Mer naturlig dräkt för MO.

Han fixade en straff. Carragher gjorde mål. Gerrard spelade tio minuter efter specialdispens från Fabio. Så intressant var det.

Annars: Mycket kan man säga om Carragher (överskattad, usel, ett skämt …) men han ska förstås hedras efter en lång karriär med en (före detta) toppklubb. Och så gör han förstås det enda rätta och ger bort intäkterna från matchen med kringarrangemang till välgörenhet.

Det toppar till och med blivande statyn Ryan Giggs. Om jag inte minns fel (kan jag göra) behöll han merparten av cashen han drog in i samband med sin testimonial mot Celtic.

Det var 2001.

Han borde alltså få en chans att rätta till det med en testimonial nästa år.

Bara dagar efter den förnämliga CL-lottningen drog engelsmännen in lottningen till CC också.

United drog till med Scunthorpe United och jag kan inte minnas att vi har mött dom tidigare. Borta givetvis.

Den stora frågan annars var förstås vilket skitlag Chelsea skulle få – givetvis på hemmaplan. Svaret: Chockerande nog bara hemmaplan och chockerande nog bara en nykomling i PL.

Det här måste förstås fixas till i nästa omgång.

* Glädjande är annars att Liverpool ger järnet i jakten på en topp 4-placering och värvar en lovande vänsterback som ska regera kantspelet på Anfield det närmaste decenniet.

Samtidigt känns inte Arsenals nya gubbe Squillaci som ett superköp heller.

* … och så är Dirk Kuyt näste man att lämna det sjunkande skeppet.

Fulham borta.

3-0 igen hoppas jag på.

Nästan fullt lag, minus Rio d.ä som skulle gått in i startelvan, och då finns inga ursäkter att tappa poäng så här tidigt på säsongen mot ett lag som mycket väl kunde ha torskat mot Bolton i premiären.

Jag är mest spänd på att se om Fergie satsar på två anfallare. Det kan inte vara mer läge för det än nu med tanke på dels premiären och dels på alternativen på bänken.

* Rafa Benitez ersättare till Alonso blev en braksuccé för 20 miljoner pund.

Precis som Robbie Keane var en gång.

Och på Anfield får flopparna minsann gå ensamma. Så hejdå med dig Alberto. Schas.

Allas vår favoritkapten på andra sidan, Steven Gerrard, har tydligen slagit i huvudet för många gånger vid sina filmningar.

Joe Cole är alltså lika bra som Messi.

Om inte bättre.

“Messi can do some amazing things, but anything he can do Joe can do as well, if not better.”

Japp, och Philipp Degen är bättre än Evra.

Medan vi har gjort våra affärer inför nästa säsong letar Roy Hodgson nya lirare. Och det är inte vilka som helst som sammankopplas med “Englands största klubb”.

Smakar man på namn som Luke Young och Stilian Petrov förstår jag att Poolfansen är förhoppningsfulla och tänker “det här är vårt år”.

* Alex har liknat Chicharito vid Ole Gunnar och det är en fullt förståelig syn på mexikanen. Han skjuter bra med båda fötterna, är alltid på bollen eller nära den i straffområdet och träffar precis som Solskjaer – nästan – alltid mål när han får chansen. Som i natt när det bara small direkt.

Men jag väntar tre-fyra månader innan jag kan bestämma mig om det är en ny OGS. Han gjorde nämligen succé direkt, så det är mycket att leva upp till för Chicharito.

Chelsea och Liverpool har bytt liknande spelare med varandra.

Chelsea kom förlorande ur striden, sett ur cash-synpunkt, eftersom dom fick punga ut med 6 mille pund för Yossi.

Å andra sidan suger Joe Cole ut allt han kan ur Anfields amerikaners tunna plånböcker.

Vem som har gjort den bästa dealen på planen återstår att se. Jag gillar båda två.

Guardian skriver träffande:

Here are some Cole facts: he has only ever completed the full 90 #mce_temp_url#minutes 11 times in 56 England appearances; a third of his Chelsea appearances were as a substitute; the last time he played regularly as a central midfielder, his preferred position, was seven years ago at West Ham as a 21-year-old.

And yet the most interesting thing about him is the depth of affection he inspires. We all love Joe Cole. The media loves Joe Cole. John Terry loves Joe Cole. Chelsea fans loved Joe Cole. West Ham fans still do. I love Joe Cole. He’s our crush, our weakness, our enduring teenage soft spot. It may be a rather shallow and increasingly unrealistic kind of pash, but it’s still there, still cooking away against all sense of reasonable expectation. Cole is in many ways the most interesting player of his generation, even if this has as much to do with what he has not achieved as what he has, the player he would have been rather than the player he has become.

I dagarna presenteras Roy Hodgson som ersättare till Rafa Benitez. Ingenting som får mig att frukta en revolution och att ligatitlarna landar på Anfield i samma takt som domarmissarna haglar i VM.

Men jag gillar Roy. En tränare som kämpat länge utanför sitt eget hägn och aldrig riktigt blivit erkänd i England förrän efter sina bravader i Fulham. Jag tvivlar på att han i sann Rafa-anda drar fram en lapp på en presskonferens för att försöka gå en mind-match mot Sir Alex, men det ska bli intressan att se hur han tacklar rivaliteten mellan klubbarna. Det är inte direkt MFF-Blåvitt här.

Och nu lär vi väl få se Bobby Zamora i Liverpooltröja.

Hurra!

Torres. Liverpool. VM 2010.