Manchester United tog emot ärkerivalerna Liverpool pÃ¥ hemmaplan. Inför matchen hade Mourinho ett facit som visade att han aldrig, i egenskap av tränare för United, vunnit mot Liverpool. Nu skriver vi med glädje in en framgÃ¥ng. Nu har han lyckats plocka hem en övertygande och kanske den mest viktiga segern och det mycket tack vare sitt välkända försvarsspel. Â
Inledningsvis var matchen ytterst reserverad. Det var tydligt att inget av lagen ville riskera något, och allra minst United. Liverpool fick utrymmet att spela bollen men Uniteds backlinje var solid. Det fanns inga chanser för Liverpool att bryta igen främst tack vare Bailly, som spelade som om han aldrig varit borta. Dessutom såg Valencia , som återhämtat sig från sin inte allt för övertygande insatts mot Chelsea, och Young, som inför matchen var vårt stora frågetecken, till att Liverpools främsta anfall fick famla i mörkret. Hade man låtit gästerna gå till anfall med ett rakt och uppskruvat speltempo hade chanserna kommit. Men United såg till att det aldrig hände.
Till en början såg det ut som att matchen skulle bli den lugna jogg mot en delad poäng som jag på förhand trott. Men sen hände något.
Rashford is a red
Rashford hade så här långt i matchen mött ett tufft motstånd på sin kant i form av Alexander Arnold. Han hade effektivt sett till att sätta käppar i hjulen för Unitedspelaren och lyckades gång på gång att bryta uppspelet.
Men så, efter dryga 14 spelade minuter, fick Rashford det övertag han väntat på. Efter att Liverpool spelat bort en hörna var det dags att ställa om. De Gea slog upp bollen som nådde Lukaku. Lukaku kunde sedan skarva bollen vidare till Rashford som nu hade lyckats placera sig lite före sin efterhängsne bevakare. Med en snygg dragning, som också var mycket klok, kunde Rashford avsluta snyggt med ett skott mot målvaktens bortre hörn. Hade han valt att fortsätta framåt istället för att dra bollen runt den försvarande spelaren hade förmodligen chansen gått förlorad.
Det dröjde sedan inte länge för än det fiktiva taket på Old Trafford verkligen var på väg att lyfta. Situationen kan nästintill kopieras från matchens första mål. Det skedde dock ett tillägg i form av Mata denna gången fick assistera Rashford.
Försvara sig till segern
Efter att United tagit ett tydligt kommando i matchen var det ett revanschungrigt Liverpool som kom ut efter paus. Man ville sätta press på United försvar på alla tänkbara vis. Förutom att ständigt utmana man mot man i ett försök att trötta ut försvararna tog man till alla tänkbara fula knep. Bland annat satte Lovren en välplacerad armbåge i bakhuvudet på McTominey som fick skotten att grina illa.
Liverpool lyckades att vända spelet till sin fördel men Uniteds försvar stod orubbligt. Detta trots att man tidigt i andra fick ett mål emot sig, oturligt gjort av en försvarande Bailly. Målet gav Liverpool extra syre och det kändes som att det förr eller senare skulle komma ett avgörande mål som skulle leda till den där på förhand tippade delade poängen.
Jag vågade inte tro på seger. Istället blev nervositeten om möjligt ännu värre när Bailly, illa grimaserandes, tog sig mot sin tidigare skadade högerfot. Det såg länge ut som att han skulle bli utbytt mot Fellaini men efter mycket om och men och ett vilt viftande från en oförstående Mourinho klev Bailly tillbaka in i spel.
När jag nu sammanfattar matchen kan jag konstatera att det till stor del var tack vare försvaret, och inte minst Bailly, som denna segern tillslut blev vår. Jag vill påstå att vi, trots två fantastiska mål, försvarade oss till segern. Matchbilden hade förmodligen sett annorlunda ut om man hade haft underläge efter första 45 men likväl lyckades vi med disciplinerat försvarsspel, som var genomgående i hela matchen, att plocka tre värdefulla poäng i en tajt tabelltopp.