Arkiv | media

Tha Hangover – part XI

roeorea

David Moyes i juli 2013:

”The squad Manchester United has, without any additions, will be tough opponents for any team this year. That is the squad that finished 11 points clear in the Premier League. I am confident in that squad.

Fast forward till februari 2014 och elva förluster senare. Förra säsongen hade vi sju på hela säsongen (nu räknar jag bort de som kom när CL-avancemanget var klart och ligan avgjord). Vi kommer antagligen att hamna runt 15 innan maj blir juni.

David Moyes valdes ut av Sir Alex Ferguson som sin efterträdare. Ett på många sätt unikt sätt i en på så många sätt unik klubb (Moyes är den åttonde managern i United sedan 1945). Vassa tungor spekulerar i dag att Fergie gjorde det för att han visste att det skulle ställa Fergies verk i United i ännu bättre dager. Eller att Moyes aldrig hade valts om han inte var skotte. And so on. Fair enough, men jag väljer att tror att Fergie inte ser till sitt eget bästa, trots allt, utan till Manchester Uniteds.

Det står klart att han på något sätt kör en Formel 1-bil som en Skoda Fabia. Ingenting i spelet på de snart 40 matcherna han haft har visat dig och mig vad han egentligen vill med det här laget. Okej, han har inte ”sina” spelare, men det är ändå ett gäng mästare han har till sitt förfogande. Det är spelare som vunnit drösvis med titlar som plötsligt förvandlats till medelmåttor i stora drag. Märkligt är bara förnamnet att han inte lyckats förmedla en klar spelidé – som funkar ska tilläggas. För det skulle krävas en nybörjare på sporten för att inte se hur Moyes vill vinna sina matcher. Men när inte det fungerar… well, det sprudlar inte av alternativmediciner från sidlinjen.

Nu ska vi också ha i minne – det är bara att gå tillbaka i tiden på den här bloggen – att inte heller Sir Alexander under sina sista år som överhuvud lyckades bjuda på klang och jubel. Det var påfallande ofta sega, fantasilösa och trista matcher under honom också. Skillnaden jämfört med i dag var att vi allt som oftast vann. Och att spelarna spelade som att de verkligen ville vinna även om spelet inte fungerade.

Men det var samtidigt befriande att se Wayne Rooneys enorma glädjevrål efter Carricks 2-1-mål. Så borde rimligen inte en spelare som vill bort agera. Men det kan förstås snabbt svänga.

”Fear factor” i kombination med Old Trafford har stötts och blötts under hösten och början av året. Frank Sjöman var senast i raden i dagens Eurotalk att ta upp frågan och påstå att lagen inte längre är rädda för att komma till Manchesters vackraste fotbollsarena. Det här fenomenet är absolut ingenting nytt, ens för er lite yngre fans. Det är ett ständigt återkommande tema så fort det går det minsta trögt för klubben. Rubriker som : ”The Fortress That Was”, ”The Legacy Is Crumbling” och ”The fear factor is gone” kommer i Manchester Uniteds fall i cykler. Oavsett om det är Alex Ferguson eller David Moyes som coachar. De tunga åren i början av millenniet illustrerar detta:

2004 skrev Alan Hansen att Wayne Rooneys flytt till United var bra för alla parter och trodde att det skulle, ja, ni förstår:

United look a shadow of the squad they were three or four years ago, when they were winning the Champions League. The opposition used to look at their team-sheet and fear them. Not now – but with the addition of Rooney to Saha, Smith and Van Nistelrooy, that fear factor might just return.

Det blev inte riktigt så och samma höst slog Telegraphjournalisten Mark Ogden fast att …

”Ferguson’s flops have lost the fear factor”

Samir Nasri yrade om samma sak 2010.

Några år senare var det dags för ligatitlarna att ramla in på Fergies och Uniteds konto igen. Och den känslan har vi alltid haft, att det kommer ordna sig inom en eller ett par säsonger. Därför har vi kunnat läsa domedagsprofetior på löpande band med ett litet skrockande och ett snett leende. Jag väljer att fortsätta göra det och när de kommer från de gamla Liverpoolstollarna Mark Lawrenson och Alan Hansen är det extra roligt att veta tro att vi fortfarande kommer att vinna nästa titel innan de tar sin.

Vi ska inte glömma att Moyes är den manager i Uniteds historia med näst högst vinstprocent. Bara den gamle är bättre. Det är lätt att tro att Moyes är den värste skojaren klubben skådat, med tanke på alla reaktioner efter gårdagen. Det är han inte. Han är bara en man som hamnat snett. Nu är det upp till honom och hans hangarounds att komma ut på rakan igen.

