Testimonialmatcher kan man hantera olika. Man kan göra som Ryan Giggs och lägga alla stålar i egen ficka (£1 mille skattefritt), eller som Niall Quinn och skänka allting till välgörenhet.

Oavsett vad så har vi ett par pojkar som är up for one.

1) Rio Ferdinand kom 2002 och är nu uppe i elva år. Hans testimonial ska enligt uppgift spelas i början av nästa säsong. Oklart mot vilka.

2) Wayne Rooney är berättigad en nästa sommar – om han är kvar förstås. Kan han greja Everton som motståndare då?

Nästa som skulle kunna få en är Nemanja Vidic, Michael Carrick och Patrice Evra, men då snackar vi först 2016 och det är väl möjligen Carrick som fortfarande hänger kvar på Carrington då.

* I dag började den första dagen av resten av Unitedfansens liv.

David Moyes gjorde sitt första besök på Carrington som ny Unitedtränare fastän han formellt tillträder först första juli (är Fergie kvar formellt tills dess?). Sen skjutsade kitman-Albert iväg duon hem till sig för en redig groggkväll. Typ.

Just nu väntar jag mest på att transferfönstret öppnar – vilket alltså dröjer till 1 juli. Men det lär hända saker fram tills dess och bloggen är förstås alltid redo.

Det är svårt att bevara eufori, men en dag som denna är det ingen match. Det är verkligen som att någon klistrat fast ett leende på en.

Samtidigt tänker jag på hur Ryan Giggs reagerade efter Champions League-titeln i Moskva när han redan under firandet sa till sina lagkamrater:

“Lads, this is what it’s all about — let’s have it next year as well”

När en klubb kan uppfostra spelar av den kalibern, med den inställningen så är det inte undra på att titlarna läggs på hög. Och bakom Giggs, Scholes, Rio finns framtiden. De Gea, Jones, Rafael, Cleverley, Welbeck … alla programmeras till att dels bära kulturen och historien med sig och dels att bara fokusera på att vinna, vinna, vinna.

Framtiden ser, som jag skrivit tidigare, alldeles lysande ut oavsett vad oljepengarna handlar in i London och på den andra sidan staden.

När dessutom Glazyrerna fortsätter att hitta nudelsponsorer i världens allra mest avlägsna hörn ser det inte heller i dagsläget ut att vara någon fara ekonomiskt för klubben heller. Man kan väl säga att jänkarna haft ett jäkla flyt att Govansonen fortsatt på sin inslagna bana.

För att inte tala om vi fans.

För precis som spelarna blir vi vana vid framgångar, vi blir heller aldrig mätta. Det är

Så det är dags att börja på fullaste allvar se fram emot 2013/2014. Men inte riktigt än.

Först måste bucklan i luften.

Sen kan vi börja längta efter den här känslan igen.

Och jag ger mig fanken på att Giggsy redan kört sitt mantra med spelarna igen. Framförallt med killar som Welbeck och Cleverley som blev av med sina oskulder.

* Well, en dag som denna kommer det mycket United från alla håll och kanter.

Yours truly har varit vänlig nog att samla ihop en del av det och sammanställa till er som varit för trötta efter firandet för att göra det själva.

I dag läser vi förstås ALLA hyllningar på alla möjliga och omöjliga ställen som de går att uppbringa.

Här har ni några i urval:

Steven Howard i The Sun:

“So the football world had regained its equilibrium. United are back on their perch, king of the hill, top of the list, head of the heap.

And it’s going to take something special to knock them off.”

Paul Hayward i The Telegraph:

“Given the proximity of the threat, last year’s 6-1 win by City at Old Trafford, and the spending power of Sheikh Mansour (United are no paupers, it should be said), this was surely Ferguson’s greatest comeback.

And it stemmed from arguably the greatest single setback of his time at United, after his team threw away a commanding lead in the title race. That moment would not pass into history unavenged.”

Oliver Holt i Mirror:

“He has been here so long that some of his former players have grown old alongside him. Mike Phelan, one of his early signings, stands next to him on the touchline, balding and a little stooped.

Giggs, a sprite who Ferguson likened to a dog ‘chasing a piece of silver paper in the wind’ when he first saw him play at the age of 13, is beginning to turn grey.

And always Ferguson remains, setting the tone, never letting the intensity drop.”

* Och så lite spelarreaktioner:

* Apropå Giggs så var han kärvänlig mot sin bästis Gary Neville i går kväll.

Och här analyserar bästisen Robban:

Alexander i tv:

Han har en mycket bra poäng där, Fergie, angående nostalgin. Det är väldigt lätt att titta tillbaka på 94-laget, 99-laget och 08-laget och höja dem några procent extra till skyarna bara tack vare just nostalgi.

Det här laget skulle inte göra bort sig mot de tidigare.

* Oj, vad det skulle svida om man var Arsenalfan och hörde Fergie säga det han sa i går om Van Persie och Wenger:

“We had an expectation of him. He was sensational last year, but Arsène [Wenger] said he was better than I’d think after I’d done the deal and he was right. He has never disappointed us”

* Sky Sports korta lilla härliga sammanställning ger rysningar igen. Och lär göra ett tag framöver.

* Gary igen om United.

“It was an incredible finish to the season which you would never have expected. To come back and respond – that’s the main thing. That’s what Chelsea, Arsenal and Manchester City have to do while Manchester United just have to go again.

“The job is never done. It’s never complete. You go again, and again”.

Exakt så.

* Enligt Daily Mail planerar Arsenal för en så kallad guard of honour på söndag.

Nu återstår ju att se om Alexander är så pass “elak” att han kör med RvP från start eller om han kör B- och C-laget till största del resten av säsongen.

Jag tror inte att han börjar med holländaren, vilket spare lite av Arsenalspelarnas blushes.

Det är inget roligt förspel att behöva applådera in sina rivaler. Titta bara på Gary Nevilles min från 2003. Roy Keane tycker dock att det är lite småroligt att Gary mår som han mår vid det där tillfället.

* Och så har förstås @beautifullyred fixat nya gifs.

Den här är givetvis nummer 1.

* Sist – ett klassiskt bildsvep från firandet:

Vissa av lirarna körde till 6 i morse, engelsk tid.

Så ska det se ut.

Alexander ville så klart ha bort Andy Carroll efter toksatsningen på hörnan:

Och Big Sam ville inte prata om 2-2-målet. Knappt. Alls.

* Finns lite förutsättningar att dra inför slutspurten, i alla fall när det gäller när det kan bli dags att kröna the champions.

Alternativen är många.

1) Sex poäng räcker oavsett vad city gör.

2) Torskar city en match krävs bara tre. Torskar city två matcher and so on…

3) Förlust för city mot Spurs på söndag så är vi klara mästare om vi slår Villa på måndag. Tyvärr lär inte Bale spela och om han gör det är det inte en helt fit Bale.

4) Vinner båda lagen nästa omgång kan United bli champions på Emirates. För sen tar matcherna slut för city.

* Alltså, det  här med vem som ska spela bredvid Carrick är inte mer klarlagt i vår än det var i höst.

Han har nu spelat bredvid Anderson, Cleverley, Rooney, Giggs, Scholes, Fletcher och Jones i mitten den här säsongen.

Det är SJU olika partners.

Och det är fortfarande ingen som känns tillnärmelsevis lika given som vår favorit-Geordie. Frågan är

* I går fick Phil Jones av någon anledning spela klart de 90 minuter en fotbollsmatch pågår trots att han såg ut som den mittback han är. När han inte får en specifik uppgift på mittfältet ser han verkligen vilse ut och inte ens gummigrimaserna kunde dölja hans skrala bidrag.

