En special Juan | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Jag ska inte påstå att det känns overkligt, snarare finns en känsla av förvåning och ett “vad händer?”-uttryck i ansiktet . Men faktum är att Manchester United i dag åter är Englands just nu bästa fotbollslag.
Det är inte ofta det är vackert, det är inte alltid övertygande och det är inte särskilt underhållande under längre perioder.
Men just nu är det både väldigt effektivt och vägvinnande.
Louis van Gaals Manchester United i ett nötskal.
Bäst av allt:

Juan Mata ifrågasätts fortfarande från höger och vänster och även från mitt håll många gånger. Men det går inte att komma ifrån att han inte kan sluta att leverera poäng. 1+1 i dag och händer det någonting framåt är det oftast tack vare hans närvaro.
Anthony Martial! Här går man och väntar på att han ska kallna lite, ha en lite sämre dag på jobbet och få höra Louis van Gaal säga efteråt att “det är väntat, han är ung, ny i ligan, blabla”. I stället fortsätter han att gå från klarhet till klarhet med en repertoar ur den högre skolan. Briljant förarbete till Rooneys mål och när han vände bort Kaboul och gav Memphis friläget … wow.
Daley Blinds Peyton Manning-passning till Juan Mata innan 2-0 gick nästan förbi Schweinsteiger-till-Herrera som Höstens passning. Är han Uniteds bäste passningsläggare numera?

Manchester United-top-of-the-league-klass:

David De Gea hade visserligen gul målvaktströja, vilket inte alls klädde honom, men styrkan sitter definitivt inte i den gröna jerseyn. I dag sattes han inte på några större prov. Trots det kunde han visa exakt vilken klass han besitter och vilken betydelse hans comeback i laget har. Tre benparader på tre avslut av olika grader på farlighetsskalan. Och det var inte ens nära att bli något av dem.
Försvarsspelet ställdes inte på några större prov i eftermiddag, men ytterligare en nolla ska förstås premieras med några rader.

Oj, vad skönt:

Memphis fick till slut spräcka nollan i ligan också. Borde förstås ha blivit två när han nu var så egoistisk att han inte passade tillbaka till Martial.
Wayne Rooney gick nästan exakt ofattbara 1000 minuter i ligan utan att göra mål. Det kändes nästan typiskt att det skulle bli den typen av mål när räkneverket väl nollades. Hans insats överlag var också några procent bättre än tidigare, vilket å andra sidan inte var någon majestätisk prestation.

Om man nu måste hitta nåt efter 3-0…

Om det var en walk in the park nästan från start mot Ipswich i veckan var det inte det i första halvlek. Eller, det såg ut som att spelarna tyckte det med tanke på tempot och rörligheten. Sunderland låg oerhört lågt med backlinjen (och mittfältet), men United anföll inte med tillräckligt tungt artilleri för att skapa oreda, förutom vid omställningar. Eller efter magiska Daley Blind-crossar.
Aningen märkligt, men samtidigt konsekvent, att spela två sittande mittfältare hemma mot jumbon. Carrick var visserligen lite mer offensiv än Schneiderlin (som verkar spela med någon slags inbyggd spärr att inte gå för högt upp i banan. Kanske sitter något chip i honom som Van Gaal kan skicka elstötar till), men det blev ofta alldeles för tunt med spelare i anfallen. Ingen slump att det krävdes att en mittback gick upp på offensiv planhalva och serverade för att United skulle få in första målet.

Också noterbart:

United avslutade med en backlinje bestående av fyra spelare som spelat högerbackar och som alla var högerfotade. Måste ha sprängts någon liten blodåder i Van Gaal när han kom på det, alternativt när han insåg att det var enda utvägen.
Det här var endast 3:e gången på de 17 senaste matcherna lagen emellan som något vann med mer än uddamålet. Och efter nästan hela första halvlek var jag orolig över att det som på förhand skulle vara en enkel trea skulle bli en jobbig resa mot seger. Tack och lov för Martial och hans passning till Rooneys knä.
Ibland kan United på kort tid visa sig från sin allra bästa till sin allra sämsta sida. När Juan Mata drog på sig ett par motståndare, satte Valencia fart på kanten och den lille spanjoren hittade förstås sin kantkamrat med en alldeles ljuvlig passning. Sen tror man inte sina ögon när man ser Antonio Valencia – som överlag skötte sig bra – helt utan press spring rakt ut över sidlinjen med bollen.
Inget gult till Pantilimon när han plockade ned bollen utanför straffområdet?
Newcastle och Sunderland är som bekant inte i toppslag, men Newcastle gjorde i alla fall en försvarsmässigt bra match på Old Trafford. Sunderland var knappt i Ipswich B-klass. Fabio Borinis största bidrag, till exempel, i matchen var att förlänga första halvlek med fyra minuter efter att ha ramlat i var och varannat “anfall” gästerna stod för. När United ledde med 2-0 hade man fortfarande nio (!) spelare i eget straffområde när hemmalaget anföll. Klarar Advocaat att rädda det här laget är det en magnifik prestation.
Nu väntar en prövande tid för United i ligaspelet med tre svåra bortamatcher mot Arsenal, Everton och Palace samt ett hemmaderby. Och så lite Champions League däremellan.