Äntligen.
I en realistisk värld kunde vi nog inte fått en bättre ligapremiär. Okej, nu är jag mitt i ett segerrus av Guds nåde, men jag vill nog påstå att detta är en av de bästa matcher jag sett United göra sedan Fergie lämnade och David Moyes satte sin olyckliga doja på Old Trafford. En fantastisk premiär med så många glädjeämnen. Självklart ska man inte dra för stora växlar av en enskild match, i synnerhet kanske inte en premiär mot ett skadeskjutet West Ham, men ändå: när gjorde vi en sådan här match senast? När har det någonsin varit så viktigt att omständigheterna klaffat och timingen varit perfekt inför en ligastart som nu? Nej, Unitedvänner. Idag njuter vi.
För det första, nyförvärven. Herregud. Lindelöf var ju som väntat inte aktuell, men Lukaku och Matic vägde gott och väl upp för detta och helt plötsligt känns det som ett extremt lyckat transferfönster. Ska återkomma till dem strax, behöver också lyfta fram att det dessutom känns som att några av förra säsongens värvningar blommade ut ordentligt helt plötsligt. Mkhitaryan, som äntligen fick spela nästan en hel match i den position jag bäst gillar att se honom, gjorde väl kanske inte någon extremt bra första halvlek, men kompenserade ordentligt för detta i andra. Den stela känslan som präglat i stort sett hela försäsongen var som bortblåst idag. Jag har själv haft svårt att sätta fingret på vad det egentligen varit som fattats, men idag blev det så tydligt. Mkhis rörelse bakom Lukaku, i kombination med en släng av Pogbas spontanitet och Matas kreativitet länkade ihop anfallsspelet på ett helt nytt sätt än tidigare. Och ej att förglömma: Matic. Herregud, så jävla resolut?! Vilken übermensch!! (insert valfri chockad men likväl överlycklig emoji) Helt underbart att se. Vann andrabollar, nickdueller, överlappade och skyfflade undan folk till höger och vänster matchen igenom. Så befriande oförskämd på något sätt. Nyförvärvet jag inte visste att jag ville ha förrän jag fick det, och ett klockrent komplement till Pogba som gick loss totalt offensivt. Lycka, jojomänsan!
Total rungande hybris:
- Nyförvärv som levererar direkt. Har haft känslan i flera år, och det har retat ihjäl mig verkligen, att det alltid tar mycket längre för våra nya spelare än andras att komma in i klubben, känna in ligan osv. En viktig skillnad gentemot tidigare nyförvärv (läs: floppar) är givetvis att både Matic och Lukaku är väl förtrogna med Premier League, liksom exempelvis Van Persie var när han kom. Vi verkar således ha sluppit Di Maria-syndromet den här gången. Hallelujah kan jag känna.
- Målskörden. Den ljuva. Bortsett från att West Ham faktiskt inte var sådär jättebra är det ändå glädjande att ganska enkelt drämma in fyra mål samtidigt som man håller nollan. Med förhoppning om att inte jinxa sönder säsongen nu, men jag tror inte vi behöver oroa oss för extremt många 0-0 och 1-1 som under fjolårets säsongslånga mardröm.
- The Revival of Backlinjen. Eller ja, mittbacksparet ska jag väl säga. Som bekant har Jones fått en hel del kritik (till viss del befogad men ofta väldigt hård, i mitt tycke åtminstone) men idag fungerade det riktigt bra. Försvarsspelet har varit min absolut största källa till oro de senaste veckorna, kanske kan man släppa det lite nu när Bailly och Jones typ högpresterade. Ish.
- Detta var inte bara Uniteds bästa match på evigheters evigheter, utan också även Pogbas kanske bästa prestation sedan han kom tillbaka till klubben. Ingen tvivlar väl på hans förmåga egentligen, är nog mest bara att vi tidigare endast fått se djupet, men idag visade han också bredden på sin kapacitet. Otroligt fint att se, samtidigt som samarbetet med Matic fungerade över förväntan. Han kan bli galet vass i år, Pogba.
Funderingar..
- Om man ska vara lite missnöjd med något, sådär som man ändå alltid är, så skulle det på en sämre dag än denna svida att tänka på hur mycket bättre Shaw skulle kunna vara på sin position än Blind. Förutsatt att Luke Shaw är fit och fortfarande utvecklas tillför han en dimension i anfallsspelet som vi inte haft sedan Paddy Evras dagar. Synd att läget är som det är, i det fallet.
- Man kan inte låta bli att spekulera lite i hur säsongen kommer te sig för spelare som Carrick och Herrera. Med vad som förhoppingsvis kommer vara ett späckat spelschema lär ingen mittfältare behöva oroa sig för att nöta bänk alldeles för ofta, men frågan är om spelare som exempelvis då Herrera kan nöja sig med att vara andra- eller tredjevalet på sin position.
Och slutligen:
- Det är inte varje dag man fÃ¥r se den gode Javier Hernandez gÃ¥ och muttra “fuck’s sake” Ã¥t domaren. Men detta, som vi redan konstaterat, är ingen vanlig dag.
- Visst dödar det ändå ens livsglädje litegrann varje gång man behöver se Joe Hart?
- Om Rashford kunde sluta skjuta över målet så ofta när han kommer fri med målvakten lovar jag att sluta låta som Niklas Holmgren när han gör det.
- Undertecknad tippade lite blygsamt 18 ligamål för Lukaku den här säsongen. 16 kvar alltså. Vad tror ni han kommer upp i?
Premiären avklarad, och jäklar vad högt vi satte ribban. Känns fantastiskt att vara tillbaka, och att vi för första gången på länge levde upp till det man bör kunna förvänta sig av United på Old Trafford.
Nu får det vara slut på att leva på gamla minnen, dags att skapa nya.