*Juan Mata, Den Perfekte Mannen, har i dag författat ett inlägg:

”Honestly, I think football is being cruel with us. We did everything to get the three points, but in the end this is about goals and Fulham scored in the last minute… It seems impossible if you look at the stats, but we couldn’t win and it would have been a very important victory.

Juan skriver vidare om att United måste gå vidare, jobba vidare tillsammans, hårt jobb och blabla, precis det enda man kan skriva och säga i det här läget som ny spelare i Manchester United. Samtidigt går Javier Hernandez av alla människor ut och hugger Moyes i ryggen.

tjitjsaa

 

Allt är inte riktigt som det ska vara i omklädningsrummet. Och var är Dat Guy?

* Apropå en annan sak som altmeister Sjöman nämnde i dagens Eurotalk: Han påstod att United inte släpper in fler mål än tidigare utan att det är i offensiven problemet består. Det fick statistikern i mig att vakna. Vi vet redan att målkvoten framåt är den sämsta sedan säsongen 89-90, men hur ser det ut med defensiven? Det ska jag självklart avslöja för er.

Säsongen 89-90 släppte United in i genomsnitt 1,24 mål per match i ligan. I dagsläget ligger vi på exakt samma siffra. Men för att hitta en sämre nuffra måste vi gå tillbaka till 1978-79 då motsvarande tal var 1,5 insläppta.

Topparna, åren 2007-2009, släppte United in 46 (22+24) mål på två säsonger. Nu riskerar vi att toppa den siffran på en enda, med 31 i dagsläget.

Så jo, Frank, motståndarna gör faktiskt fler mål på United än tidigare. Under Premier League-eran är det bara fyra gånger tidigare som United varit över 1,0 i insläppta.

* Apropå poängen Mark Lawrenson gör i sitt utspel om Uniteds decline kan han otroligt nog ha en poäng. Det är i det han skriver om Nemanja:

I don’t care what anybody says. When players know that they are leaving or are on the way out, their level drops. They probably can’t even help it, but it does.

Evra och Rio vet sannolikt också om att det här är deras sista säsonger i klubben, Chicharito också. Kan det vara en del av förklaringen till the downfall? Man tar inte ut de sista procenten som man brukade göra eftersom det väntar ett annat slags grönt gräs i sommar?

Och bör Vida i så fall vara kapten – eller skapar Moyes bara mer onödiga krisrubriker om han redan nu ger armbandet till någon annan? Det är inte några beslut av vilket-mjölkmärke-ska-jag-köpa-idag-karaktär en Manchester United-manager har att deala med.

I morgon kväll är vi på’t igen: Inför Arsenal.

7 | media, Moyes, United | permalänk

And so it begins

Wigan.

Ett Championshiplag på andra sidan planen när första tävlingsmatchen står för dörren. På det sättet kunde inte David Moyes få en bättre start. Samtidigt har ju United och Moyes allting att förlora. För just nu är hans popularitet inte på topp: Noll transfers, Rooney-situationen och en försäsong som både resultat- och spelmässigt sett allt annat än övertygande ut.

Vinst i morgon är ett måste för att inte media ska stämpla LOSER i alla Moyespannor som finns.

Och det är klart att United spöar Wigan, det skulle de göra även med Reine Almqvist vid rodret. Men vilka gör vi det med?

Vidic, Rafael, Evra och RvP spelade inte alls i går och är givna i startelvan.

Carrick och DDG är lika givna de. Läs mer »

1 | media, Moyes, Rooney, spekulationer om startelvan, Träningsmatcher, United | permalänk

Giggs värd varenda krona

30 000 tryckte dom in ändå.

Egentligen borde det varit fullsatt av en enda anledning: Ryan Giggs. Det här var sista chansen för svenska Unitedfans att se den störste spelaren den största klubben någonsin har och någonsin kommer att producera. I en träningsmatch som denna får han ju fortfarande chansen att visa varför. 39 år och 9 månader gammal var han i första halvlek den som stack ut, den som höll absolut högst klass fotbollsmässigt.

Han tog djupledslöpningar, han smekte fram klockrena crossbollar och han gjorde 50-metersruscher hem på rätt sida i defensiven.

Det var bara det värt de 900 balubas eller vad nu United ville ha i ursprungspris. Det är en ynnest att ha fått uppleva hela hans karriär i United.

Det kan inte skrivas ofta nog.