Men det är inte för inte som Fergie ger en spelare som Jones förtroende en hel match en sån här kväll. Är det någon som vet när man ska plocka ut spelare och låta dom fortsätta att utbildas på planen i viktiga matcher, att bli en del av den här underbara föreningens kultur så är det mannen som förde Sir Matts traditioner vidare på ett sätt få kan ha trott i slutet av 1989.

Phil “Animal” Jones kommer att leda Manchester United in i framtiden.

Då kan jag ta att han får en hel fajt i det här läget.

Förhoppningsvis kan han bli den enforcer United saknat sedan Keane sågade Fletcher, Rio med flera och sparkade sig själv.

* Rooney själv är lite mer återhållsam i snacket om han redan nu ska placera sig själv in the middle of the park.

“I don’t know. You’ll have to ask Sir Alex Ferguson that. It’s not for me to say”

Han låter inte superentusiastisk direkt och det sårar nog stoltheten att han skulle behöva “tvingas” tillbaka i planen för att det finns så många bra anfallare i truppen.

* Väldigt skralt med Ronaldo-vill-till-United-artiklar nowadays. Hmmm, kan det bero på att United och Real inte mötts på ett tag?

* Jag erkänner mig besegrad. Det finns inte annat att göra än att ta vid där Henrik Strömblad slutade i går och fortsätta mosa statistik. Någon måste göra’t och jag är ju egentligen väldigt förtjust i stats, dock inte särskilt mycket under pågående match.

Den här gången kör vi på det något luddiga bollinnehavet och antalet passningar som egentligen inte bevisar något annat än att det inte bevisar särskilt mycket.

33 spelade matcher.

24 av dom har United haft mest bollinnehav.

9 gånger inte: City (x2), Everton (h), Southampton (h), Spurs (b), Liverpool (x2), Wigan (b), Arsenal (h) – således 6 av 9 på hemmaplan, varav United vunnit 5. 7 av de 9 matcherna har slutat med Unitedseger – enda plumparna är 1-1 på stopptid mot Spurs och hemmaderbyt.

Flest passningar: 627 rätt av 701 hemma mot Spurs (2-3).

Minst antal passningar: 264/345 hemma mot city (1-2).

Snitt antal passningar rätt: 444.

* Här är en härlig liten kort filmsnutt om när Giggs besöker sina lagkamrater i dövlaget i United.

Då kan Lisa Magnusson skriva i Metro att det är för mycket sport hur ofta hon vill.

För hon har förstås så fel man hen kan ha.

* Sist: Jag ser en framtid med De Gea, Jones och Kagawa som centrallinjen i Manchester United.

Det finns inga gränser för hur bra de kan bli.

Åtminstone DDG och Kagawa har alla möjligheter i världen att bli bäst just i världen på sina positioner. Och Jones kan ju toppa båda och faktiskt bli bäst i världen på tre platser. Typ.

Det är svårt att klaga på hur framtiden ser ut för världens vackraste fotbollsbusiness.

Over and out.

Traditionellt sett Uniteds kanske vassaste anfallsvapen har den här säsongen varit Uniteds kanske trubbigaste anfallsvapen.

En titt på statistiken  visar följande siffror för de renodlade kantspringarna:

Valencia: 0+6.

Nani: 3+6.

Young: 0+3.

Totalt: 3 mål och 15 assists (liga, FA, ligacup, CL) = 18 poäng.

Jämfört med förra säsongen:

Valencia: 6+15

Nani: 8+12

Young: 8+7.

Totalt: 22 mål och 34 assists (liga, FA, ligacup, CL, EL) = 56 poäng.

Wow. Fast på ett dåligt sätt. Nu finns ju sju matcher kvar för herrarna att förbättra statsen, men jag tvivlar på att det händer något spektakulärt, speciellt med tanke på att åtminstone Ashley Young lär ha spelat klart för säsongen. Trots detta faktum vinner vi alltså ligan i år, till skillnad från i fjol. Ändå bör det förstås åtgärdas på något sätt.

Nuvarande uppställning: Antonio Valencia, Nani, Ashley Young, Wilfried Zaha (Danny Welbeck, Wayne Rooney, Shinji Kagawa, Ryan Giggs).

Finns i bakgrunden: Jesse Lingard, Gyliano van Welzen, Larnall Cole, (Adnan Januzaj).

Med Fergies 4-2-3-1-uppställning och de naturliga yttrarnas form har flera spelare, som Wayne Rooney och Danny Welbeck, skickats ut för att göra jobbet på kanterna. Inte en ultimat situation och sannolikt ingenting som hade hänt i samma utsträckning om Valencia och Young gjort de dom har betalt för. Nästa säsong kommer Zaha in vilket torde innebära att någon lämnar. Speciellt om Fergie tänkt fortsätta få in Welbeck i en startelva, vilket lär bli som winger.

Så: Nani, Tony eller Young?

Deras kontrakt går ut åren efter varandra, 2014-2016 och det mesta, eller snarare allt, pekar på att den med mest kunskap, den mest irrationelle, den mest produktive, lämnar.

> Luís Carlos Almeida da Cunha var länge en slagpåse här och på otaliga andra ställen i cyperspejs, men så plötsligt en höst så lossnade allt och han är under de tre senaste säsongerna Uniteds främste målpassare (28 hittills mot 24 för tvåan Rooney, då snackar vi i ligan).  Men den senaste tiden har han varit näst intill lika ojämn som innan genombrottet och när han valt att kombinera detta med att vara skadad också har han direkt en hotline in till Fergies kontor.

I januari förra året ska han ju ha stängt av sin mobil för att slippa säljas till Zenit och han är inte samma karaktär som OGS. Norrmannen tog inte alls illa upp av att United accepterade ett bud på honom från Spurs utan fortsatte bara kämpa stenhårt för att behålla en plats i United, vilket i förlängningen gjorde honom till en legend.

Nani däremot är mer än en humörspelare som dels behöver lyckas och dels behöver mycket förtroende slash kärlek för att just lyckas.

Han och Fergie är inte after work-polare och tyvärr verkar deras relation inte leda åt rätt håll.

> Ashley Young då? Stevenagepojken fick en rivstart på sin karriär med världens vackraste klubb med 3+6 på sina första 8 matcher innan också han började bli skadad och sluta leverera. Det gick fem månader från september 2011 till februari 2012 mellan poängen och även om han ryckte upp sig i slutet av säsongen har han egentligen aldrig känts som Unitedmaterial. Speciellt inte för 200 mille. Om man blev på gränsen till sexuellt upphetsad när en spelare som Ronaldo eller The Giggs of Old fick bollen i en snabb omställning är känslan när Young får den i samma läge ungefär som att ringa och boka tid för däckbyte.

Och när han inte heller får förtroendet vid fasta situationer är hans roll liksom lite överspelad.

Chansen/risken att han ska säljas får dock anses som marginell, speciellt med tanke på att han varit skadad så pass ofta och att han bara gjort två säsonger i klubben. United är inte känt för att sparka ut spelare efter så kort tid.

Men han är trots allt 28 år och ska vara i sina bästa år. Jag tror också att han är det, men det räcker inte till. Bänknötare 2013/2014, tack.

> But what about Tony V?

Kanchelskis v 2.0 har egentligen varit en succé ändå fram till i höstas. Den svåra fotskadan i september 2010 förstörde en hel del av hans utveckling (hur bra hade han blivit utan den liksom?) men han kom tillbaka efter en lång startsträcka och förra säsongen var han – sina begränsningar till trots – helt fantastisk.

Valencia blir precis som Young 28 i sommar och ska vara i sina bästa år. Det är han inte, speciellt inte eftersom vi sett hur bra han kan vara. Att han är sönderläst håller inte som förklaring, inte heller hans uttalanden om någon höftskada. Den här freeze frame-förfalskaren som ska föreställa en av Sydamerikas främsta fotbollsspelare som vi sett den här säsongen har varit sorglig att se. Men någonstans där inne gömmer sig en spelare som med ett magert register kan få vilken världsvänsterback som helst att förvandlas till medioker – och det är det vi hoppas få se igen.

