Gårdagen är tack och lov över. Känns trist att återigen inleda med såhär deppig ton, men ska man vara helt ärlig (och det ska man ju) så får det ju bli så. Matchen var inte direkt underhållande och det enda som var riktigt intensivt var väl typ regnet. Och gårdagen till ära var en hel drös fina MUSS:are på plats i Manchester och blev i sann solidarisk anda regnade på tillsammans med Mourinho, fantastiskt.
Första halvlek kändes lika hopplös som mållös. Känslan var väl lite att det var United som hade bollen, men som vanligt inte initiativet. Kom på mig själv med att flera gånger sitta och tänka att det är ju en jävla tur att de (Brighton) inte kan avsluta. För det var de som höll i taktpinnen, vilket ju är lite trist med tanke på att det var vi som höll i bollen, men utöver dubbelchansen som Lukaku och Pogba brände så var det typ det enda vi gjorde: höll i bollen. Som alltid. Och trots att vi ändå lyckades spela oss igenom Brighton ett par gånger föll vi hyfsat snabbt tillbaka på den reservplan vi haft de senaste fyra åren: byta ut Mata, byta in Fellaini och på så sätt kontrollera luftutrymmet (vilket Fellaini faktiskt misslyckas med relativt ofta..)
Jag vet inte om det var Brightons resoluta och lite trixiga anfallsspel som chockade oss, för bortsett från att avsluten tack och lov inte gick deras väg hade vi svårt att få grepp om dem. Andra halvlek började något piggare. Eller ja, det tog fart lite grann när Zlatan kom in men dog ganska snabbt igen. Bortsett från målet var andra halvlek i stort sett lika torr som första. Brighton fortsatte försvara sig bra, och en neutral åskådare skulle nog hålla med Brightons sympatisörer att det var ett riktigt skitmål, dessutom ett orättvist sådant. Målet blev således matchens stora (och enda?) riktiga snackis, och jag hoppas vi har något bättre att vänta oss kommande vecka.
Reflekterar fritt..
- Jag tycker faktiskt det är lite läskigt att tänka på hur beroende vi är av Pogba, och vilken form han håller just för dagen. Pogba var en av få Unitedspelare som var riktigt bra igår, men det vore betryggande att veta att vi inte står och faller med honom. Fast det gör vi kanske..
- Det är så roligt när Ashley Young får briljera. Unnar honom det så himla mycket. Särskilt igår då han faktiskt var en av planens bästa spelare, om inte den bästa till och med. Väldigt glad att han fick toppa segern och en stabil insats av honom personligen med ett avgörande mål, om än ett kontroversiellt sådant.
- Det måste medges att det är trist när det känns som att självförtroendet det ger att spela på Old Trafford brister. Nog för att Brighton backade hem en del, och kanske med rätta, men varför vågar då inte vi dominera på hemmaplan? Igår kändes det som att om man inte vetat vilken som var storklubben på sin hemmaarena eller den betydligt mindre klubben på bortamatch hade man aldrig kunnat tro det.
- Anfallets framtid. Nu behöver nog Zlatan någon månad till innan han har återhämtat sig helt och kan börja komma in i det på riktigt. Detta ju är dock bara en tidsfråga, så frågan är ju hur vårt anfall kommer se ut och formeras när han är tillbaka till 100%. Oavsett är en Zlatan i form alldeles för bra för att sitta på bänken, även Uniteds. Vad tror ni? Hur kommer det se ut framöver?
Men ja, jag kan väl någonstans ändå uppskatta den här typen av segrar. Man kan inte vinna med 4-0 hela tiden, och även om jag självklart gärna bevittnat en rungande utklassning igår så får vi inte glömma hur viktigt det är att kunna vinna de här matcherna också, så länge det inte är det enda man gör. Det blir för trist i längden, men att kunna gneta sig till tre poäng i tighta matcher och ha marginalerna på sin sida är alltid avgörande i slutändan. Alltid.
Vi går vidare, och hörs redan på tisdag igen inför kommande drabbning borta mot Watford. Fotboll mitt i veckan, lite lyxigt ändå.