  • Intressant att det exploderade på Friends när AIK gjorde 1-0, trots att det bara var en jippomatch som jämfördes med en träning.
  • Giggs ut – Bebe in. Ett av de märkligare byten som gjorts i Manchester Uniteds historia.
  • Bebe var hörnläggare i slutet av matchen. En surrealistisk syn även om han i ärlighetens namn slog några riktigt bra inlägg.
  • Nanis första halvtimme var fantastisk. Men vi ska minnas att AIK:s högerback Ofori är 18 bast. Inte många 18-åringar hade fixat Nani i går. Givetvis klev han av med en ljumskskada.
  • Robin van Persie firade sin 30-årsdag med att spela 1-1 och 90 minuter mot AIK. Det kommer han aldrig ifrån.
  • Högerkanten med Zaha och Rafael var bedrövlig första 45 medan vänsterkanten med Nani och Evra var lika bra.
  • Angelo Henriquez var vad man brukar kalla en frisk fläkt. Välförtjänt mål. Borde ha gjort något till.
  • Det var inte samma jippokänsla som mot Barca förra sommaren, det såg AIK-fansen (de som alltså inte skulle gå) till på ett snyggt sätt. Hoppas de sjunger lika mycket och högt på de andra träningspassen.
  • Apropå AIK: Visst var det märkligt att Daniel Tjernström la av för några dagar sedan istället för att ta det här tillfället i akt att avsluta? Eller?
  • United passade på att sätta in mittbackspar nummer sex och sju, Vidic-Evans och Vidic-Smalling, på försäsongen. Mycket talar för att det blir nummer åtta på fredag eller söndag med Rio och Vida.
  • 90 minuter på Rafael, Vidic, Evra, Carrick, Ando och RvP. Ingen av dem lär spela på fredag med andra ord. Phil Jones var den ende som bara åkte på semester de här dagarna.

Fortsatt trögt för United, både resultat- och spelmässigt, så här långt alltså. Men annat vore att hoppas för mycket. Det har bara gått en månad med en manager som är van vid helt andra spelare och förutsättningar och med spelare som är van vid en helt annan manager.

Det här lär ta tid. Tålamod är ett nyckelord. Det är dock lite oroväckande att United fått sin fixture-mässigt svåraste start i mannaminne. Lite schysstare kunde Premier League ha varit mot Moyes.

* Efter matchen kom Andreas Alm in efter tio minuter, körde ett kort snack om att han var nöjd och att det var en träningsmatch och att han var nöjd och så vidare.

Sen fick vi sitta och vänta som om vi vore fans på ett Guns’n Roses-gig innan David Moyes klivit ur shortsen och suited up.

Och han sa i princip ingenting. Han fick frågor om bud på Cesc (”can’t tell you anything about that”) och Wayne Rooney (”he has a shoulder injury, don’t know when he’ll be fit blabla”).

Dock sa han så här om Rooney: ”you don’t need to convince Wayne to play for Manchester United” när en engelsk journalist frågade om så var fallet.

Har han blivit uppläxad angående Cesc-öppenheten?

Shinji Kagawas medverkan var aldrig på tapeten utan där hänvisade Moyes till ”a printing mistake” och skyllde alltså på Uniteds pr-team som tog med honom fastän han inte skulle med. Märkligt värre.

Och så fick yours truly chansen att ställa en fråga. Eftersom allt intressant redan var avhandlat frågade jag vad han tyckte om AIK:s insats, vilket jag ju fullkomligt gav fan i, men jag kom inte på något bättre. Vad han svarade minns jag bara brottstycken av (”de var bra”, ”vi borde ha gjort några fler mål”).

Jag blev för starstruck av hela situationen.

Så kan det vara.

Fotbollskanalen var dock vänliga nog att lyssna och göra en rubrik av det.

* Hur många spelare som stannade och pratade med presspacket efter matchen?

Två.

Bébé och Vidic.

Carrick, Anderson, Zaha, Evans (haltande), Rafael med flera bara viftade lite med handen och gick förbi.

* Pressfikat? Mazariner, kaffe och vatten före matchen. Mackor i paus. Kaffe efter matchen.

Betyg: 1 Bébéfrisyr.

Dock ger jag Lou Macari och Paddy Crerand 5 Fletchercomebacker i betyg för att de signerade min matchtröja jag trollade fram i pressrummet. Trots att Paddy muttrade ”this is not a very good pen, son”.

Kul också att det kom fram funktionärer, flera stycken, och frågade vilka de där gubbarna var som jag tog autografer från. Undrar om det ser ut så om 30 år när Bebe och Macheda reser som experter med MUTV.

* Det här med Liverpool och deras Suarez-t-shirts blir mer och mer fantastiskt för varje uttalande han gör.

* Samtidigt som de stora grabbarna kryssade i Solna vann de unga pojkarna Lancashire Cup efter finalseger mot city.

Vackert.