Eller snarare: Vi kräver det.

Han stannar garanterat.

> Yttermittfältet har denna säsong befolkats av spelare som inte är klassiska yttrar: Shinji Kagawa, Wayne Rooney och Danny Welbeck har gjort sina insatser där, med blandade resultat. Den som i framtiden är mest lämpad för att starta där är Welbeck, trots att han inte är en klassisk ytter (vad än Glenn Strömberg säger). Welbz har tekniken – ett artisteri som innefattar åtminstone en dribbla-omkull-sig-själv-i-straffområdet-show per match – och arbetskapaciteten både upp och ned för att klara av det.

Varken Rooney eller Kagawa är yttermittfältare. Både är som bäst i en roll strax bakom strajkern, alternativt allra längst upp.

Slutsats: Av spelarna i bakgrunden är det väl ingen som har en framtid som renodlad winger, som jag ser det. Cole och Lingard är lovande, javisst, men det är ingen av dom som fått oss att tappa andan när de väl fått chansen på försäsongen eller i CoC.

Januzaj har ju utgångsposition på kanten, men är inte heller en kantlirare i ordets rätta bemärkelse även om han har lite Iniestaroll i U18/u21.

Den stora frågan är hur Fergie tänkt sig framtiden. Ska han ha en 4-2-3-1-elva med tre offensiva allt-i-allon bakom en strajker? Ska han återgå till 4-4-2 med två renodlade yttrar? Ska han fortsätta alternera? Ska han köra helt vinglöst? Ska han köra med en winger på ena sidan och en Iniesta-typ på andra sidan?

Om vi ponerar att höstens uppställning med yttrar endast består av Young, Valencia och Zaha – där den senare lär matchas sparsamt – så lär den gamle nog fortsätta att använda Welbeck och Rooney i deras nya roller.

Och så finns ju alltid The Wizard from Wales att tillgå.

Det ska dock inte uteslutas att den gamle tar in en lovande ytter till för framtidenes skull. Dock har jag svårt att se en spelare som James Rodriguez nöja sig med att vara en bit-part-player. Men underligare saker har hänt.

Vi kan i alla fall konstatera att 2012/2013 har sett skickligare upplagor av klassiskt ytterspel i Manchester United.

2013/2014 kan knappast bli sämre.

Fotnot: Ashley Young har en mållös säsong bakom sig i proffskarriären. 2004-2005 i Watford. Antonio Valencias senaste var i Villarreal/Recreativo 2005-2006.

Tidigare läsning: Om backlinjen här. Om innermittfältet här.

Så var det bara sju kvar.

Och frågan är då när guldet ska hämtas hem?

Förra säsongen ledde vi med åtta poäng när sex matcher återstod och vi skulle alltså även vid en eventuell förlust även mot Stoke ändå vara i ett bättre läge i år.

14 april: Stoke (b) – minst 1 poäng = 13 poäng före eftersom city lirar i cupen. Mer sannolikt 15 poäng före eftersom Stoke är i dyngusel form och helt enkelt borde mosas.

17 april: West Ham (b) – 3 poäng = 13 poäng före eftersom city slår Wigan hemma.

22 april: Aston Villa (h) – 3 poäng = eventuellt 16 poäng före eftersom city spelar på White Hart Lane. Och då kan det alltså vara klart. city har en hängmatch mot West Brom som ska passas in, men inte ens fem matcher räcker för att hämta in 16 poäng.

27 april: Arsenal (b) – det är här vi allra helst skulle vilja se Robin van Persie göra 1-0 i 90:e och säkra guldet. Det vore helt magnifikt. Och skulle jag få frågan i dag, jag kan till och med ställa den till mig själv: “Säkrar United ligatiteln borta mot Arsenal?” så svarar jag “ja”. 

????????????? maj: Chelsea (h) Helt och hållet avhängigt om bucklan är hemma redan eller inte hur det går i den här matchen.

12 maj: Swansea (h) – betydelselös. Allt är klart.

19 maj: West Bromwich (b) – betydelselös. Allt är klart.

* Then alltigenom märklige Roberto Mancini säger precis det vi väntat oss efter segern i går:

“I think we showed here we can’t be 15 points behind.”

Det är ni nu inte heller. Ni är tolv bakom.

* Vi har alla skrivit och sagt och läst om Ryan Giggs fenomenala förmåga att hela tiden hänga med i utvecklingen och upptäcka nya vägar att göra sig tillgänglig för en startelva.

Men det kan bara inte vara så att en 40-åring ska kunna ta plats på ett innermittfält i Manchester United av i dag. No matter om han är Ryan Giggs eller inte.

Man vet inte riktigt var man har honom i de här lägena. I går var han bra första 20-25, sen gnällde han mest.

Och då city spelade med tre på innermittfältet gäller det att ha en spelare som inte försöker klacka sig framåt i planen.

* Sen 4-0 mot Norwich har United gjort sex mål på sex matcher och har 6-7 i målskillnad.

Tre av dessa sex mål är dessutom självmål. Det har faktiskt gått 339 minuter sedan en Unitedspelare slog bollen i mål när Wayne Rooney gjorde 1-0 mot Reading.

Oroande?

Icke.

Så här är det ibland.

* Phil Neville tar sitt pick och pack och lämnar Everton i sommar.

Efter en fantastisk karriär.

* Mycket talar för att det här var Paul Scholes sista mål i en Manchester United-tröja.

1-0 mot Wigan, 15 september 2012.

* Hahahaha. Hohohoho. Såååå träffsäkert. Guldspaden nästa.

* Det här är det enda vi läser om matchen i dag.

* Jag tror att Hernandez gör ärtsoppa av Stoke.

Premier League är alltid prio 1 oavsett hur många europeiska stormatcher som väntar runt hörnet.

Så trots att många av oss har Real i tankarna redan nu får vi försöka skjuta det åt sidan ett drygt dygn framåt från och med nu. Vi har nämligen revansch att utkräva på Norwich City.

Vi får hoppas att pojkarna lyssnar på sin tränare:

“The Norwich game is the mundane, practical situation we must win because it is an important league game for us. That is what our concentration is on. The players will not be thinking about Tuesday at this moment because all week we have been talking about how important Norwich is.”

17 november var senaste gången United förlorade en tävlingsmatch av betydelse (två x 0-1 i CL efteråt) och det var på Carrow Road och jag såg matchen i min iPhone under en middag. Det var nog.

Drygt tre månader senare, då vi är tolv poäng före istället för en poäng efter city, får vi chansen till revansch och även om Fergie lär spela med B-laget ser jag ingen risk för en så kallad slip-up. Norwich har två segrar på sina senaste tolv, må så vara att en av dessa kom mot Everton senast då Grant Holt satte 2-1 i 90:e.

Det här bör United vinna. Ingen känsla för att det blir enkelt, dock, men det sitter ju i Uniteds DNA att göra det svårt när det verkar lätt.

Och det här är den elva som gör’t:

DDG

Rafael – Vidic – Smalling – Büttner

Giggs – Anderson

Valencia – Rooney – Young

Chicharito

Det är en märklig situation för många av spelarna. Det är väl rätt sällan man inte “vill” tas ut i en startelva, men de flesta som tas ut i dag vet att de ligger aningen sämre till för att få spela på tisdag.

 Vidic är the big call i min värld. Ska han “peta” honom även i returen mot Real? Nemanja gick i veckan ut och sa att hans knäproblem snart är ur världen men att han inser att han får stå över när det är två matcher i veckan:

“We have to manage the knee for the next two or three months and after that it’s going to be normal.”

