Jag har inte lagt ner så mycket tankearbete på det hela, men i morgon ska ju allas er Michael Owen sparka boll på Anfield igen.

Jamie Carragher – “a Liverpool great” enligt Steven Gerrard och några andra på öarna – ska få sin testimonial och Owen bjöds in för att lira. Owen är inte den typen av spelare som tackar nej för rädslan för Kops mottagande – och det ska han ha en eloge för – men det är på den här nivån han måste spela för att få uppmärksamhet.

Jag har fortfarande inte vant mig vid hans närvaro på Carrington och jag vet inte om jag kommer att vänja mig heller. Givetvis står jag bakom honom varje gång han springer in på planen i en Unitedtröja, men att gå från det till att verkligen gilla honom verkar för mig vara ett steg som är större än att lämna United för City.

Jag har svårt för det, helt enkelt.

Lika svårt tror jag Liverpoolfansen har för att ge en hjärtvärmande applåd till sin gamle idol. Även om Jamie himself tycker att han förtjänar det.

“I think he deserves a great one [reception] for what he did for Liverpool,” Carragher said. “He was a fantastic player, right up there with the greats for what he did.”

* Och medan ni väntar på att Taco-Anders ska dominera Råsundas gräsmatta kan ni läsa en kortare förklaring från mannen han käkade upp för några veckor sedan.

När Chelsea lyfter bucklan på söndag kväll finns det förstås många faktorer som till slut avgjorde till deras fördel.

En är det inre mittfältet.

I United har Darren Fletcher varit bofast och dessutom befäst sitt rykte som en av Europas ledande mittfältare.

I Chelsea är Frank Lampard alltid med. Det är inte direkt två likadan spelartyper, men det är likväl två centrala mittfältare i ligans två bästa lag.

Vid en kort jämförelse, statistiskt sett, är det dock skilda världar.

Darren Fletcher:

Mål: 3

Assists: 7.

Frank Lampard

Mål: 21.

Assist: 15.

I Actim Index statistik (innan helgens matcher) är Frank Lampard bäst, Fabregas tvåa – Fletcher är Uniteds bäste innermittfältare och rankas som 44 bland ligans bästa “Actim”-spelare.

Att påstå att vi behöver en innermittfältare är inte att ljuga. Men frågan är om Fergie verkligen tänker köpa en etablerad stjärna på den positionen. Jag tvivlar på det. Det hänger nog ganska mycket på hur mycket han litar på att Anderson klarar av efter korsbandsrekonstruktion och om han tror att Carrick har en chans att finna sin storform från 2007/2008. Att tro att Darren Gibson ska bli en ny Fabregas eller Lampard är att fantisera fritt.

Till sist: Vem kom med i Årets lag? Fletcher eller Lampard?

Anderson skäms inte för sig. Grabben säger helt enkelt “Jag åkte till Brasilien för att tänka på min framtid”. Känns det inte som att det händer ofta att stora brassenamn – eller kanske sydamerikaner – gör såna där saker? Robinho, Adriano, Anderson …

Det vore som att jag skulle stanna hemma från jobbet och chefen ringde och jag svarade: “jag funderar på min framtid”.

Facit efter resan?

Alex Ferguson funderar över Andersons framtid.

Clever move, som britterna säger.

* Spelar inte Vidic i kväll … ja, då spelar han nog aldrig igen för United. Jag utgår i alla fall från att han och Rio d.ä kör ihop i kväll och samtidigt ber jag för att det blir succé direkt och i tre månader till. Det är inte omöjligt att det kan bli nyckeln till en eller två titlar. Jag litar mer på Vidas kapacitet än Rios. Lagom prövning att ställas mot Carlton Cole.

* Chelsea vinner i morgon. Carlo får glädja hela Italien, med andra ord. Det blir inte många italienare i Inter och det blir inte många engelsmän i Chelsea. Terry och Lampard kan nog vinna “inhemsk-matchen” med 2-0 åt Carlo.

Drogba gör en Rooney på San Siro.

* Keith Harris har rätt. Unitedfansen måste sluta köpa merch, sluta förnya årskort, sluta prenumerera på betalkanaler och sluta gå på matcherna för att Glazergubbarna ska fatta. Men det är inte lätt att dumpa en livslång – nästan i alla fall – kärlek och sen inte ens få titta på henne på länge. Så jag har svårt att se hur det här skulle funka. Det skulle vara lättare om United inte var med och vann så mycket varje jävla vår.

Till sist får ni veta en hemlighet:

Darren Fletcher vantrivs trivs i Manchester United.

Ser i Manchester United annual 2010 att Robert De Niro är poppis som favvisskådis hos Unitedspelarna. Dom är också väldigt förtjusta i hiphop. Och Rooney är den ende som säger en specifik artist – hans älskade Stereophonics.

Det är tråkigt (“jag skulle nog vara inom idrotten ändå” och “jag skulle vilja vara osynlig”), något annat var inte att vänta i såna här små faktarutor.

Men så dyker ett guldkorn upp.

Darren Fletcher får frågan om vem som är hans idol inom fotbollen: Då drar han till med … Fernando Redondo! Helt otippat, men det innebär samtidigt att Fletcher stiger ytterligare i aktning.

Redondo var ett geni som fick några guldår förstörda av skador. Som 30-åring drog han till Milano där han knappt spelade. Då gjorde han något som Winston Bogarde skulle tycka vara helt vansinnigt: Han tackade nej till sin lön i flera säsonger och var även beredd att lämna tillbaka bil och hus till AC Milan.

Kan bara tänka mig Paul Scholes göra något liknande i United.

Med den backlinjen är jag helt och hållet tillfreds med en poäng på Craven Cottage. Anderson ytter igen? Vi förlorar 20-30 procent i slagstyrka med Fletcher till höger i backlinjen i stället för på innermitt.

Owen före Berbatov säger en del om Berbas status i laget – ingenting om att Fergie anpassar anfallare efter motstånd.

* Ljuv musik för öronen är att Carragher lovar att fortsätta:  “I’d like to do what Giggs has done. Alex Ferguson is very clever in deciding when he plays. I could do that role one day,” Carragher said in The Sun.

I’d like to think I’d be capable of playing 25-30 games for Liverpool a season at the age of 34 or 35.”

Vi är snart halvvägs in i säsongen och Rafa har fixat sju förluster i ligan. Tre vinster på 16 senaste matcherna, typ. Effektivt.