Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Could be worse..

Alltså, vilken lördag det blev ? Jag hoppas ni alla firat ordentligt!
Känslan att slå Liverpool är alltid total eufori, men själva matchen har jag trots allt lite blandade känslor kring. Vi kan väl säga såhär, gränsen mellan en taktiskt genialisk seger och poängtapp till följd av feghet är ibland jäkligt hårfin. Nu gick det vägen, så det är där vi lägger fokus denna gången. På tre poäng mot Klopp och the dippers.
Det var verkligen en match med två halvlekar, där första var helt fantastisk. ALLA var i sitt esse kändes det som, allt klickade och vi spelade stundtals riktigt jäkla bra fotboll. Som en liten disclamer vill jag bara säga att jag på förhand ALLTID är hoppfull att vi ska piska Liverpool sönder och samman när vi möter dem (vi kan väl säga att jag fått en god uppfostran) men vi visste givetvis också inför matchen att deras trupp just nu är en helt okej upplaga scouse rats, inte minst anfallsmässigt med Salah bokstavligt talat i spetsen, och att vårt eget försvar varit lite virrigt och ostrukturerat periodvis. Men; i första halvlek, och matchen igenom faktiskt, kändes det inte alls så. Vi försvarade oss bra, vi anföll kreativt och att Liverpool på något sätt skulle vara det anfallande spelglada laget märktes det inget av.
Lukaku var en urkraft, och trots att han inte stod för målen personligen var detta en av de bästa halvlekar jag sett honom göra sedan han kom till klubben. Och huuur underbart var det inte att ha Bailly tillbaka i laget?! Jag är så oerhört glad att det där självmålet inte fick bli något avgörande, det hade varit riktigt synd när han stod för en så resolut och vältajmad insats i övrigt.
Andra halvlek blev lite annorlunda. Jag vet att jag brukar gnälla när vi backar hem och parkerar bussen (seriöst, hur många gånger har jag använt det uttrycket i denna stackars blogg?) och gårdagen var givetvis inget undantag. Och det såg trist ut, det gjorde verkligen det. Men trots att jag tycker vi hanterade Liverpool mycket bättre i första halvlek när vi forcerade ner dem totalt på egen planhalva så kändes det som om vi hade hyfsad kontroll. Trots att Liverpool tilläts ha mest boll och tog över en del i andra halvlek blev det inte värre än så, och de lyckades inte spela sig igenom vårt mittfält speciellt många gånger.
Vi skulle väl delvis kunna credda Bailly ganska hårt där, men även Ashley Young som återigen gjorde en bra match. Ja, jag blev sur när elvan kom ut. Jag vill ha Shaw där och kommer aldrig riktigt acceptera något annat, men samtidigt försvarade vi oss riktigt bra så.. jag har en ständig inre kris där..
En intressant aspekt på matchen är att McTominay varit så ruggigt bra att jag har svårt att se Mourinho peta honom nu, samtidigt som Pogba förr eller senare sannolikt ska kastas in i laguppställningen. Och hur det blir på vänsterkanten orkar jag inte ens spekulera i längre. För första gången på länge känns det som vi har riktigt vass konkurrens om flera positioner, och det bådar gott inför drabbningen mot Sevilla.
Hur som helst, en underbar seger. Dels kan vi alla gå till jobbet som normalt folk imorgon och ha en ångestfri måndag, istället för den totala misär vi annars hade behövt utstå från diverse scousers och löst folk i vår närhet, och dels är det en otrolig lättnad att få lite andrum och fyra poäng ner till Spurs. Förhoppningsvis bidrar detta till att vi kan vila en och annan gubbe till förmån för spel i Champions League.
Vi rundar av veckan här, och oavsett mängd söndagsångest: could be worse, could be scouse.