Embed from Getty Images
Få spelare i Uniteds matchtrupp har fått och får så mycket negativ kritik som Marouane Fellaini och Jesse Lingard och detsamma kan sägas ha hänt under många av de senaste säsongerna vi sett Antonio Valencia spela.
I dag var det just den trion som såg till att United – äntligen! – klättrade upp från femteplatsen. En slags syndabockarnas revansch som så klart gladde extra mycket, med tanke på just de förutsättningarna.
Ändå tvingades vi sitta med andan i halsen på grund av José Mourinhos märkliga taktiska val efter 2-0-målet.
Lite som under Fergie – det ska inte göras lätt.
Lite som under van Gaal – det ska göras defensivt.
Hursomhelst: Vi går in i landslagsuppehållet med CL-jakt på två fronter!
Instagramvideoläge:
- 1-0-målet. Så vackert och klassiskt. Valencia till Fellaini till Mata till Lingard till Young till Fellaini på bortre stolpen. Precis så som det skulle vara.
- 2-0-målet. Så vackert att se en Unitedspelare drämma till från utanför straffområdet och att se bollen borra sig in i krysset. Lingard har många brister men han gör minsann sällan fula mål.
Smiley med utsträckt tunga:
- Ashley Young har fått en liten minirevival så här med vårens antågande och mot Boro var den snart 32-årige (!) yttern en av de mer imponerande i bortalaget. Och crossen till 1-0 var en av lagets bästa den här säsongen.
- Juan Mata tog sitt ansvar i offensiven, med så många andra rutinerade borta, och var bäst på planen i första halvlek. Jag känner att jag uppskattar honom mer och mer för varje gång jag ser honom spela.
Ledsen smiley:
- Marcus Rashford var Uniteds farligaste och hetaste anfallsvapen i första halvlek, men hans avslutningar denna säsong har sett ungefär som under den förra – fast tvärtom. Mot Chelsea senast bommade han lagets enda chans, i dag bommade han två superheta lägen igen. Men, som det heter, han kommer ju till de situationerna – det vore jobbigare om han aldrig gjorde det.
- Eric Bailly var högerback, tror jag, men såg ut att själv vara osäker på sin position. Ivorianen var allt annat än bekväm och virrade omkring, igen.
- Visst, Uniteds kolumn för “insläppta mÃ¥l” är fortfarande mycket imponerande, men det skulle vara skönt med en backlinje som satte sig igen á la Valencia-Jones-Rojo-valfri i början av säsongen. Nuförtiden är det lotteri om dels vilka som spelare och dels hur skickliga motstÃ¥ndaranfallarna är pÃ¥ att utnyttja förvirringen.
WTF?!
- Chris Smalling har en säsong att glömma. Tyvärr för honom glömmer inte vi den och i dag hade han en hel del häpnadsväckande sekvenser. Dels minns vi när han försökte leka Phil Jones vid en hemåtnick och dels har vi svårt att glömma hans träben när han assisterade Gestede till 1-2.
- José Mourinhos val att parkera alla bussar han kunde hitta i närheten efter Lingards 2-0. Juan Mata, kanske bäst på planen fram tills dess, tvingades som så ofta stryka på foten och Marcos Rojo kom in. United sjönk ned till en sexbackslinje och tillät Boro – detta fenomenalt uddlösa Boro – att attackera med frenesi. Helt omotiverat och fullständigt obegripligt. Han hann även med att slänga in en sjunde back, Darmian, sekunderna innan Moss blåste av matchen. Varför, José?
- Jesse Lingards målfirande??! What was that?
- Victor Valdés dundertavla på stopptid, jeez.
Innan vi landslagsvilar:
- Mourinhos United hade inför matchen gjort 0 eller 1 mål i 5 av de 6 senaste matcherna och med den startelvan – utan Pogba, Zlatan, Martial och Mkhitaryan – var det inte mycket som talade för fler än 1 i dag heller. Därför får vi säga att 3 var ett fenomenalt utfall.
- Förhoppningsvis kommer fler än Pogba att säga nej till landslaget pÃ¥ grund av diverse “skador”.
- En femteplats efter nästan ett halvår på placeringen därunder känns ju egentligen inte så himla rolig när vi närmar oss april, men, men. Kanske, kanske, kan det bli lite spännande om topp 4, trots att vi har ett tufft schema kvar i spurten.