Men det betyder förstås inte att han skulle vara nöjd med att spela mot Norwich och vila mot Real. Är tiden förbi när Rio-Vida spelar tillsammans i the big games? Ja, spelar Vidic i dag kanske det är på väg att bli så oavsett om Vida påstår att knäproblemen är ur världen nästa säsong.

En 35-och en 32-åring med skadehistorik som dessa två är antagligen inget Fergie räknar med som förstaval.

Att Giggs lirar från start i dag är förstås en självklarhet, liksom Chicharito (Real-ryktena har tagit ny fart med honom, för övrigt) och Rooney.

Kanterna?

Ashley Young och Nani fanns inte ens på bänken borta mot Real, men jag kan se åtminstone en av dom starta på tisdag för att ställa lite frågor till Coentrao och Arbeloa. Welbeck har rimligen förtjänat en start efter sin fina insats i Madrid och får vila i dag.

* När Giggs nu förlängt – precis som Fergie sa för några veckor sedan – sätter den gamle press på Rio d.ä att göra detsamma.

Tar Rio rygg?

Ja, det känns så.

* Och så: Spare a thought för mig när jag omges av skrikande ungar i stället för att få sitta i lugn och ro framför the bluescreen i eftermiddag.

Fördelen är att inga ungar är vakna när jag får se matchen i kväll.

* När Giggs lägger dojjorna på hyllan, runt 2019, så försvinner även Reeboks sista stora namn. Giggs har haft Reebok hela sin karriär.

Det blir som väntat minst en säsong till för den störste av alla.

Svägerskedrömmens beslut, som hans coach redan tagit åt honom för flera veckor sedan, offentliggjordes i dag och vi som följt hela hans karriär från the front seat kan inte göra annat än skrocka förnöjt.

Vi kommer nämligen sannolikt aldrig att få uppleva dess like.

På samma sätt som Alex Ferguson upprepar  “What can I say about Ryan that hasn’t already been said?” så envisas jag med att på repeat uppepa att Ryan Giggs är den största fotbollsspelare som producerats i den här delen av världen. Observera att jag inte skriver den bäste, det finns några Ronaldos, Bests och Messis som rent fotbollskunskapsmässigt kan komma före walesaren.

Men att han i morgon, på dagen 22 år sedan debuten mot Everton, gör sin 1000:e seniormatch på den här nivån är inget annat än fullkomligt oslagbart. Det må komma personer som invänder och påstår att spelare som Totti, Maldini och Zanetti alla är lika stora eller större än Ryan Giggs.

Icke så.

Det här är den störste.

Giggs har gått hela vägen från 14-årig supertalang till 39-årig ikon i en av världens största klubbar. Han har gjort det som offensiv spelare, till största delen som yttermittfältare som sprungit upp och ned för linjen. Och han har inte bara tagged along som en alibispelare utan varit i högsta graden starkt bidragande till att han och United samlat ihop en hyfsad hög med titlar under den tiden. Det här är det skiljer honom från andra one club players, aktiva som inaktiva:

Den listan kan ingen Totti, Zanetti eller Maldini mäta sig med.

Det enda som fattas är framgångar med landslag och inte ens Giggs kunde bära en blåbärsnation på sina egna axlar.

Hur populär han egentligen är i fotbolls-Europa visas om inte annat i de hyllningar han får på bortaplan. Som på Delle Alpi och nu senast när Bernabéu applåderade in Ryan i första mötet mot Real.

Transferrykten har egentligen aldrig snurrat kring Giggs även om bland annat Inter visat intresse flera gånger under 1990-talet.

Det var liksom aldrig aktuellt för Fergie att sälja “den största talang han jobbat med”.

Med tanke på att Giggs – och Lee Sharpe, som var min första idol – var klubbens första riktiga medieälsklingar sedan George Bests tid hade Fergie lite att jobba med och som bekant “skyddade” han Ryan så gott han kunde. Giggs pojkaktiga charm och vänlighet har funnits där ända sedan han blev proffs i november 1990. Han är en av dessa fåtal superstjärnor som fortfarande har fötterna på jorden, och här bortser vi från alla utsvävningar med det motsatta könet, och ger ett genuint trevligt intryck. Han är en av dessa spelare som inte ens våra värsta rivaler ödslar särskilt mycket tid på att avsky.

Han är alltid artig i intervjuer, som här i en frågestund för någon vecka sedan där han är så len, så len och så vänlig, så vänlig.

Ferguson, och så många andra, påtalar också ofta om vilken fantastisk människa Giggs är vid sidan av planen (nu bortser vi än en gång från brorsan och kvinnorna) och det framgår om inte annat när han svarar på frågan om han ser ungdomslagen spela.

Det är också en påminnelse om att Giggs är en dinosaurie, en relik från förr då A-lagsspelare som Bryan Robson och Mark Hughes förstod vikten av att visa upp sig för den kommande generationen.

“It was nerve-wracking, but it was great to see them show so much interest” säger den adopterade Mancunian-pojken, och förhoppningsvis för han det här vidare till spelare som Welbeck och Cleverley.

När Giggs slog igenom som 17-åring jämfördes han, givetvis, med Georgie Best. Och mycket riktigt: Det spelades in en dokumentär från 1993 som döptes till The Very Best: Ryan Giggs and George Best.

Underbart och sevärt med två av de största spelare den här fantastiska klubben producerat.

Och ja, han var lika charmant då som han är nu.

4.33 in i del 1 här nedan kör han dribblingen som är min all time favourit med honom. Tyvärr har den inte synts så ofta de 20 senaste åren.

Men han är förlåten för det, Giggs kan man förlåta allt.

Nu fattas bara statyn.

Den kan inte vara långt borta.

Jag har skrivit om det tidigare, men det gör aldrig ont med en update.

Följande spelare har kontrakt som går ut antingen i sommar eller nästa:

2013

Scholes.

Slutar igen i sommar. Garanterat. Facit denna säsong: 9 starter, 1 mål, 1 ass, 9 gula kort. Att han är skadad och “ingen” saknar honom säger det mesta om hans status i det nuvarande Manchester United. Lite trist, men vad fanken: Han gör vad han vill. Han är den störste innermittfältare England fått fram sedan jag skrek för första gången.

Giggs.

Säger att han inte ska bestämma sig förrän i sommar, vilket bryter mot en flerårig tradition att förlänga med ett år till i januari. Jag är lite kluven till hur jag tycker att Giggs ska göra. Det vore vackert värre om han verkligen bibehöll det här spelet han presterat senaste månaderna och sen la skorna på hyllan. Det skulle vara ett fantastiskt avslut på den mest fantastiska karriär en Manchester United-spelare har haft. Det vore aningen tråkigare om han skulle fejda ut, o-saknad.

Känslan är ju att han stannar, dels för att Fergie sa det för några veckor sedan och dels för att han rimligen borde känna själv att han fortfarande håller. 40 eller 41 bast liksom?

Rio.

Skrev häromdagen i ett svar till ständige twitter-kombattanten Piers Morgan att han inte kunde “retire yet, I’m having too much fun”.

Och visst känns det i dag som att Rio vore crazy om han inte gick med på ett nytt ettårskontrakt – mer blir han sannolikt inte erbjuden – med tanke på hur mycket han spelar och hur mycket han KAN spela. Ryggproblemen verkar vara ett minne blott och att Hodgson inte tar ut Ferdinand i landslaget vore som att Hamrén skulle nobba Jonas Olsson och sätta in Pontus Kåmark i stället.

Rio har förvånat mig. Jag trodde inte han hade det i sig att komma tillbaka och vara så bra efter alla skador. Flyttar eller slutar han blir jag både förvånad och besviken.

2014

Evra.

