Embed from Getty Images
Trots allt så vill jag lägga in den här brasklappen först: Manchester United har inte varit så här bra sedan 2013. Så är det och när det är så kan man skala av kanske åtminstone 50 procent av all kritik som riktas på klubben, spelarna och managern.
Å andra sidan är det kritik och inte hyllningar som man får chansen att växa av och det är inte så svårt att hitta punkter att förbättra för Mourinho & co. Jag är fortfarande i chock efter Leicesterdebaclet och har inte hunnit bearbeta det riktigt mitt i allt julfirande. Men skrivandet brukar både ha en helande och en bearbetande effekt så here goes nothing.
José Mourinho fortsätter pÃ¥ den inslagna väg han gör när sÃ¥nt här händer och skyller pÃ¥ spelarna. Och självklart har han en poäng i att göra det. Spelare pÃ¥ den här nivÃ¥n ska kunna tÃ¥la kritik och tÃ¥la att deras chef kritiserar dem offentligt. Det är pÃ¥ ett sätt självklart eftersom det är vi fans som betalar deras mansions och fester och Ferraris. Samtidigt, när det händer, sÃ¥ är det mÃ¥nga av oss som gÃ¥r in i försvarsställning: “Men José, sluta hänga ut spelarna och ta lite ansvar själv för fan”. OcksÃ¥ det en rimlig reaktion, eftersom oavsett om spelarna är mÃ¥ngmiljonärer eller inte sÃ¥ är de ändÃ¥ människor och mÃ¥r sannolikt bättre av att pushas och skyddas än att utmÃ¥las som “childish” och sopiga.
Det finns således argument som fungerar åt båda sidor, men det allra märkligaste är ändå hur lite organisation det fanns i laget häromkvällen. Vem är det egentligen som ska ta ansvar? Den som har det yttersta är förstås Mourinho, men han är samtidigt inte på planen. Valet att satsa defensivt med Herrerabytet istället för Lingard är givetvis hans, och det ska kritiseras, men vad händer egentligen när Smalling går sönder? Vi var nog miljoner världen över som tänkte: Ta av honom eller sätt honom på topp. Istället blir det han som får ta löpningen mot Maguire i slutsekunderna. Sånt ska för fan inte hända på den här nivån av fotboll. Det är skäl för avsked i många branscher att fatta ett sånt enormt felbeslut. Samtidigt ska det inte heller ske att tre så skickliga spelare som Lingard, Rashford och Martial ska kunna missa tre så bra chanser i en och samma match. Det är nästan lika osannolikt som att Rojo och Ibrahimovic drar korsbandet i samma.
SÃ¥ vad väntar nu för United? Först en chockförlust i slutminuterna mot Bristol City följt av en lika chockartad poängförlust i slutminuterna mot Leicester City? Hur pÃ¥verkar det här spelarna inför annandagens möte med Burnley? UtgÃ¥ngspunkten är att de ska vara sÃ¥ pass professionella att de inte lÃ¥ter de här typerna av olycksfall i arbetet störa, men vad händer om det inte bara är “olycksfall” utan snarare är frukten av en manager som inte lÃ¥ter dem spela som de vill? Är det ett eget beslut av Marcus Rashford att strunta i anfallet pÃ¥ stopptid eller är det frukten av den spelstil som hans manager arbetat in i honom? Men om det dÃ¥ finns en defensiv Ã¥dra i laget och truppen och klubben, varför är Young, Lindelöf och Jones dÃ¥ sÃ¥ sega i hemÃ¥tjobbet vid Leicesters kvittering? Är det enbart nonchalans vi bevittnar i vissa lägen?
Han byter visserligen inte ut ytterbackar i parti och minut men han har en viss förkärlek för att bli defensiv i överflöd. Vad finns det för anledning att bli det mot ett Leicester som har en man utvisad, till exempel? Ett Leicester som inte har någonting att förlora utan bara kunde pumpa på framåt och samtidigt se United missa chans efter chans.
Nu spelar det ingen roll för titelstriden eftersom det egentligen inte finns någon titelstrid. City kommer säkert att få någon dipp, men inte någon som riskerar att få dom att tappa titeln. Så Uniteds mål får bli att säkra andraplatsen och då ska det jävlarimej inte bli något poängtapp på Old Trafford.
Vilket det så klart mycket väl kan bli. Dels är Burnley ett orimligt lag att förstå sig på, dels är United stundtals det också. Man vet liksom aldrig var man har det här laget, mer än att man vet att den där förbannade bussen ska parkeras. Oavsett om det är från start mot tufft motstånd eller i 1-0-ledning mot ett sämre lag. Och det är ett förbannat enerverande återkommande attribut jag önskar skulle försvinna omedelbums.
Anyhow: United är tvåa i ligan och i slutspel i Champions League. Just nu är det faktiskt ingenting att gråta över. Men återkom efter Burnley, så får vi se. Om inte julen nu ställdes in efter fiaskot i Leicester så finns faktiskt den överhängande möjligheten att 2018 blir fucked up really bad om Burnley tar poäng om ett par dagar.
Ha nu en god jul, allesammans. Så hörs vi!
