Efter att sett planerna på lanseringen av höstens nya kaffesmaker exploderade Steven Gerrard av stolthet när han mötte pressen för en timmes pratstund på torsdagen. -jag har sett planerna och talat med kaffeförsäljaren. Jag kan berätta att det är dem bästaste kaffesmakerna i hela vida världen. Jag kan inte vänta tills hösten när jag får vara kapten för laget med det fantastiska kaffet. Redan när jag skrev på mitt förra kontrakt efter det att Chelsea inte ville ha mig visste jag att det skulle bli så härligt underbart att få vara kapten i ett lag med ett så fantastiskt kaffe. Kaffemakarna har verkligen tänkt igenom allting och det bevisas bland annat av att kaffet serveras i en mugg. Jag är extremt stolt över hur Liverpool återigen visat vägen.

Hans lagkamrat Jamie Carragher bubblade också av glädje. Jag har också smakat kaffet och det är spektakulärt. Kaffemakarna har kommit upp med någonting fullständigt unikt! En varm dryck gjord på malda bönor serverat i en plastmugg. Jag har aldrig sett någonting liknande. Det är så underbart att vara en del av denna klubb. Det finns massor med drycker Europa över men ingen så fantastisk som kaffet på Tom Hicks American Latino Idol Rangers Arena sponsored by AdNonsens. Det är stunder likt denna jag lever för och vilka ger mig inspiration att fortsätta min karriär som professionell landslagstjurare.

Även Liverpools ägare Tom Hicks,  som tagit en stunds ledigt från jobbet som testbild åt Sky Sports, instämde i hyllningskören: Det var detta jag ville uppnå när jag köpte klubben. Min plan hela tiden var att skapa något fullständigt unikt och som aldrig tidigare skådats. Jag tycker jag lyckats väl med det. Naturligtvis fick jag hjälp av bönplockarna, kafferostarna och kökspersonalen som kan sägas gjorde allt arbete, men eftersom jag lånade pengarna för att köpa upp klubben är äran naturligtvis min.

Liverpools manager Benitez ville också synas i bild så han knuffade undan Jamie Carragher med orden: ring Talksport och gråt, och hade senare följande att säga:
Det nya kaffet är fantastiskt och kommer att säkerställa att vi är världens största klubb. Det smakar helt annorlunda än någonting annat och bådar för en fantastisk framtid. Det finns ingenting i närheten av Liverpool American Non English Latino Flavour.

Jag är säker på att det är det i särklass bästa kaffet i hela Europa och det är trots allt det som är viktigast i fotboll.

Följande personer står på tur att göra nya propagandauttalanden den kommande kvarten.

Jerzy Dudek,Alvero Arbeloa, Steve Finnan, Sami Hyypia, Daniel Agger, John Arne Riise ,Harry Kewell,Robbie Fowler,Luis Garcia, Mark Gonzalez,Fabio Aurelio,Xabi Alonso ,Peter Crouch ,Jermaine Pennant ,Craig Bellamy,Dirk Kuyt ,Javier Mascherano ,Momo Sissoko ,Florent Sinama Pongolle Pepe Reina ,Paul Anderson,Gabriel Paletta,Boudewijn Zenden ,Besian Idrizaj ,Miki Roque,Danny Guthrie ,Lee Peltier ,Craig Lindfield,Stephen Darby,David Martin ,Nabid El Zhar.

Disclaimer: Givetvis är ovanstående lista enbart så kort pga utrymmesbrist. Naturligtvis kommer även resten av spelartruppen 1845 – 2007 göra sina obligatoriska kontraktsbundna uttalanden.

Uppe vid skotska gränsen i England, där språket slutar vara någorlunda begripligt och går över till att vara helt obegripligt ligger staden Newcastle upon Tyne, mer känd som Newcastle.

Denna stad har ett av Englands största köpcenter, en stor bro, en smurf i sitt fotbollslag och Mary Poppins som stadens stora hjälte. Vad man däremot inte längre har är utmanaren till Ken Bates titel mest korkade styrelseordförande någonsin (givetvis undantaget Ridsdale) , nämligen ingen annan än Fat Freddy Shepherd som idag till folkets stora jubel avgick/fick sparken med omedelbar verkan.

Freddy Shepherd var styrelseordförande i Newcastle under femtons års tid. Femton år där han levererade den ena praktgrodan efter den andra i kombination med några av de mest korkade beslut som någonsin fattats. Vad sägs om iden att avveckla reservlaget för att skydda gräsmattan? Att ett fotbollslag bara behöver en A-lagstrupp och resten kan man köpa in vid behov. Vem annars än Freddie i kombination med Kevin Keegan hade kunnat visa sådan framförhållning tio år innan Chelsea? Eller när Fat Freddie 2005 frankt deklarerade att Newcastle var en Galactico-klubb och alla som lämnade klubben bytte ner sig. 

Ett år efter detta profetiska uttalande slutade Newcastle på trettonde plats.