Har höjt sig ett snäppt sedan Büttner kom till klubben. Inte så mycket för rädslan över att holländaren ska ta hans plats (finns inte på kartan just nu), utan kanske mer för att han upptäckt att klubben funderar på ersättare till honom. Blir 32 bast i maj och lär behöva ta en rejäl funderar i sommar, precis som klubben. Büttner är ingen som ska ta över, men tänker klubben ta in någon annan som framtida ersättare, som får en eller ett par säsonger att stå i Evras skugga? Eller tar man in en Baines-typ som utmanar direkt? Jag är mer inne på det förstnämnda alternativet. Ge Pat en ettårsförlängning och håll honom till 2015 och ta in ett superlöfte som kan se och lära i två säsonger.

Nani.

Casha in eller höja hans lön – det är frågan för Fergie & co. Förhandlingarna är i dagsläget strandade och det känns som mycket är upp till Nani själv. Bjuder han på såna matcher som senast regelbundet under våren kan inte Fergie släppa honom. Gör han det inte så ryker han. Nyfiken på vad i förhållandet mellan honom och Alex som gått snett. Känns inte riktigt som att det bara är lönekraven från Luis som ställt till det i relationen.

Macheda.

Hans karriär på OT är med 99,9 procents säkerhet över. Utlånad för tredje gången (QPR, Sampdoria tidigare) och han lär bli fastfrusen på bänken igen, denna gång i Stuttgart. Slår han sig in som en av Uniteds fyra anfallare börjar jag tro att Bébé kan göra samma sak.

Med facit i hand kan vi påstå att det dummaste Kiko kunde ha gjort för sin karriär var detta:

Carrick.

Ska ha blivit erbjuden en ettårsförlängning av kontraktet och det vore förvånande om han inte nappar på det. Fortfarande den ende mittfältare som är given. 32 år gammal i sommar! Tiden flyger iväg, verkligen.

Vidic.

Oj! Vad ska United göra med sin kapten i sommar?! Det överlägset mest intressanta kontraktsläget i United just nu.Har varit i klubben i sju år, har varit topp 3 bland världens bästa försvarare i många år, är lagkapten och härförare. Det låter helt osannolikt att inte United skulle vilja förlänga med en sån. Eller?

Alla förutsättningar förändrades när Marco Streller la sig på ett helt felvridet Vidic-ben i december 2011. Inte ens nu, 14 månader senare, klarar inte serben av att spela två matcher i veckan.

Vår favorit-jugge blir precis som Carrick och Evra 32 bast i år och hur nye vd:n Ed Woodward och SAF resonerar kring en förlängning med honom beror till stor del på hur hans vår ser ut och vad läkarna säger. Korsband skojar man inte bort.

Han har sakta men säkert kommit tillbaka och hittar numera tajmingen som förr och jag kan inte tänka mig att Fergie vill casha in på honom i sommar. Däremot finns det faktiskt en möjlighet att han spelar vidare i höst utan att förlänga för att se dels hur knät mår och dels vad Fergie (om nu HAN stannar) tänker om hans fortsatta status i klubben.

* Fergie körde en torsdags-pk i stället för en fredagsdito i dag.

Phil Jones kanske, eventuellt kan vara tillbaka till Real. Annars var ALLA FRISKA OCH HELA inför QPR.

Den matchen återkommer vi till i morgon.

* Spelarna ovan är bara de med kontrakt som ska ses över. Sen har vi förstås andra lirare som kan tuffa iväg, som Bébé (gud förbjude) och Anderson med flera.

Men det är en annan historia.

TV10 på måndag kväll.

Det känns lite som när TV3 visade italiensk fotboll en gång i tiden, eller när SVT körde Bundesliga i Tipsextra.

Eller, inte riktigt.

Huvudsaken är att United-Reading visas. Huvudsaken är att vi får följa vår jakt på en trippel med riktig bild.

Innan returen på OT har vi Reading, QPR och Norwich. Tre matcher vi ska kunna vinna med vårt “B-lag”. Här lär Fergie hela tiden ha blicken mot Real och rimligen lär han vara sparsam med spelare som Rio, Vida, Evra, Carrick och van Persie. Det lämpligaste vore antagligen att låta B-laget köra Norwich-matchen på OT tre dagar innan Real.

Några av the big guns lär vila i cupen, där litar jag på SAF:s uttalanden i dag. Bara Scholes och Fletcher saknas, vilket ger utrymme för att köra ett väldigt annorlunda lag.

Det här ser rimligt ut:

Lindegaard

Rafael – Smalling – Vida – Büttner

Cleverley – Anderson

Nani – Kagawa – Young

Chicharito

Vidic-Smalling ska spela. Det finns en möjlighet att Smalls skickas ut till höger, men där tror jag att det står mellan Rafael och Jones. Büttner-läge är det egentligen aldrig, men nu är det väl det. Annars inga konstigheter.

OM nu Nani får chansen/vill ha chansen. Det var verkligen ett statement från Fergies sida att inte ens ha med honom på bänken. Man må tycka vad man vill om Nani, men de senaste åren har han varit den mittfältare som mest regelbundet producerat poäng.

Och när han är on song är han ligans mest luriga ytter.

Men med tanke på just the snub i Madrid och det faktum att Zaha kommer till sommaren verkar det faktiskt vara no way back för honom.

Tyvärr.

* En av många fördelar med att ha tillgång till den här truppen i det här skedet av säsongen är att det inte finns någon större risk för underskattning mot The Royals. Det kommer ju vara en majoritet av spelare som inte lirade på Bernabeu som vill visa att Fergie gjorde fel som inte tog ut dom.

* Giggs spelade förresten sin 150:e match i Europa i onsdags.

Bara fyra spelare har tidigare nått den noteringen:

Paolo Maldini, Clarence Seedorf, Raúl och Javier Zanetti.

Hyfsat sällskap.

* Reading, meanwhile, kan inte fokusera särskilt mycket på cupen. Dom har fullt upp med att hålla sig kvar i PL. En poäng upp till säker mark och dunderviktig hemmafajt mot Wigan helgen efter United. Kan mycket väl bli ett “B-lag” där också.

* Sist: Läs Daniel Taylors blogginlägg om Eric Steeles syn på DDG.

Magnifikt.

Skickat via Blogsy

Match lördag – onsdag – lördag är verkligen the shit. För det händer ju att man för ett ögonblick, på exempelvis måndagen, glömmer bort mitt i veckan-fajten och glädjen när man sekunder senare minns den … det är bara vi fans som kan känna just DEN känslan.

I morgon väntar alltså Southampton. Klubben som fostrat spelare som Matt Le Tissier och Gareth Bale och haft Premier Leagues sämste spelare genom tiderna (Bébé är en gud i jämförelse) under sitt beskydd för en stund.

Och en klubb som bara under 2000-talet haft så många svenskar som Taco Svensson, Mördar’n Svensson, Den Funktionelle, Andreas Jakobsson och Salle Östlund.

Southampton av i dag är inget svensklag.

Det är däremot ett bottenlag med en ordförande som Alexander Ferguson säger så här om:

“I have to be careful what I say about their chairman but apparently he’s a work of art.”

Saints sparkade helt oförhappandes ut Nigel Adkins häromveckan och tog in Mauricio Pocchetino. Spelarna är dock desamma och den som sticker ut är förstås Rickie Lambert.

Fergie lär snurra tombolahjulet friskt igen efter lördagens match och som vanligt är det helt omöjligt att exakt veta hur han tänker formera sig. Det bästa kanske är att gå all in och köra med det bästa han har och se till att göra 3-0 i 60:e och göra byten.

DDG

Rafael – Rio – Vida – Evra

Carrick – Cleverley

Nani – Rooney – Kagawa

RvP

Är det det bästa vi har?

Ja, just nu kanske det är det även om det inte är optimalt med Kagawa till vänster. Men ingen av de tre bakom van Persie är några kantslickare utan här snackar vi flitiga positionsbytare.

