Ligacupfinalen står för dörren och kylen är givetvis fylld till brädden med Cristal.
Not.
Men oavsett om statusen på ligacupen – i din och min värld – är 1 eller 100 så är den ändå flera snäpp över Europa League. Jag kan aldrig vänja mig vid att United lirar där, även om jag gjort några tappra (?) försök att skriva både före och efter matcherna där. Men när det blir som det blir mot St Etienne (returen kan ha varit det mest ointressanta jag sett i tävlingsmatchväg sen Guinness-cupfinalen på försäsongen häromåret) och när vi lottas mot Rostov i åttondelen. Rostov, liksom?!
Ligacupen är visserligen ingen Champions League heller, men det är bra mycket mer, ja, grinta i den. Den är som ett jobbigt femte hjul som alltid hänger på när man åker på semester och som är svår att bli av med trots att man vill göra mer extraordinära saker än att gå och ta en ljus lager på det största turiststråket. Ibland lyckas man skaka av hen, men ibland lyckas hen att ta med hela sällskapet till Pacotacos eller vad ett sånt ställe kan heta.
Och då, när hen väl lyckats, är det inte så jäkla dåligt som man trodde, även om vägen dit kantades av gny och gnäll.
United har inte varit i final i ligacupen sen 2010 då ingen annan än Michael Owen gjorde ett av målen och Antonio Valencia var bäst på planen. Det är alltså sju år sen (för er som var tveksamma, och för er andra också) och det vore synd och skam att säga att jag gråtit blod över de uteblivna titelmöjligheterna sen dess.
Men jag förbereder mig bra mycket hellre för Southampton på Wembley än försöker återhämta mig efter 0-4 mot MK Dons med Dödgrävaren vid rodret.
En final är en final i alla lägen. Även för en pessimist.
Utan Mkhitaryan och Carrick blir uppgiften att leverera Mourinho dennes första Unitedtitel aningen svårare, även för hans laguttagningsarbete. Kanske får han kalla på tombolan? Eller så kan han bara läsa här.
De följande sju spelarna är givna:
DDG
Valencia – Bailly
Herrera – Pogba – Mata
Zlatan
Sen är det lite svårare: Rashford, Martial, Fellaini (tyvärr), Blind, Lingard, Smalling, Rojo, Young, Rooney (?) och Darmian gör sen upp om resterande fyra platser. Jag ser gärna:
DDG
Valencia – Smalling – Bailly – Blind
Herrera – Pogba
Rashford – Mata – Martial
Zlatan
Men jag tror att Fellaini kan ta Pogbas plats defensivt och Pogba skickas upp som #10. Tyvärr. Jag tror mer på mig.
Känslan inför matchen då? Förlängningsläge. Eventuellt straffar.
Zlatan avgör.
Jag känner att jag måste vara bakis för att ladda.
Wayne Rooney släppte häromdagen ett uttalande där han klämde ur sig följande:
“Despite the interest which has been shown from other clubs, for which I’m grateful, I want to end recent speculation and say that I am staying at Manchester United. I hope I will play a full part in helping the team in its fight for success on four fronts.
“It’s an exciting time at the club and I want to remain a part of it.”
Snabbnedkokning av det här:
- Han kommer givetvis aldrig att flytta från nordvästra England. Aldrig. Det är större risk att Giggs tar över på Anfield än att detta sker.
- NU PASSAR DET att stanna, när han sitter med två år kvar på ett vansinneskontrakt.
- Han försöker behålla någon slags värdighet med sitt “interest from other clubs”, men vi vet alla att det inte finns några stora klubbar längre där ute som kan tänkas köpa honom.
Men frågan är vad han gör i sommar. För han kommer knappast att vara aktuell för en regelbunden startplats i United ever again. Till slut har vi äntligen kommit till den punkten. Han är ju för dålig, helt enkelt. Därmed inte sagt att han är betydelselös i klubben, som kulturbärare. Han påstår sig ju älska klubben och då har han fortfarande, åtminstone till sommaren, en viktig roll att fylla.
Sen blir det rimligen tack och adjö. Det vore bäst för alla inblandade.