We want our trophy back

Då var den här. Säsongens absolut sista match, och därmed säsongens absolut sista inför-blogg. Och vad kan då vara bättre än en liten mash-up av era favoritbloggare, tillika levnadsglada optimister Mäds und Liz? (Mycket förmodligen, men detta är vad ni får..) Hur som helst, med denna lilla Q&A önskar Muss-bloggens mamma och pappa er en trevlig helg och en ännu trevligare FA-cupfinal.

Okej, FA-cupen. Hur tungt väger en eventuell titel?

Mats: Jag älskar FA-cupen och sätter den alltid som en magnifik tröstpokal. Dessutom är den ju vår! Skit i att vi gav sjutton i den för snart 20 år sen och på så sätt skulle ha av-magifierat den. När jag var liten gick finalen på tv, det var det. Resan dit fick man kolla på i DN på måndagarna. Jag väger den lika tungt som fem raka Europa League-titlar, en Berbatovnedtagning och en Wayne Rooney-försäljning. Tillsammans.

Lisa: FA-cupen är väl generellt större i England än för majoriteten skandinaviska supportrar, men givetvis är det en hyfsad bedrift att vinna den. Jag personligen älskar FA-cupen och värderar den väldigt högt. Den är mina tidiga fotbollsår, barndom och första Unitedrelaterade minnen sammanslaget i en enda nostalgisk eufori.

Och hur skulle en seger imorgon mot Chelsea påverka din syn på säsongen?

Mats: Inte märkbart. Det har bortsett från starten på säsongen varit en gråmulen resa mot både andraplatsen och cuptiteln i så fall. Jag gillar verkligen inte Mourinhos pragmatiska fotboll även om den genererar resultat. Det är så mycket Willys och Lidl över den att jag nästan börjat handla där på ren automatik och upptäckt hur fenomenalt tråkigt det är. Men givetvis skulle jag njuta i fulla drag om jag fick se Antonio (!) lyfta pokalen och sen sjunga ”Livin la vida loca” i omklädningsrummet efteråt.

Lisa: I sin helhet kan en andraplats i ligan och en FA-cuptitel ses som en väldigt godkänd säsong. I synnerhet sett till vad City presterat och där det länge varit klart att vi inte har någon som helst realistisk chans på förstaplatsen. Ibland är gränsen mellan himmel och helvete hårfin, och för mig skulle en seger imorgon vara tungan på vågen som tippar oss lite närmre himmel.

Inga vita kostymer á la Redknapp, Fowler & co inför Wembley 1996, utan stilrena värre. Hur rankar du Paul Smiths försök att dressa Unitedspelarna?

Mats: Titta på Juan. Titta bara. Å andra sidan skulle han få Dressmanns kollektion att glöda, så vi kanske skulle ha utgått från en Valencia eller Lingard för att sätta ett riktigt betyg på det hela. Men Juan … alltså. Här har vi en spelare som borde få starta enkom tack vare sin förmåga att vara en så oerhört vacker och underbar människa i ett.

Lisa: Riktigt lyckat! Instämmer med Mats. Juan Mata är ju en fröjd för alla sinnen i vanliga fall, än mer nu. Spot on och riktigt classy. På det bra och casual sättet.

Vi har upplevt många fantastiska, bedrövliga, gastkramande, underbara matcher mot Chelsea. Har du något favoritmoment som sticker ut extra mycket?

Mats: Den första som slår mig är ligacupmatchen där Nani fick sig en enorm slev av Fergusonskopan för Chelseas 3-3-kvittering i slutminuten. Det var på den tiden United ofta (inte alltid, ska minnas) gav fullkomligt fan i motståndarna och bara köttade på med sitt eget spel i den inhemska fotbollen. Nani dribblade i stället för att spela av matchen och Hazard satte 3-3 och i förlängningen blev det ajöss. Eftersom jag tog den frågan på uppstuds låter jag även den zona ut med det. Vi ska inte ha några positiva flashbaks nära i minnet när det närmar sig klimax. Inte om man är obotlig pessimist, i alla fall.

Lisa: Svårt att inte svara Moskva 2008, såklart. Jag befann mig i London när vi slog ut Chelsea i kvartsfinalen i Champions League 2011 (tror jag det var?) och satt på en skränig pub där inte en enda Londonbo höll på Chelsea. Stämningen var fantastisk.

Eftersom United är ett bättre lag än Chelsea så kommer givetvis Mourinho att spela defensivt, eller hur?

Mats: Självklart. Finns något annat alternativ? Jag räknar kallt med fembackslinje, enmansföretag som kanske mynnar ut i ett inlägg var 15:e minut och förhoppningsvis något mål vid något tillfälle. Åt något håll.

Lisa: Jo, det räknar vi väl med vid det här laget. Samtidigt vore det ju sjukt på mer än ett sätt om han chockade med en tokoffensiv. Det enda som hade kunnat göra mig lyckligare än en vinst i sig skulle nog vara det. Att vi slet sönder dem Ryan Giggs style!

Slutligen, tippa resultatet!

Mats: 0-0. Straffar. 0-0. Fler straffar. TV-sändningen tar slut. Lottning. Omspel. Ingen tv-sändning.

Lisa: 2-1 till oss, Herrera avgör. Party like it’s 1999!