Få av oss har missat att Wayne Rooney passerat Sir Bobby Charlton både i antalet landskamper och – mer väsentligt – i antalet gjorde landskampsmål. 50 är en imponerande siffra hur man än vrider och vänder på det och det är en självklarhet att kaptenen ska hyllas med egen dokumentär.
Jag såg BBC:s hyllning till 2000-talets största engelska fotbollsstjärna – kanske den största alla kategorier – häromdagen och produktionen var verkligen så där BBC-ig som den kan vara. Stilren, snygg och lagom privat. Lineker hade fått tillträde till i princip allting utom toaletterna hemma hos Rooneys och Unitedstjärnans hem såg ut ungefär, nej, exakt, som jag hade föreställt mig. Kanske att familjen hade lite fler fotbollar än jag hade gissat på förhand. Och att jag hade trott att jag skulle förstå Coleens och Waynes föräldrars dialekt bättre än jag gjorde. Ibland var det på gränsen till fullständigt omöjligt att fatta.
När filmteamet får ta rygg på Wayne när han återvänder till barndomstrakterna i Croxteth och hälsar på gamlingarna (som verkligen blir glada, men knappas starstruck) är det stjärnan-kommer-hem-igen-tv när den är som allra bäst.  Och när Lineker samtalade med Charlton och Rooney i slutet var det inte utan att man fick lite gåshud. Liksom när klipp från hans ungdom vackert vävs ihop med straffen som ledde till mål #50.
En invändning är förstÃ¥s stereotypen som förstärks när Gary samtalar med Wayne och Coleen i parets kök och Lineker säger: “Wayne, you told me before that Coleen basically wears the trousers in the relationship”. PÃ¥stÃ¥endet möts med fniss och Coleen ba’ “Du glömmer ju saker jag ber dig om” och Wayne ba’ “höhö, det gör jag, fast inte sÃ¥ mycket som du säger och Coleen ba’ “Jag är väldigt organiserad” och Rooney ba’ “Coleen är väldigt organiserad”.
Intressant att Sir Alex inte ställde upp för att sälla sig till hyllningskörerna i filmen.
Sevärt, trots den blippen.
Tanka hem vetja, finns som torrent på sajter ni hittar till lika bra som jag.
