Först och främst: Det spelade ingen roll om Vidic hade blivit utvisad eller inte. Det såg vi på Villa Park om inte annat.

United var bättre då och var bättre i dag.

Det här gillade vi (Rio d.y och jag) mest:

• 34:e titeln i Mr. Fergusons regi (sen 1989 har vi bara varit utan titlar 1995, 1998, 2002 och 2005!). Det kommer inte att slås under min eller er livstid. Vem som helst som kommer efter honom kommer att jämföras med honom till nästa person kommer och visan börjar om.
• Att United har råd att ta det här med en klackspark. Vi körde andrekeepern, en utmattad vänsterback, saknade en av världens bästa mittbackar, klubbens störste genom tiderna är skadad och världens hetaste spelare började på bänken.
• Berbatov var så taggad som han aldrig varit. Och bidrog till båda målen. Han är inget fiasko. Han är bara lite svår att veta var man har och när man har honom. Ett missförstått geni.
• Att Phil Dowd inte visade ut Vidic var rätt skönt.
• Jag hade på känn att Owen skulle avgöra. Det gjorde han också. Först gjorde han mål, sen lämnade han plats för en annan målgörare. Skickligt.
• Antonio Valencia är ytterst skicklig på det han gör. Jens Fjellström klagade på att han inte kom med fart tillräckligt ofta. Det behövs inte. Han har förmågan att från stillastående göra ett ryck och gå förbi sin back. Det är en förmåga inte många har – framförallt när Valencia har ungefär lika stort dribblingsregister som Gary Neville.
• Park har spelat upp sig den senaste månaden. Viktigt.

Det här gillade vi inte:

• Inledningen av matchen var katastrofalt usel. Dunnes bjudning kom i ett läge där det inte kunde ha kommit lägligare. Nu kände jag igen Dunne.
• Rafael var minst sagt ljummen. Nervös?
• Evra har haft problem med Aaron Lennon i sina dagar. Nuförtiden verkar han inte klara av Mannen Utan Axlar heller. Han måste få vila. In med De Laet mot Wolves om Pat spelar i landslaget i veckan.

Och det här såg vi också:

• Emile Ivanhoe Heskey är alltså gjuten i en VM-trupp. Chockerande. Har han varit riktigt bra sedan Leicestertiden?
• Phil Dowd var faktiskt ganska bra även om han faktiskt kunde ha skickat ut Vidic direkt.
• Michael Owen vrålade verkligen ut sin glädje direkt efter slutsignalen. Eller såg jag fel? Såg jag honom resa sig med sitt vanliga nollställda fejs och vanka likgiltigt ut på planen? Han kanske tänkte på senaste gången han vann en ligacup och undrade vart hans karriär är på väg nu med en sträckt baksida och knappt någon speltid.

* Rooney är tveksam till landskampen. Sånt gillar jag att läsa. Han ska spela i United – det räcker.

En kvart efter slutsignalen på Wembley kom erbjudanden i mejlen.

Pengar måste in. Skulderna försvinner inte bara för att United blir minicupmästare.

1. Berbatov.
2. Valencia.
3. Rooney.

Pang-bom-tjong.

United tar titeln med ett snett leende och krystar fram lite segerfirande vid prisutdelningen.

Allting är precis som det borde och ska vara och som det är.

Pat Evra fick lyfta bucklan. Det är dock ingen axelryckning. Mäktigt att han orkade ta sig upp för trapporna.

Med Rooney på bänken får vi ett bra svar på om United är ett one man team.

Go Berba-Owen.

(Fast det här påminner en del om FA-semin mot Everton förra våren)

Owen Hargreaves berättar om sitt helvete som skadat fotbollsproffs och säger att knäfixar-Steadman (slutar han aldrig?!) i Colorado aldrig sett en värre form av tendinit än den han hade.

Uniteds läkarteam visste om det när Hargreaves skrev på men valde att köra ändå och spendera mina pengar.

Hargreaves kostade drygt 200 miljoner spänn och har startar 25 matcher på tre år.

Det måste vara den sämsta – ekonomiskt sett – affär United har genomfört. Ever. Eller?

Det säger inte Ferguson någonting om när han pratar om Villas köp av Richard Dunne som verkligen har slagit väl ut. “Säsongens värvning” säger Fergie om den gamle självmålaren. Det är bara att hålla med om att Dunne lyckats, men samtidigt ska vi komma ihåg att Villa har ett spel som det är lätt att lyckas i som mittback.

Villa har exempelvis gjort 37 mål på på 26 matcher jämfört med Uniteds 66 (visserligen på 28). Det är ingen direkt sprudlande offensiv som O’Neill (som är lite förnuftig och distanserar sig från att bossa på OT) förkunnar i sin fotbollsfilosofi och det vore synd och skam om ligans absolut tråkigaste topplag vinner en titel i eftermiddag.

Det får inte hända.

Därför vinner United. Det är spelarnas plikt att stoppa dödgrävarfotboll.

Med eller – som det säkert blir – utan världens äldsta 24-åring på planen.