Det lurigaste just nu är – märkligt nog – hur han funderar kring mittbackarna. Tänker han spela Jones – Smalling och Rio – Vida parvis? Och var tänker han sig Evans när denne återkommer? Nordirländaren passade i alla fall på att skada sig i sämsta tänkbara läge när en hel kvartett centerbackar är hela.

Nåja, mittbacksparet ska inte ha någon större betydelse i morgon. Gäller bara att få hål på Southampton tidigt och med tanke på hur det såg ut mot Fulham är jag full av tillförsikt. Och inte ens orolig över att jag är det.

Siktar på 9-0 och fem av van Persie. Dags för en urladdning kombinerat med en nolla.

* In other news vill Harry Redknapp köpa Peter Crouch.

Det är lika överraskande som att Pete Boyle sjunger på Bishops Blaize inför Unitedmatcherna.

* Rio tog ut sitt Dream Team av medspelare häromdagen.

Nu har Giggsy också gjort det – säkert för tusende gången.

Både Rio och Giggs säger att det är hårfint mellan Evra och Cole/Irwin, men båda väljer bort honom …

* Dagens annorlundaste nyhet: Scholes lämnar bilen igång för att få bort isen/imman på rutorna.

Och den ryker förstås direkt.

* Apropå att ryka så försvann en av Manchesters stora profiler i dag. Mario Balotelli sägs vara klar för sin favoritklubb i Milano och Roberto Mancini blir ett problem mindre.

Och sällar Balotelli till skalan av misslyckade anfallsvärvningar.

Det är svårt att vara sämre på att köpa dyra forwards än vad city varit.

* Och apropå värvningar så har Liverpool varit i farten igen. Nuri Sahin dög inte (användes fel) utan skeppades iväg till Dortmund och nu hoppas man i stället att Philippe Coutinho ska lyfta laget.

Han blir den 104:e värvningen (enligt transferleague) Pool gör sedan sommaren 2000.

United?

62.

City?

102.

Harry Redknapps lag?

10 000.

* Vad Pochettino säger inför matchen i morgon får ni svar på här.

Givetvis säger han bara “Manchester” om oss. RAKT i fejset på araberna.

Dimitar Berbatov är Manchester Uniteds dyraste värvning ever.

Han såldes för kaffepengar när han ska stå på toppen av sin förmåga, 31 år gammal.

I morgon kommer han till Old Trafford som Fulhamspelare. Och kanske mer hyllad av den breda Unitedmassan än han var under sin tid i The Red Devils (vilka är det som kallar dom/oss det egentligen?).

Ingen, jag upprepar: INGEN, spelare jag sett under mina drygt 25 år som Unitedsupporter har haft en bättre förstatouch på bollen. Hade bara det räknats hade Berba varit världens bäste spelare. Tyvärr är det annat som spelar in också och han levererade inte på det sätt Fergie hade trott eller hoppats.

Skotten litade inte på sitt rekordförvärv i stormatcherna och jag ställer mig lite undrande, igen, till varför han egentligen värvade Berba när han ändå inte tänkte spela på ett sätt där man utnyttjade bulgaren maximalt. Berba själv var professionell som vanligt även i frysboxen och började inte sura ur förrän lite i slutet av sin tid i Manchester.

Skitsamma, nu är han där och vi är där vi alltid är. On top of the English world. I morgon tar vi förhoppningsvis ytterligare ett steg mot en efterlängtad FA-cupfinalseger.

Den elva jag tror att Fergies drar ur tombolahjulet:

DDG

Rafael – Smalling – Rio – Evra

Carrick – Scholes

Nani – Kagawa – Welbeck

Hernandez

Det är match igen på onsdag, Southampton hemma, och sen Fulham borta nästa helg. Fergie har ju som bekant alltid två matcher framåt i skallen när han plockar ut laget. Den här gången kanske han till och med har tre. För efter Everton hemma 10 februari reser pojkarna till Spanien för att sparka boll. Everton-laget blir det mest intressanta hittills under säsongen. Och samtidigt blir de närmaste tre nästan lika intressanta.

Tänker Den Gamle försöka spela ihop en elva som ska ge sig på Mourinho på Berba … f’låt Bernabeu eller tänker han keep José guessing?

Det lär i alla fall blandas friskt i tombolahjulet.

Och att han i alla fall prioriterar ligan för FA-cupen är bortom alla tvivel och jag ser honom vila RvP igen. Holländaren startade inte i något av mötena med West Ham och med tanke på att det blir två ligamatcher på bara fyra dagar så vore det kanske klokt att sätta honom på bänken. Det skulle också ge Chicharito-pojken välbehövlig och välförtjänt – han har gjort poäng i sina fyra senaste matcher – speltid.

Paul Scholes har startat två matcher de senaste två månaderna – West Ham borta i cupen och Newcastle hemma på annandagen – och det här är ett gyllene tillfälle att hålla honom igång. Fulham hemma är en match Scholes fortfarande ska kunna styra från mitten.

Ashley Young och Jonny Evans är inte med i dragningen, enligt Alex. Båda tränade dock under träningslägret i Mellanöstern.

* Vad Martin Jol tänker om sitt lag, och tycker om Kacaniklic, ser du här:

* Januari närmar sig sitt slut och Giggs har fortfarande inte gjort det han alltid brukar göra den här månaden.

Kan han verkligen lägga skorna på hyllan i sommar?

Nej, jag tror verkligen inte det.

* Om vi gjort klart med Dazet Wilfried Armel Zaha än?

Japp.

Palace-kommentar från Steve Parish – co-chairman –om flytten:

“I feel this a great deal for the club and the player. We would like to thank Wilf for all he has done for the club and we all wish him well when he joins Manchester United in the summer. It was essential to Wilf and ourselves that he stayed at Palace for the remainder of this season to help the club with its main aim of promotion to the Premier League.” 

Wilfried-kommentar:

“I am delighted to be joining Manchester United and ending the recent speculation. I would like to thank the owners at Palace for making the move possible, however my focus for the next five months will be solely at Crystal Palace. I have been at Palace for more than 10 years, I will always love the club and I want to help get them get back to the Premier League, particularly for the fans who have always been so good to me.”

Och Chicharito kanske kan få sällskap i sina böner i mittcirkeln:

* Zaha in borde betyda någon winger ut. Han är nämligen den FJÄRDE renodlade högerfotade yttern i klubben annars. Young lär inte säljas, knappast heller Valencia (om han inte fortsätter att vara helt bedrövlig hela året) vilket antingen lär betyda att Nani får hänga mer och mer till vänster eller säljs.

Nu ska jag åka och scouta Wille i mars, förutsatt att United mosar vidare i cupen. Palace-Leeds är min reservmatch om det inte blir någon West Ham-MUFC.

* Apropå Zaha: Det känns lite märkligt att det inte snackades mer om andra klubbar den sista tiden. Bara Arsenal nämndes i förbifarten, inte Chelsea, inte city – inte ens Liverpool.

Årets näst sista dag.

Söndag.

Den kombon ger oss anledning att göra någonting om hösten som gått, om framsteg och bakslag hos spelarna i vår älskade klubb. Men det gör vi inte i dag. I stället går vi alla statistiknördar till mötes och gör söndagskvällen till en enda lång sifferporr-afton.

Helt urskillningslöst dessutom.

Håll till godo.

Topp-all-time-appearances från några av dagens spelare:

1) Giggsy – 923 fajter. 

Det kommer inte att slås. Ever. Lite trist att alla hans hamstring-skador stoppar honom från att nå 1000.

3) Scholes – 712.

Har 46 upp till tvåan Bobby Charlton. Dit når han tyvärr inte.

21) Rio d.ä – 415.