En annan höjdare var när smurfen Owen skulle lämna Real Madrid och Liverpool bjöd 8 miljoner pund. Fat Freddy måste ha missuppfattat någonting för han trodde man spelade poker. Med cigarren i käften och sin coolaste pokermin försökte han spela steencool och sade: Reraise, Newcastle bjuder 17 för rehabsmurfen. Take that spankie!

Vilket Real gjorde. Skrattandes. Liksom resten av Europa för den delen.

Men av alla dessa dumheter som följt Shepherd genom åren är det en som sticker ut mer än någon annan. 1998 – ett flertal år innan Svennis föll i samma fälla – gick Freddy på bordell med den falska shejken från NOTW. Redan vid den tidpunkten försökte Fat Freddy spela världsvan och med borne idiotens rätt vantolkade han världsvan till att snacka skit om sina anställda och sin klubb. Han inledde med att förklara för den häpna reportern att Shearer var Mary Poppins, kvinnorna i Newcastle var fula som hundar och den gemena Newcastle-supportern var så korkad att han köpte vilket skräp som helst, bara det fanns det en Newcastle-logga någonstans i närheten av plasten.

Skrattar bäst som skrattar sist antar jag. Efter lång tid har de korkade Newcastlesupportrarna fått sin vilja igenom. Det enda som fattades var att Fat Freddie rullades i tjära och fjädrar och bars ut tillsammans med Bröderna Dalton.

Fast, det är klart.

Kvällen är ännu ung…

Liverpool gör som vanligt när saker och ting går dem emot. Kallar in advokater.

* Liverpool får inte spela i Champions League för man tog inte en plats bland de fyra bästa – kalla in advokaterna.

* Liverpool får inte signa en spelare som redan spelat för max antal klubbar – kalla in advokaterna.

* Liverpool får ett bud på en spelare avböjt – kalla in advokaterna.

Kommande säsong kommer Benitez inte göra några spelarbyten under matcherna. Istället kommer han byta in advokater för att förändra matchbilden. Liverpool leder med 30 minuter kvar? In med advokat A och bestrid att det är i enlighet med EU:S regler att spela mer än 60 minuter per match. Ligger man under? Gör tvärtom. In med Advokat B och hävda att det måste finnas rätt till dagligt arbete i åtta timmar. Minst.

Låter det påhittad? Lät det kanske som jag lät fingrarna löpa i vanligt hittepå? Fabulerande fritt?

Icke då.

Liverpool har gjort det förr och nu gör man det igen. Hur märkligt det än låter så är scenarierna i inledningen inte påhittade utan samtliga är baserade på verkliga händelser. Och så är även detta:

* Liverpool har lagt ett bud på Manchester United spelaren Gabriel Heinze.

* Man Utd har nobbat budet.

* Liverpool har kallat in sina advokater för att bestrida Uniteds rätt att neka andra klubbar Uniteds spelare.

Förutom att förlustigas över det påtagliga absurda i situationen kan man fråga sig varför Liverpool går till sådant stort besvär för att signa en spelare som är Uniteds andraval och inte gjort en bra match sedan Gerrard passade fransmän i VM. Svaret är enkelt. Inte bara hittar man lämpligt tidsfördriv åt sin jättearme av advokater, man gör det för att man har ett moraliskt ansvar och för att Heinze talar flytande spanska.

Jag har redan tidigare i annan krönika avslöjat Liverpools egentliga mål (kan man inte vinna krig med båtar får man prova med fotbollspelare) så det finns ingen anledning att återigen ta upp El Livero Pool, eller Shit-On-A-Stick som Madrid-borna så älskvärt kallar laget, utan vi fokuserar på kärnpunkten. Det moraliska ansvaret.

Varför har då det spanska laget ett moraliskt ansvar? Jo, handen på hjärtat. Det flesta är väl likt mig tämligen övertygade om att Heinze har kört sin sista jordfräs på Old Traffords potatisåker. Hans agent eller han själv, vem som nu än sagt vad, har effektivt sett till att Heinze har hamnat i Fergies skotska kylskåp och som så många kan berätta är då karriären i den fina röda tröjan över.Problemet för Heinze – och för Man Utd – är att det inte finns några andra klubbar än Shit-On-A-Stick som är intresserade av den argentinska landslagsmannen. Ett faktum som säkerligen är förvånande för många, inte minst Heinze själv som antagligen trodde han skulle sitta i Madrid och käka tapas denna varma julikväll.

Vilket leder fram till frågan på allas läppar: Vad sjutton hände? Det finns säkerligen en massa versioner och jag säger inte just min version är absolut rätt. Jag kan t.ex. ha fått någon språkdetalj fel i transkriberingen från kastilianska till engelska och sedan vidare till svenska. Men jag kan säga att min version för alla Unitedsupportrars skull borde vara absolut rätt. Allting började när gamla flintskallen Roberto “3 mål på 107 frisparkar så jag ska ta ALLA frisparkar” Carlos meddelade världen att istället för att flytta till vilohemmet Lugnet så skulle han flytta till Sista dagarna av karriären, Turkiet.