11 | Liverpool, media, Moyes, Träningsmatcher, U21, United | permalänk

Stat attack

Länge sedan nu, men här kommer en stat attack igen från yours statistiknördbloggare truly.

Flest mål ever i MUFC:

1) Bobby Charlton 249.

2) Denis Law 237.

3) Jack Rowley 211.

4) Wayne Rooney 197.

… 7) Ryan Giggs 168 (coach ju, förhoppningsvis under majoriteten av säsongen)

50) Javier Hernandez 50.

61) Nani 40.

84) Robin van Persie 30.

99) Darren Fletcher 24.

Kommentar: Sjukt om Rooney, Hernandez och Nani skulle dra – då skulle RvP vara främste målskytt genom tiderna i det nuvarande laget (om vi bortser från walesaren som förhoppningsvis är mer coach än spelare den kommande säsongen).

 

Flest PL-mål ever:

1) Alan Shearer 260.

2) Andy Cole 188.

3) Thierry Henry 176.

4) Frank Lampard 164.

5) Robbie Fowler 164.

6) Wayne Rooney 156.

… 13) Nicolas Anelka och Jermain Defoe 123.

15) Robin van Persie 122.

19) Ryan Giggs 109.

20) Paul Scholes 107.

Kommentar: Rooney skulle rent teoretiskt kunna slå Shearers rekord, men jag tror inte att han fixar det. Tror vi att RvP går förbi Cole? Fixar han 66 ligamål till i United? Rimligen, ja. Utan skadorna hade han redan varit bra mycket närmare.

 

Flest matcher ever:

1) Ryan Giggs 941.

2) Bobby Charlton 758.

3) Paul Scholes 718.

… 19) Rio Ferdinand 432.

24) Wayne Rooney 402.

45) Patrice Evra 334.

51) Darren Fletcher 312.

72) Nemanja Vidic 266.

85) Nani 216.

Kommentar: Ingen kommer givetvis att slå Ryan Giggs rekord. Okej, det sas säkert när Bobby la av också, men det måste vara fullkomligt omöjligt att nå Ryan. Tyvärr lär han inte nå 1000 fajter för det bör vara för mycket att begära att Moyes under ens två säsonger kan få in honom 59 gånger på planen. Vi får skylla på hamstringen – hade den varit snällare mot honom hade han varit över 1000 redan.

Rio, om han håller, bör komma upp och nosa kring Roy Keane och George Best som har 480 respektive 471 matcher på sina samveten.

Om Rooney mot förmodan stannar lär han gå förbi Mark Hughes på 15:e plats.

 

Flest Europamatcher ever:

1) Giggs 150.

2) Scholes 134.

3) GNeville 117.

4) Rio 84.

5) David Beckham 83.

… 8) Rooney 76.

15) Darren Fletcher och Michael Carrick 64.

17) Evra 59.

21) Nani 51.

24) Vidic 46.

32) Anderson 37.

41) Jonny Evans 28.

46) Antonio Valencia 26.

49) Rafael 25.

Kommentar: Topp 3 där känns svårslagna, det är väl Rafael som borde kunna avancera rätt kraftigt i listan de närmaste tio åren och hoppas att han spelar i ett lag som regelbundet går minst till kvarten i CL.

 

* Fortfarande inget nytt på fronten över in- eller utgångar och inte ens några kontraktsförnyelser.

Allting är mycket märkligt.

Okej att ”gamlingar” som Carrick, Evra och Vidic inte är akuta att förlänga med, men att spelare som Bébé och Macheda är kvar? Det borde rimligen vara orimligt att INGEN vill ha dem om de ges bort gratis. Och inte kan väl någon av dem vilja stanna á la Bogarde?

Fast det var ju först i dagarna som Moyes kom hem och fejs till fejs kan berätta för pojkarna som inte får stanna att de inte är önskvärda längre.

* Daily Star gillar att vara the talk of the silly season.

I dag har tidningen följande sistasida:

Cool rubbe, men that’s it. Samma blaska hade den här sidan för några veckor sedan.

Samma reporter. Trovärdigheten.

* Brother Louis Saha finns att hitta på fri transfer sedan han lämnat Lazio. Vår gamle anfallare är bara 34 bast och borde rimligen ha ett par år kvar att ge. USA?

Eller förresten, han har ju redan har återvänt till MUFC!

Welcome back!

* Schmikes påstår här att Zlatan är född att spela i United.

Det är han inte. Då skulle han förstås ha spelat där.

* Och nu är det till slut dags för Sir Alex att lägga sig under kniven vilket lär innebära att Moyes slipper den gamles watchful eyes åtminstone i Community Shield.

2 | media, Rykten, Sir Alex, United | permalänk