En genomförkyld bloggare med migrän och ryggskott här. Hej. Sorry att det dröjde.
Vill bara inleda med att ta tillbaka varenda tveksamhet jag hade om Zlatans ankomst till United. Jag var ju då en av pessimisterna (oväntat..) som inte var jätteimponerad av tanken på Zlatan i vår klubb. Har typ aldrig varit så snett på något i hela mitt liv, åtminstone inte sedan Kagawa-fiaskot. Herregud. Awkward.
Så hur som helst: förlåååt Zlatan, förlåt för min tidigare spydighet och alla tvivel. Jag kommer snarast ta med min hund på en promenad genom Rosengård i din ära. Kung är du.
Matchen då. Var det inte en ganska intetsägande första halvlek ändå? Kan varit jag som såg matchen ur Baksmällans perspektiv (vilket verkar vara standard här nu för tiden, skärpning Lisa och Mats) men tyckte matchen kändes ganska id-lös generellt. Vilket såklart ofta är risken i cupmatcher av den oglamourösa sorten, och gårdagen på Ewood Park var då inget undantag. Var absolut ingen dålig match. Egentligen. Bara ganska platt överlag och gav lite feeling av att det här var en dag på jobbet, inget mer.
Var ju samtidigt också, som väntat, ett delvis reservbetonat United som kom till start. Darmian, viss (smått ofötjänt visserligen) b-stämpel på Young, Rashford, Martial (petad sedan typ senaste istiden) och Romero då såklart. Givet andrahandsval bakom Dave. Inga jättestora skrällar i manskapet, men hade ändå en sneaky feeling om att kanske Schweinsteiger skulle dammas av, men icke. Och inte en enda minut för Shaw denna gången heller. Undrar vem som ska behöva dö för att han ska få lite speltid? Är det inte dags snart? Satt visserligen i andra halvlek och tänkte att nu skulle det varit perfekt med en offensiv kraft på vänsterflanken, men in kom istället Pogba och Zlatan. Och det bytet är det väl ingen som har någon större anledning att kritisera.
Och såhär i influensatider väljer jag att fokusera på den ihållande medvindseuforin och endast dra en positiv lista. Det kan man unna sig när till och med ens bästa vänner mjukisbyxorna och Alvedon-paketet vet att slutet är nära.
Anständigt, sevärt, strålande och/eller alldeles underbart:
- Som vilken Unitedsupporter som helst blir man alltid lite extra glad när Rashford nätar. Det går liksom inte att komma ifrån, men passningen från Mkhi måste vara årets smekning alltså. Shit. Ej heller att förglömma: Romeros snabba igångsättning. Ett vansinnigt bra anfall helt enkelt.
- Zlatan. Stående punkt.
- Stabiliteten och tryggheten som infunnit sig de senaste veckorna, sedan i julas-ish, får mer än gärna stanna for life. Känner att Mourinho (förhatlig, men ack så briljant) ska ha cred här. Tänker att den främst resulterat i två saker: dels att vi inte hamnar i de där extremt djupa svackorna periodvis i matcherna, vilket typ varit vårt signum och enorma akilleshäl de senaste åren, och dels att hoppet om att vi kan vända ett negativt reslutat eller en taskig start i en match alltid finns, vilket syns tydligt på både spelarna och helheten. Detta var för övrigt de två grejer som både Moyes och Van Gaal lyckades absolut sämst med (utöver att vinna matcher, lol) men som Mourinho lyckats implementera på godkänt kort tid.
Det var kort om gÃ¥rdagen, en match som inte kommer gÃ¥ till världshistorien som nÃ¥gon extremt dramatisk händelse, men trots allt en vinst och en hyggligt stabil sÃ¥dan. Tänker att de flesta av oss nog redan blickar framÃ¥t mot onsdag och St Etienne. Let’s keep this party going!
PS. Vi på MUSS-bloggen (det vill säga jag och Mats) är lite trötta på Darmian. DS.