När Heinze fick reda på detta ringde han omedelbart sin agent och berättade att han äntligen såg sin chans att slippa vara känd som den argentinska åkerplöjaren som är sämre än en fransman. Något som för övrigt gnagt i Heinze ända sedan Man Utd köpte Evra och fransmannen redan på första träningen lurat upp Heinze till Glasgow för att köpa korv.

Heinze hade använt alla sina blonda lockar för att med ofelbar logik påvisa för sig själv att Real Madrid sålt sin spansktalande vänsterback och därför var i skriande behov av en ny en spansktalande vänsterback. Problemet för Heinze och hans agent var bara att Real Madrid vill ha Heinze i laget ungefär lika mycket som de ville ha Teddy Lucic.

Jag säger inte att Real rakt av skrattade ut Heinzes agent när han ringde upp för att berätta om Heinzes blonderade logik. Det kan mycket väl ha varit så att Predrag Mijatovic precis surfat in på www.wulffmorgenthaler.com för den tionde april 2007. Eller att Real serverade lustgas till eftermiddagsfikat den dagen. Kanske Predrag t.o.m. skrattade med agenten och inte åt? Vem vet? Vad vi däremot vet är att det var ett bakslag för den argentinska duon som nu hade bekymmer.

Heinze var bestämd på att han absolut ville byta klubb – mest för att han gått händelserna något i förväg och berättat för fru, barn och älskarinna att han skulle bli galactico – och agenten, med sin doktorsexamen i ekonomi, insåg naturligtvis att Heinzes värde knappast skulle höjas om han satt av tiden i Man Utd och var sämre än en fransman i flera års tid. Något som var snudd på garanterat när ryktet om Heinzes Galatico-hybris nådde skotska öron. Med ena foten utanför kaviarburken var därför nu goda råd dyra. Var skulle man kunna hitta en klubb som utan att tveka – eller bevis på spelförmåga för den delen – skulle köpa en spansktalande vänsterback? Helst också en klubb där Heinzes förmåga att passa in i tapasätande var viktigare än eventuella försvarsmisstag. En klubb som köpte spelare i parti och minut baserade på kulturell tillhörighet. En klubb där den befintliga vänsterbacken var sämre än en argentinare som var sämre än en fransman.

Just det.

I en upplösning mer genomskinlig och väntad än slutet av Spiderman 3 kan jag avslöja att torsken den argentinska duon bestämde sig för var El Livero Pool. Det var inte förvisso Real Madrid, men det är mer Madrid känsla över Anfield än vad det någonsin varit på Bernebeau. Paella varje kväll, böter och time-out i skamvrån vid varje engelsk ord och fler sydamerikanare än Sergels Torg i julveckan.

Sagt och gjort. Agenten ringde upp Benitez och redan vid första ordet – hola – var affären klar. Kontraktet påskrivet och allting. Notera också här att när Liverpool signar spelare så räcker det att klubben själva bestämmer med spelaren enbart. Ytterligare en av fördelarna med en jättearme av advokater.

Uppmärksamma läsare noterade säkert att jag tidigare i texten – strax innan jag tappade tråden – pratade om Liverpools moraliska ansvar att signa Heinze. Inte bara det strikt kulturlojala ansvaret utan det moraliska ansvaret. Var kommer det in i den uppmålade bilden av Goldie Locks Tapasätande och Liverpools fetish vid lagvrängare? Jo. Såhär ligger till det till:

Liverpools supportrar har sedan slutet av 80-talet tvingats leva med en total underlägsenhet i allt vad gäller fotboll jämfört med Man Utd.Spelare. Titlar. Pengar. Supportrar. Status. Rubb som stubb.Den gemene Liverpoolsupportern tvingas hemfalla åt historieforskning för att på något sätt kunna hålla huvudet högt. Man uppfinner egna saker man är bäst på, allt i syfte för att vinna någon form av konstgjord seger. Så stor är desperationen. Liverpool var på sin tid England mest framgångsrika lag och supportrarna vill tillbaka dit. Till vilket pris som helst.

Hade L Ron Hubbard bara varit en smula mer förutseende hade han kunnat lista att ingen vettig människa skulle köpa jiddret om Kejsar Xenu utan de riktiga pengarna låg i att finta fotbollsupportrar till att tro att deras just lag var B-Ä-S-T. Hade han sett vad som händer på Anfield idag hade hans ögon tårats. Sanna mina ord.

Därför är det Liverpools förbaskade skyldighet att stå upp för deras supportrar. Man har ett moraliskt ansvar att se till att supportrarna kan känna någon form av seger, av framgång. Om inte på fotbollsplanen så någon annanstans. I någon form av arena. Och det är här Heinze kommer in i bilden.

VM i Heinze-signing är just en sådan arena.Skulle det spanska laget, med hjälp av advokaterna, lyckas signa Heinze kommer en förvånande stor mängd supportrar betrakta det som Liverpools största ögonblick sedan man förlorade ligan mot Arsenal på Anfield.

2-0 kommer bli det nya 18-5.