs Eric Perssons revanschism efter det att Malmö FF börjat skörda framgångar i Allsvenskan från 1944 och framåt. Orsaken bakom det ohämmade begäret efter framgångar var, bland annat, tvångsnedflyttningen av klubben 1934 efter att de blivit anmälda av IFK Malmö för att ha brutit mot amatörbestämmelserna (betalningar av segerpremier).

Persson byggde en kultur i klubben som än i dag har djupt fäste. Många är de storspelare (en stor portion egna produkter) som spelat för klubben och en objektiv bedömare skulle haft svårt att betrakta klubben som något annat än Sverige största och mest framgångsrika. Zlatan Ibrahimovíc i all ära, men i Malmö FF är troligen Bosse Larsson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Staffan Tapper, Puskas Ljungberg m.fl. många gånger namn som rankas lika högt. Malmö FFs ofta kaxiga attityd och självtillit, tro inte att du är något, implementerades av ovan nämnda ledare och spelare.

Efter matchen mot Arsenal är det uppenbart att supportrarna är den yttersta kulturbärararen. Mourinhos mer defensiva taktik och försiktiga inställning är något som många har svårt att acceptera eller acklimatisera sig till. Det är svårt att identifiera klubben i detta taktiska rävspel. Sir Alex Fergusons styrka var att han ständigt utvecklade andra och, inte minst, sig själv. Mycket av hemligheten bakom alla framgångar står att finna i det faktum att Sir Alex tog del av många influenser i form av assisterande tränare. Vad som alltid bestod var emellertid en attraktiv anfallsfotboll (med några få undantag). Sir Matt Busby har satt samma spår i äldre generationer. Detta gör att kravbilden är väldigt hög. Det går inte att undkomma faktumet.

Denna kravbild gör det ofta svårt att leva i nuet och njuta av framgången. Den gångna säsongen har många MFF-supportar haft dubier kring tränare Magnus Pehrsson. Även då laget slog Elfsborg den 25 september 2017 med 6-0 i höstas gick det att finna dem som menade att Pehrsson gjort något som inte var till belåtenhet. Samma spår av benägenhet att hitta brister finner undertecknad i sig själv och i många United-supportar. Det är svårt att acceptera en ny kontext, andra filosofier och framförallt – det faktum att klubben inte längre är bäst.

 

Det blir aldrig som förr

Embed from Getty Images

I skrivande stund har United stått för en god start, 15 matcher in i PL-säsongen. Laget ligger på andra plats med 35 poäng. I tillägg har laget chans att vinna gruppen i det första skedet av CL. En seger mot CSKA Moskva på Old Trafford på tisdag garanterar detta. Det är i nivå med många av de fina säsonger laget hade under Sir Alex. Trots detta är en del supportrar inte nöjda.

Den dominans som Liverpool och Manchester United haft i olika perioder i engelska ligan respektive PL kommer troligen inte igen. Det är för mycket pengar i fotbollsindustrin och utmanarna är betydligt fler i dessa dagar. Att dominera i perioder är och kommer att bli svårt. Det står i konflikt med den höga kravbild många bär.

Samtidigt är just kravbilden en identitet och en påminnelse om en gårdag fylld av hjältar som Duncan Edwards, George Best, Sir Bobby Charlton, Denis Law, Bryan Robson, Eric Cantona, Paul Scholes m.fl. Just därför är Eric Perssons ord Guld det tar man, silver det får man värda att vårda. Avståndet mellan Malmö och Manchester är ibland inte så långt.


MANCHESTERGUIDE

Samarbetspartners

MUSS/MUSCS medlemmar har 15 procent rabatt på mat och alkoholfri dryck på O'Learys restauranger i Sverige.
Muss.se