Embed from Getty Images
Italien, Sverige, De Rossi, korsbandshjälte, “jävla fittor”, pseudodebatter, osv.
Äntligen kan vi faktiskt lägga landslagsfotbollen i världens djupaste frysbox och BARA fokusera på det viktigaste av allt: Manchester United. Tiden har gått extremt långsamt sen deja vun på Stamford Bridge, men nu är det inte många timmar kvar tills det smäller igen.
Och Newcastle, på hemmaplan, ska bara smällas av med tanke på att vi alltid piskar Newcastle på Old Trafford. Inte bara med Martial, Mata och Vigge – utan nu åtminstone med en av Pogba, Rojo och Zlatan på gräset för första gången sen vi började spela mellanmjölksfotboll igen. Det är förstås otroligt roliga nyheter även om egentligen alla tre varit borta så länge att vi lär få vänta tills någon kan gå in och dominera.
Den viktigaste är förstås Pogba, inte bara för att han rimligen lär ta kortast tid på sig att återse toppform igen, utan för att han är bäst. Han är den som kan göra att United inte ser ut som ett Dödgrävarlag stora delar av matcherna igen, han kan trolla, han kan dribbla, han kan skjuta i både ribban och stolpen. Givetvis är det inte bara att trycka på en knapp så fort Pogba är tillbaka, men det är en alternativ slags dimmer de flesta storlag i världen skulle betala mycket för att kunna dra fram.
Detsamma gäller Ibrahimovic. Hittills har Lukakus mÃ¥ltorka gÃ¥tt ostraffad förbi, men nu kan det kanske börja hända lite saker om belgaren fortsätter att skjuta blankt. Med Pogba tillbaka är risken inte lika stor, men den finns ändÃ¥, och dÃ¥ kan det vara skönt att kunna sätta in Ibra. Oavsett hur rostig han är sÃ¥ lär motstÃ¥ndarbackarna tänka bÃ¥de en och tvÃ¥ och tre gÃ¥nger att “hmm, han kanske inte är sÃ¥ rostig ändÃ¥”, vilket ger ytor till andra.
Rojos comeback lägger jag inte så stor vikt vid så klart, eftersom han inte är i närheten av att vara lika viktig för oss. Men jag skänker honom en tanke. Så.
Phil Jones spelade alltså en vänskapsmatch på sprutor och kan inte vara med i dag. Det kan vara bland det mest idiotiska jag läst.
Inte bara en glaslirare alltså, utan bäng.
Juan Mata har alltså haft en skånsk flickvän i fem år och här sitter jag och får veta det ett halvt decennium senare. Evelina måste vara världens lyckligaste människa.