Kommer den här säsongen att avancera och nå upp kring 18-placerad Gary Pallisters 437. Hade han kommit ihåg dopingtestet hade han givetvis varit ännu högre upp.

34) Rooney – 384.

Lär vara en kandidat för topp 10 i framtiden, givetvis.

49) Patrice Evra – 313.

Snart sju år sen han gjorde sin famösa debut i derbyt. Imponerande siffra på sju år.

50) Darren Fletcher – 312.

Tappat ett 30-tal fajter på grund av sin magsjukdom.

56) Michael Carrick – 294.

En trotjänare nuförtiden. Märkligt eftersom jag då och då fortfarande tänker på Keane när jag ser en Unitedspelare med #16 på ryggen.

Kommentar: Om Giggs, Scholes, Rio och även Evra lämnar i sommar – inte helt uteslutet – är alltså Rooney vår flaggbärare tillsammans med Fletcher och Carrick. Det försvinner i alla fall en väldig massa Unitedmatcher ur truppen i sommar igen. Precis som förra året då O’Shea, Brown och Edwin drog.

All-time-top-goalscorers ur dagens trupp:

4) Wayne Rooney – 189 mål.

Har 60 mål kvar tills han passerar ettan Charlton. Vilket han förstås gör om han blir kvar ett par tre säsonger till. Nästa höst är han förbi Jack Crowley som står på 211. Imponerande med tanke på hur många perioder av torka Scousern haft. Rooney har gjort 14 baljor i FA-cupen, men där lär han få ligga i för att kunna knäcka ettan Denis Law som satte 34 i världens äldsta fotbollscup.

Däremot borde han rimligen kunna passera van Nistelrooy som med sina 38 fullträffar är Uniteds ledande målgörare i Europa, ever. Roo står på 31.

8) Giggs – 165.

Lär stanna kvar här ett tag till. Tre upp till sjuan Joe Spence och det är väl enda rimliga chansen han har, Trollkarlen från Wales.

10) Scholes – 155.

Samma läge här. Scholes kommer knappast att spruta in mål under våren och har åtta upp till Sparky. Det fixar han inte innan han lägger skorna på hyllan igen.

57) Javier Hernandez – 42.

Jag som avskyr ärtor gillar i alla fall en enda och vår favorit-mexare kan och bör avancera kraftigt i den här listan. 15 mål till och han är exempelvis uppe jämsides med gamle tanken Norman Whiteside som huserar på 32:a plats.

Vilket lag vi mött flest gånger i tävlingsmatcher:

Arsenal – 215 gånger.

Liverpool – 186.

Everton – 185.

Aston Villa – 179.

Tottenham – 177.

Chelsea – 165.

city – 164.

Vilket lag vi gjort flest och minst mål mot:

Flest: Arsenal 332 – 1,54 i snitt.

Minst: Villarreal 0 på fyra matcher.

Vi har mött flera lag som vi gjort 0 mål på förstås men inget annat som vi mött så många gånger utan att näta på. Fascinerande. Dessutom är det i princip det enda jag minns från våra matcher mot Villarreal också – att det inte blev några mål. Och att Rooney applåderade till sig ett rött kort en gång.

Högsta publiksifforna:

Högst “hemma” ever: 82 771, 29 januari 1949, i FA-cupen “hemma” mot Bradford Park Avenue. Matchen spelades på Maine Road.

Högst på Old Trafford: 76 098, 31 mars 2007, mot Blackburn i ligan.

Högst ever: 135 000, 11 april 1957, borta mot Real Madrid på Santiago Bernabeu.

Maratonligan i Premier League:

1) United (of course) – 1709 poäng.

2) Arsenal – 1479.

3) Chelsea – 1440.

4) Liverpool – 1359.

… 10) city – 823.

Januari coming up = inga affärer in för United.

Däremot kan det bli business ut.

I sommar lär det bli åt båda håll.

Bloggen kollar vilka spelare Fergie kan tänkas – och/eller måste – sälja innan höstsäsongen 2013 drar igång.

Fabio da Silva.

Inte i närheten av samma progress som brorsan och som så ofta när det handlar om Unitedspelare som lånas ut till ett PL-lag så blir det fiasko. Skadad och hamnat i ett skitlag som dessutom bytt tränare. Här lär Fergie tänka både en och två gånger innan han avgör framtiden. Att Büttner kommit in underlättar inte för Fabios framtid och jag kan inte tänka mig att han blir kvar i sommar.

Bébé.

Kultspelaren som drog till med ett oväntat mål i U21-laget i går. Vår hemlöse favorit kom till klubben i augusti 2010 – för över 80 miljoner! – men har fortfarande inte startat en ligamatch och i när han väl fått chansen i typ ligacupen har det sett ut så här. Jag minns att jag för något år sedan skrev att spelare som Giggs och Nani måste trott att det var något slags skämt när Bébé dök upp på träningarna. Lite som när Matt Le Tisser minns tillbaka på Ali Dia. Bébé = Ali Dia av i dag. Det ligger en hel kennel hundar begravna i den här affären.

Kiko Macheda.

Det är märkligt, men ibland kan det faktiskt vara så att en spelare slår igenom för tidigt. Alla minns ju hur Kiko vände och skickade in 3-2-målet (alltid 3-2!) på Aston Villa för ett antal år sedan. Veckan efter blev han träffad av ett skott mot Sunderland och fick således ytterligare ett viktigt mål till sitt namn.

Sen dess: Nada. Utlåningar till Sampdoria och QPR (?) har gett nothing och det är lite Kuszczak över att han fortfarande finns på Uniteds lönelista. Det här är en kille som för sitt eget bästa borde dra redan i januari. Kanske till någon Serie B-klubb och sen får vi läsa ett FourFourTwo-rep om tio år om vad som egentligen hände.

Anderson.

Både jag och Alexander har haft stort tålamod med vår älskade gourmand. Men med tanke på att han kostade en kvarts miljard och varit här i fem och ett halvt år är det ytterst svårt att påstå att United fått valuta för stålarna.

Det har sett ut så här i princip hela hans karriär på OT:

Ur form – i form – skadad.

Ur form – i form – skadad.

Och det är ju så innerligt trist att han aldrig får en 15-20 matcher lång period att verkligen visa vad han går för. Tiden rinner sakta men säkert ut.

Javier Hernandez.

Den lilla ärtan är tvåa i Uniteds skytteliga men inte i närheten av att vara en garanterad startare i matcherna. Det ryktades om Chelsea inför säsongen och nu har det börjat skrivas en del om att Chicharito är missnöjd med speltiden. Jag har svårt att föreställa mig honom i en annan PL-klubb och han har ju i alla år pratat så oerhört gott om United. Men med tanke på att Fergie verkligen föredrar Welbeck och att han dessutom har två hyfsade val till kan jag tänka mig att Javier funderar en, två och tre gånger på sin framtid om det inte blir mycket speltid under våren.

Eller så blir han helt enkelt 2010-talets Ole Gunnar. Det hoppas jag givetvis på igen, men jag skulle inte harbour any hard feelings mot Hernandez om han såg till sig själv först och främst.

Patrice Evra.

Det snackas om PSG för Paddy och om United – igen – för Leighton Baines. Evra har lyft sig aningen efter två magra säsonger, men han lär aldrig komma upp på den nivå han var på innan VM 2010.

Med tanke på att Evras kontrakt går ut nästa sommar står Fergie inför två val efter säsongen och det blir spännande att se vilket han väljer. Och vad Evra själv vill. Han var ju på väg till Real för några år sedan men övertalades av Sir att stanna. Det var väl ett sisådär val ur bådas synvinkel.

Luis Nani.

Om ryktena stämmer är han garanterat ingen Unitedspelare nästa höst. Och det är ju tragiskt på ett sätt med tanke på hans enorma högstanivå. Men stämmer det att han och Fergie är på kollisionskurs är “that’s them dead” som Fergie sa om spelare som spårar för mycket.

