Javier Hernandez, Shinji Kagawa, Anderson och Tompa Cleverley. Det är kvartetten ut.
Daley Blind och en tjomme till. Det är duon in.
Det finns så mycket att fokusera, kritisera, hylla och skriva om att jag fastnar. Fokus på felanvändandet av Kagawa? Egna produkten Cleverleys misslyckade förhoppning att gå i Fletchers fotspår och hur han i stället gled in på Gibsons väg? Chicharito och hans tappra och taffliga försök att bli en allroundstriker? Anderson?
Och Daley Blind kan väl på fullaste allvar inte köpas in som den mittfältare vi saknar i första hand? Tre vänsterbackar in för att ersätta Evra är å andra sidan verkligen att ta sig an luckfyllningen.
Det finns en tid att avhandla alla i varsitt inlägg, men den tiden är inte nu. Nu ska vi i stället föreställa oss en seger under Louis van Gaal. Turf Moor är ett plejs så gott som något att börja avbetalningen på frälsarstämpelkortet för alla som lyckats få tillstånd att börja jobba på sitt nya jobb.
3-2 åt något håll. I promise.
