Embed from Getty Images
Vilken jäkla match!
Då och då behöver vi en påminnelse, även på planen, över varför vi älskar Premier League i allmänhet och Manchester United i synnerhet. I kväll fick vi en påminnelse så det heter duga.
Herrejösses, vad den här 90-minutaren innehöll chanser, utvisning, passion, intensitet och hawaiifotboll, kontringar som ledde till fler kontringar, fantastisk underhållning… ja, egentligen det mesta som engelsk fotboll har när den är som allra vackrast.
Speciellt mötena mellan United och Arsenal också.
Att det blev tre poäng också är inte bara en bonus utan även en enorm jävla glädje.
Ikväll glömmer vi för en stund att Pogba missar derbyt och njuter med valfri dryck av ytterligare en bortamatch mot Arsenal vi kommer att youtuba om några år.
Himmelsk:
- Jag tror inte på någon målvaktsgud, men hade jag gjort det hade jag föreställt mig David De Geas ansikte. Jag har sedan flera år tänkt att han skulle kunna bli den bäste vi har haft, och jag undrar nu om han redan passerat både Schmeichel och van der Sar, åtminstone i kunnande. Prisskåpet är inte lika välfyllt, så klart, men jag tvivlar på att de andra skulle ha varit lika avgörande i dag. Fullständigt utomjordisk insats och det lär framförallt vara hans insatser som är inbäddade i de youtubeklipp vi googlar fram om några år när vi är nostalgiska inför ytterligare en Arsenalmatch. I de stora matcherna måste de stora spelarna kliva fram, och ingen tog större plats än den störste av målvakter i världen i dag. Han skulle säkert få med två-tre räddningar på säsongens tio bästa så här långt bara i kväll. Puh.
Gav mig gåshud:
- Matchen! Wow! Jag kan inte minnas när jag såg United vara delaktig i en sådan här match på bortaplan senast. Och jag kan knappt minnas när jag såg en Premier League-match med den här intensiteten senast. Värt. Varenda. Krona. Speciellt när det också innebar att Arsenals hundraprocentiga hemmafacit spräcktes. Vi har en grej för att sabotera för dem …
- Paul Pogba. Han tappade visserligen Ramsey i samband med Lacazettes reducering, men hans tvÃ¥ assists och delaktighet i omställningarna var second-to-none, liksom hans betydelse som den “riktige” kaptenen. Tyvärr sÃ¥ … (mer nedan).
- Uniteds klapp-klapp-spel till 2-0 med Martials delikatess fram till Lingard som den absoluta höjdpunkten. Vrickningen kunde egentligen inte ha gjorts på ett mer effektivt sätt.
- 3-1 låg på något sätt lite i luften när Arsenal inte lyckades få in kvitteringen efter den tidiga reduceringen. För trots att United föll djupare och djupare fanns alltid Pogba och Lingard med i kontringsfaser.
Manchester United-klass.
- Jesse Lingards främsta egenskaper har länge varit att han är en hyfsad (med Unitedmått mätt) spelare, springer mycket och är Unitedsupporter. De senaste dagarna har han skaffat sig ytterligare kredit på supporterbanken genom att göra tre mål i London. Lika många som han gjort typ tidigare i ligakarriären.
- För ett lag som vanligtvis brukar vara tämligen försiktigt och målsnålt på bortaplan är sju mål på resande fot på fyra dagar ett exceptionellt facit.
- Av någon anledning hade jag en bra känsla i magen inför matchen (vilket i sin tur brukar kännas dåligt, eftersom jag är pessimist av naturen och inte vill hoppas för mycket) och trots Arsenals bombardemang och Pogbas röda fick magkänslan rätt. Det var faktiskt läge för Mourinho och United att äntligen bryta den där jobbiga trenden i bortaspelet mot storlagen.
Gav mig frispel:
- Arsenal behövde knappast anstränga sig för att hitta anfall mot United. Så fort man passat sig förbi Matic fram till Uniteds handbollsförsvar så var det bara att rada upp chanser. När Mustafi gick ut och Iwobi kom in förändrades förutsättningarna rejält och det var som att United resignerade till de nya.
- Defensiven, främst i första halvlek. Var det liksom ett tvång att nicka rakt uppåt i eget straffområde? Var det ett tvång att falla så lågt efter det andra målet, eller kunde det inte hjälpas? Vi såg ju Pogba försöka trycka fram styrkorna direkt efter paus.
- Pogbas röda förändrar så oerhört mycket för så mycket. Guardiola var orolig för gula kort inför citys match i helgen, men han kunde knappast ha anat vilken tur han skulle få som slipper ligans bäste mittfältare i derbyt nästa helg. Det var en oerhört ful stämpling av fransmannen som inte kunde få annat än rött, även om det var mer klumpigt än elakt. Bournemouth hemma och WBA borta ska gå ändå, men det kan vara helt förödande att han inte kan vara med nästa helg.