Hans kontrakt går ut 2014 och precis som med Evra har Fergie två val här och allt pekar på att han inte har världens vackraste tröja med #17 på i höst.

Rio Ferdinand.

Hans kontrakt går som bekant ut i sommar och här hänger mycket på om Rio verkligen accepterar en ettårsförlängning. Han lär ha fullt med alternativ: USA, Kina och med stor sannolikhet QPR om de lyckas hålla sig kvar. Harry har ju längtat efter Rio i flera år och var ju och ryckte i honom när han coachade Spurs.

Jag är mer och mer inne på att Rio drar i sommar efter sin testimonial.

* Och så har vi ju två legender som med största sannolikhet lär ta farväl i sommar.

Scholes är 99,9 procent att lägga av igen – det antydde ju Fergie redan i somras och i dag “avslöjar” The Sun just det – medan jag skulle uppskatta det till 60-40 att Giggsy gör detsamma. Alternativt avsluta karriären i födelsestaden även om det känns lagom sannolikt. Lite som Scholes till Oldham-snacket under många år.

* Potentiellt kan alltså tio spelare lämna Manchester United. Det innebär givetvis inte att det kommer in nio. Fergie lär plocka upp någon eller några – typ Tunnicliffe, King (om han inte också drar förstås) och någon eller båda Keane-bröderna – allt närmare bänken.

Men det lär göras en hel del affärer in också i sommar.

Okej, vi byter plats och sätter Alexander Ferguson i samma sits där Arsene Wenger är nu.

Sjua i ligan, 15 poäng efter Arsenal, utslaget ur ligacupen av ett division fyra-lag (straffarna här) när vi spelade nästan vår starkaste elva, sju trofélösa år och Alex pratar om fjärdeplatsen som om det vore en titel. Spela med spelare som Bébé och Macheda vecka ut och vecka in och tro att det ska räcka.

Skulle vi stå ut med det?

Skulle vi kräva hans huvud på ett fat?

Jag kan inte tänka mig annat.

Men jag kan inte se Arsenalstyrelsen focka grodätaren. Vem skulle liksom kalla in Arsene på kontoret och ge beskedet? Kan ni se David Gill framför er när han kickar Fergie?

Nej, det enda som återstår, och det enda värdiga, är förstås att Wenger går själv. Och det lär han göra om han inte fixar FA-cupen. Champions League och Premier League är en utopi, så det finns bara en livlina kvar. Och då ska vi minnas att Arse lottades mot Swansea borta …

När Arsene Wenger försvinner, sannolikt i sommar, är det den sista riktiga antagonisten som Fergie överlever. Visserligen har den gamla tidens spott och spe dem emellan avtagit i takt med att Arsenals framgånger uteblivit, men Wenger har alltid varit trygg att ha i ligan. “Keep your friends close but your enemies closer” och allt det där. Bataljerna mellan Vieira och Keane och Wenger och Fergie är redan klassiker – och saknade.

Efter Wenger är det Moyes som suttit längst och skotten anslöt till Everton 2002.

Fergie är den absolut sista ur den gamla skolan i ligan. Först när han packat in går Premier League på riktigt in i 2000-talet.

* Det skålas inte i champagne på Capital Ones kontor runt om i världen i dag. Det var inte riktigt rätt läge att ta över som huvudsponsor till ligacupen.

Kvar är alltså: Bradford, Aston Villa, Swansea, Middlesbrough, Leeds och Chelsea och det vore ingen superskräll om brunkarna från Rios gamla klubb slår ut Big Man & co nästa vecka.

En allt annan än magnifik semifinalserie på papperet återstår då.

* Mirror-journalisten John Cross skrev den här krönikan för FYRA ÅR sedan.

Det har inte gått så mycket framåt sedan dess. Tyvärr för både Crossy, som han kallas, och hans medsupportrar.

* Podcasts är vår tids papperstidningsintervjuer. Här är Giggs gäst hos manutd.com-teamet och berättar om hur han fick mynt kastade på sig i Chelsea-matchen.

Ingen isolerad incident, så klart, det som hände Rio i söndags.

* Har du skänkt stålar till Musikhjälpens insamling i Uniteds namn?

Självklart har du det.

Annars är det bara att kötta. Det gör du här.

Hur vi ligger till i topplistan ser du här. Vi måste förbi grodätarna! Notera gärna hur mycket oljelagets supportar skänkt …

* Till sist: Briljant Cantona-bilaga med vår medlemstidning som united.no tillverkar.

Den får du om du blir medlem i supporterklubben och det blir du här. Just nu ett oslagbart, helt magiskt erbjudande dessutom.

Slog mig först i går kväll, runt 22-tiden, att jag alltså ska se derbyt med en 3-åring och en 7-månaders. What the fuck liksom.

3-åringen går alltid att avleda med någon rulle eller iPaden, men Penny blir aningen mer problematisk. Fast hon kanske är en fotbolls-lover?

Well, well, det är nu bara lite drygt 50 timmar kvar till avspark och Alexander Chapman Ferguson har sagt sitt inför matchen. Som vanligt får vi nöja oss med brottstycken av vad han tycker eftersom de tryckta pappersblaskorna lär vänta med sina tunga citat tills i morgon.

Detta sa i alla fall bossen på förmiddagens presskonferens.

“Tom Cleverley will have a scan this morning and we’ll see what he’s like. It’s his calf injury, which is a worry, but we’ll see. I thought Kagawa may have done enough to make the bench on Sunday but I don’t think he’ll be available until the Sunderland game. Vida, he’s doing well in training but I think the game on Sunday is a bit soon. I think he’ll be ready for Sunderland. I know we’ve got a few injuries at the moment but we’ve got a big strong squad of players. Nani and Valencia are still out. It will be a few weeks with them.”

Tröttsamt touchar bara lite i ena hörnet av vad jag känner när jag läser ännu ett uttalande om skador från SAF. Och det är ju aldrig något positivt. Ibland försöker han få det att låta bra ena dagen – som med Vidic nyligen – för att sen ta tillbaka allt.

Inte en enda vettig ytterspelare redo för söndagens match alltså. Det lär bli trångt på mitten.

Men med tanke på att det här är ett derby ska vi ta Fergies förhandsinfo om ledbrutna spelare med åtminstone en halv skopa salt. Någon överraskning blir det.

* Ryan Giggs var en gång i tiden världens kanske häftigaste vänsterytter och den gamle svägerske-påsättaren hoppas – förgäves, hoppas jag – att få vara inblandad på söndag.

“I want to be involved in every game. I realise it is a squad game. The manager has plenty of options, which you want going into a game like this. We trust his judgement so we will have to wait and see.”

Okej att han har rutin, han spelade ju sitt första derby för TJUGOETT ÅR sen. Men det märks också att det gått två decennier. Samtidigt är inte Fergie rädd för att använda just rutin som motivering för att sätta in Scholes och/eller Giggs så minst en av dom startar garanterat på Wastelands.

* Startelvan i dagsläget:

DDG

Rafael – Ferdinand – Evans – Evra

Fletcher – Scholes – Carrick

Rooney – van Persie – Welbeck

* Medan Fergie bara levererar dystra skadebesked har city fått veta att David Silva är redo. Sjukt. Och så kör han vidare på samma spår som i våras, den gamle Lazio-profilen: “United are favourites for the title. They are better than us in this moment.”

Tjena, Robban. Vi köper inte det där. Även om vi alltid kommer att vara bättre.

Vi låter 20legend avsluta detta inlägg:

“It’s always this thing about being the big brother and the little brother coming to try to overtake the big brother. That always happens in families and in clubs – the young player hoping to take the old player’s position – and City are hoping to overtake United.

“I don’t think they’ll ever be able to, though.“