City hade chansen att säkra årets ligaseger på hemmaplan och länge såg det ut som om dem faktiskt skulle lyckas. Men en viss fransman satte stopp för festen innan den ens hade hunnit börja. Det blev en match som pendlade mellan hopp och förtvivlan för spelare, tränare och supportrar. När slutsignalen till sist ljöd stod det klart och Manchester är och förblir rött.
City kände sig på förhand uppenbarligen ganska bekväma med sin position i ligan och hade snarare satt fokus på nästa veckas returmöte mot Liverpool. Spelare som Jesus, Aguero och De Bruyne hade Guardiola valt att bänka. Med det sagt så det var det ändå inget reservlag som ställde upp, det är ju sällan det när City spelar.
United, som inte har något Champions Leaguespel att bry sig om, tog bortamötet med ärkerivalen på största allvar. Alla som borde starta gjorde också det och förhoppningen var att man med ett pådrivande, offensivt mittfält och snabbt löpande kanter skulle kunna sätta press på City på samma sätt som Liverpool gjort när dem piskade City med 3-0.
Men det blev inte full fart framåt direkt. Istället inleddes matchen med lugnt kickande på mittplan, även om Sané sprang som om han jagade en kvittering i slutminuterna. Men en handsituation, som uppstod när Young halkade i straffområdet, var inledningen på en förändrad matchbild. Det blev inga påföljder efter att bollen touchat Youngs hand men Young följde snabbt upp med att trassla in sig i en komisk situation med Sterling. Inget att bråka om men plötsligt hade hemmapubliken vaknat till liv och matchen tog fart. Dock inte till Uniteds fördel utan det var City som tog kontroll över spelet och United backade oroligt hem.
Mål ett och två
I 25:e minuten kom ledningsmålet. Efter att United haft ett gäng fasta situationer som ebbat ut i intet fick City sin första hörna. Trots att tre av Uniteds spelare bevakade Citys lagkapten lyckades han bryta sig fri. Den huvudstarka Kompany kunde med en träffsäker och stenhård nick ställa en chanslös De Gea i målet.
Nästa mål lät inte vänta på sig. Dryga fem minuter efter att ledningsmålet kommit var det dags igen. De Gea levererade en misslyckad inspark och spelet vände. Bollen nådde Sterling, som hela matchen varit på tårna och drivit upp tempot. Han passade fram till Gundogan som inne i straffområdet snurrade upp Matic och därefter säkert kunde lägga in bollen Davids vänstra hörn.
United var chockade och inte minst oplanerade defensivt och framåt var tendensen den samma. ”Håglöst”, beskrev Glen Strömberg det som och jag kan inte annat än att hålla med. Det var en hårtork som skulle behövas i paus om vi skulle kunna vända detta. Spelarna hängde med huvudet, jag hängde med huvudet. Det kändes redan avgjort.
Reduceringen och kvittering
Men ett mer motiverat United klev ut på planen i andra halvlek. Pogba var fast besluten att sätta stopp för Citys framfart och visa vägen för oss alla.
Efter åtta minuter kom reduceringen. Med snabba passningar och kvicka aktioner leddes bollen, via Sanchez fot och Herreras bröstkorg, fram till Pogba. Det var inget snack om saken. Han hade bestämt sig för att ge City en verklig match om han så var tvungen att göra det själv. Han avslutade målmedvetet och säkert.
Men det fanns ingen tid över för firande, det lät vänta på sig i två minuter till. När Pogba sedan med huvudet dundrade in Uniteds andra mål släppte fördämningarna. Plötsligt kändes allting möjligt. Pogba hade med hjälp av Sanchez visat att det var möjligt att vända detta underläge och sätta stopp för festen innan den ens hade börjat. Det är inget snack om vem som blev matchens lirare “Pogba, Pogba, Pogba”.
Chans till revansch
I första halvlek hade vi sett en ostrukturerad backlinje och inte minst en bortkollrad Chris Smalling som inte kunnat sätta stopp för Kompany. Men så länge inte slutsignalen ljudit finns alltid chans till revansch.
Ett ledningsmål kom efter att Sanchez, som alltså var involverad i samtliga av Uniteds mål, på fast situation levererade bollen med precision in i straffområdet. Där fanns en obevakad Smalling som med lätthet kunde lägga in bollen med hjälp av bredsidan. Plötsligt befann sig United i förarsätet.
Uniteds ledningsmål fick matchen att tända till på riktigt. Plötsligt infann sig den klassiska derbykänslan. Ute på planen slog det gnistor. Inom loppet av bara några få minuter hade Young satt dobbarna i knät på Aguero, Fernandinho hade sparkat ner Lingard och Pogba hade lagt fällben på Otamendi. Domare Atkinson hade fullt upp med att hålla isär spelarna och hålla koll på korten som delades ut.
Kriget fortsatte in i det sista men det blev inga fler mål. United kunde håll undan trots några sista tappra försök av City. De Gea fick efter några mindre bra insatser avsluta på topp med en mäktig reflexräddning. United satte således stopp för att City skulle slå säsongens slutgiltiga spik i ligakistan. Istället bjöd man upp till en match i sann derbyanda och segern var mer storartad än på länge.