* Ingen Brother Louis ens på bänken på WHL i dag. Inte kan väl …

… Unitedsupporter vill se Carrick och Fletcher ihop på mitten. Han dissar Berbatov och längtar efter Rio d.ä och Vidic i mitten.

Det märks att man själv börjar bli gammal när Bolts första Unitedhjälte var Ruud van Nistelrooy.

United blev anklagat – det verkar i all fall vara något straffbart om man ser till tonen hos vissa – för att vara ett one man team när Ronaldo var som bäst.

Med Ronaldo borta och Rooney i sitt livs form är det samma visa. Det är tydligen bara Rooney som är världsklass i United vilket är ett helt bisarrt påstående. Är man inte per automatik i världsklass genom att vara ordinarie i United?

Men Arsenal då?

En viss Cesc Fabregas har i dagsläget 13+15 på 24 matcher.

Rooney har 23+4 på 27 matcher.

Cesc har således bättre snitt.

Både Arsenal och United har gjort 66 mål och det innebär att spanjoren varit inblandad i fler för sitt lag än Rooney varit för sitt. Men jag kan inte minnas att jag får läsa på forum och i dagstidningar att Arsenal är ett enmannalag. Vad beror det på?

Och framförallt: Vad gör det om ett lag har en spelare som är superb?

Det är ju knappast så att vare sig United eller Arsenal lider av det. Något av lagen kan faktiskt vinna ligan.

* Det var mycket ex-United i hetluften i dag. Tevez sänkte Chelsea – som spelade lite Unitedlikt i försvaret – och Pugh inledde målskyttet mot Arsenal innan Shawcross sparkade sönder Ramsey. Jag såg tack och lov inte den tacklingen och vad jag läste mig till så visade inte tv någon repris. Det låter onekligen som en jobbig spark från Shawcross.

Man kan inte påstå att Arsenal har en lyckosam säsong när det handlar om skador. Väldigt starkt att ändå vara titeljagande med tio matcher kvar.

* Higuain som förste målgörare skulle kunna vara ett stående spel en hel säsong. Han gör JÄMT första målet.

* I morgon avgör Owen eller Diouf. Det är min feeling.

För vem ser supercool ut på den här bilden?

Inte är det mannen med Martin som förnamn. Han ser faktiskt riktigt o-cool ut.

Fergie däremot … där snackar vi över 1000 matcher i världens största klubb och han vet om det.

Onil och Förgi

Till och med min fru var nyfiken på att se Bridge vs Terry i handskakningarna innan matchen.

Själv är jag mest nyfiken på hur länge det dröjer tills Bridge och Terry ryker ihop i en närkamp.

Chelsea vinner lätt, tror jag.

Jag tror även – tyvärr – att Owen Coyle leder Bolton till seger mot Wolves. Roliga klockan 16-matcher förresten. Aldrig varit så taggad tidigare. Tror jag tar … Burnley-Portsmouth.

* Lagerbäck till Nigeria på femmånaderskontrakt. Oddsen på att han slutar/sparkas efter VM? 1,01? Vet Kanu vem Lagis är? Tvivlar starkt på det. Det finns fler Zlatan-typer i Nigeria än i Sverige.

* Läsvärt om den gamle Kleberson (uttalades med betoning på -son av vissa kommentatorer på tv, roligt) på Fifa.com. Tänk att den tomten kanske spelar VM i sommar.

* Mark Hughes har hållit en låg profil sen han till slut oundvikligen fick foten. Nu spekuleras det till höger och vänster att den gamle Leicesterspelaren Roberto Mancini kör träningsmetoder som inte primadonnorna Adebayor och Bellamy gillar.

Ett förslag: Kan inte City och United byta ägare?

Varför har Sir Alex valt att satsa på CC de senaste åren?

Är han innerst inne orolig över att det kan bli den enda titeln? Eller är det bara envisheten att United ska vinna allt klubben ställer upp i?

United vann 2006 och 2009 och var i final 2003. Det här blir alltså Uniteds fjärde final på sju år i en cup som vi nästan lägger under pappersinsamlingen när vi skrivit ner prioriteringar för varje år.

I min värld kan United köra ett rent reservlag i varje omgång av CC. Det räcker att jaga tre andra titlar och lägga allt fokus på dom. Till och med FA-cupen börjar kännas mindre betydelsefull för varje år.

CC är egentligen ingenting för mig. Jag tyckte det var helt okej när United åkte ut för att vi startade med spelare som Erik Nevland och Liam Miller. Pinsamt, visst, men snabbt glömt.

Men … så kommer det till semifinal och final och då går till och med jag igång. Och jag måste erkänna att semifinalerna mot The noisy neighbour varit säsongens höjdpunkter så här långt. Vilket tryck det har varit! United har knappast spelat med mer själ och hjärta i någon annan match det senaste halvåret.

På söndag är jag laddad. Givetvis inte som inför en title-decider, CL-final eller FA-cupfinal. Och jag blir mer besviken om vi förlorar än glad om vi vinner.

Men.

Vi har fortfarande ett lag som kan vinna en sån här titel med en höft.

Det ska vi vara stolta över.