Okej. Vi närmar oss del två av tre i vad som känns som matchprogrammens gladiatorspel. Ur en känslomässig aspekt tror jag inte Chelsea är lika tungjobbade som Liverpool och City för oss supportrar, samtidigt som det såklart alltid är en speciell känsla (och en gigantisk utmaning) att åka och möta ett formstarkt Chelsea på Stamford Bridge. De flesta av oss har nog dock noterat att medias (både brittisk och internationell press) största fokus legat på Mourinhos återtåg till sin gamla hemmaarena, och vilket mottagande han förväntas få av plastgänget på läktarna där. Lite halvtrist att hypen kring själva matchen inte är så stor känner jag, men tror bossen i patenterad Mourinho-anda är mer än nöjd med att själv stå i skottlinjen och på så sätt lyfta lite press från vissa av sina spelares överbetalda axlar..
Läget i United dÃ¥? Knappast nÃ¥got spektakulärt som inträffat sedan senast. Smalling verkar med all förhoppning inte Ã¥dragit sig nÃ¥gra bestÃ¥ende men sedan i torsdags och verkar vara tillgänglig. Det ryktas dock om att Rooney skadat sig pÃ¥ träningen och därmed inte finns med i truppen. Osäker pÃ¥ huruvida det stämmer, men det ska likväl bli intressant att se hur Mourinho väljer att spela mot en klubb han troligtvis känner bättre än de flesta. Anyhow, utöver det känns läget oförändrat, och jag unnar mig att spekulera lite i när vi kommer fÃ¥ se ett längre framträdande av Mkhitaryan.. Mourinho har hintat lite om att han kommer vara redo “väldigt snart”. FrÃ¥gan är ju dock om Chelsea pÃ¥ Stamford Bridge är rätt tillfälle. I think not.
Som sagt, Chelsea är inte Liverpool eller City när det kommer till fansens engagemang, men det ger mig the creeps att åka till London, som vanligt i vetskapen om att viktiga (möjligen/troligen avgörande) poäng står på spel. Med lite otur kan vi efter denna omgången vara åtta poäng bakom ett i så fall ligatoppande Manchester City. En tanke som inte bara äcklar mig totalt, utan som också skulle innebära en låååång uppförsbacke. Sure, säsongen är lång, bollen är rund, allt kan hända och bla bla bla, men jag tror de flesta av oss är överens om att ett City med åtta poängs försprång är svåra att rå på. Om vi nu snackar ligaseger, vilket jag någonstans ändå hoppas att vi gör. Det realistiska vore kanske att prata om en topp fyra-placering, men en liten del av mig vägrar acceptera att vi går för något annat än total dominans, och vad Mourinho än tänker så vägrar jag även acceptera att vi åker till Stamford Bridge för något annat än tre poäng. Hybris? Självklart. Är väl United-DNA:t som talar..
För att bara kasta en snabb, otrevlig blick in i motståndarnas camp kan vi konstatera att Ivanovic och Fabregas båda är borta på grund av skador, samtidigt som John Terry uppges vara tillbaka från skada. Bra och viktig spelare för Chelsea givetvis, men samtidigt inget som ska påverka oss i någon större utsträckning. Mer oroande är kanske att både Hazard och Costa verkar vara i sjukt bra form, men det känns samtidigt aningen betryggande att detta är spelare som Mourinho känner väl.
Jaja. Nog om snackat. Matchstart om ett par timmar och vi inväntar startelvan. Ska vi hänga på toppen är det dags att visa det idag. Med handlingar och inte med ord. Så, utan någon som helst respekt:
Bring it, rent boys.
