Embed from Getty Images
It’s that time of the year igen. Och då menar jag inte Santa och renarna och slask och jungfrufödselfirande och julfirande i mellandagarna (Kalle Anka föreslog den lysande pengasparande idén till knattarnas förtret) – utan den ena av Liverpools två cupfinaler för säsongen. United ställer villigt upp som sparringpartner – vi älskas ju trots allt båda av samma bilmärke – och går all in.
Senast var vi till och med så givmilda att vi lät en domare komma till Manchester och blåsta tre straffar till gästerna. Och som om inte det var nog så sparkade vi vår manager några dagar senare, antagligen för att vi varit så oartiga och buat och på så sätt gjort att Steven Gerrard kände sig lite ängslig och sköt en av straffarna i virket.
Eller inte.
Nej, nu jävlar är revanschens timma nära. Jag vill se ett Manchester United som river sönder Liverpool. Jag vill se ett Manchester United som springer sönder Liverpool. Jag vill se ett Manchester United som är obarmhärtigt, effektivt och fullkomligen brinner av spelglädje. Det är vad jag vill. Och för att lyckas med det krävs åtminstone åtta spelare som morrar högt och kan bära med sig de tre mindre uppkäftiga. Och jag tror att Louis tombola plockar den här elvan:
DDG
Valencia – Evans – Rojo – Young
Carrick – Herrera
ADM – Rooney – Mata
RvP
Målvakt: A+.
Backlinje: Smalling väck, Evans tillbaka, inga konstigheter. Då placerar LvG Jones på bänken och Evans går sönder. Att vi är i det läget att vi bara accepterar Antonio Valencia och Ashley Young som ytterbackar, utan att varje vecka sitta som fågelholkar. Liksom det faktum att vi spelar med den backlinjen överhuvudtaget. Vi får trösta oss med att Kolo Touré blev utsedd till månadens bäste spelare i Liverpool, så vi är inte ensamma om att ha det skralt på högklassbeståndet i den kategorin.
Rafael påstås vara aktuell och skulle det vara sant är det en välsignelse för anfallsspelet.
Mittfält: Carrick given, liksom Herrera om vem som helst av oss tränat United. Om en fotbollsspelare verkligen gav sig fan på att spela bort sig ur en startelva så är det bara att klippa ihop Marouane Fellainis insats senast och visa som instruktionsvideo. Frågan är om LvG tittat på den eller bara, envis som han är (han kan faktiskt vara i Fergieklass), tittar på afrotankens stora hår och långa lekamen och bestämmer sig för att försöka skrämma Rodgers. I så fall blir jag YTTERST besviken. Mata, Herrera, ja, till och med vicekaptenen känns som ett vettigare alternativ. För att upprepa: Fellaini har varit bra, men om man kom som fotbollsintresserad rymdbesökare till jorden och läste berömmet han fått senaste månaden så skulle man snart upptäcka att det är ganska överdrivet.
JanUzaj? Där har vi åter problem. I början av säsongen fick han inte spela, då ville vi att han skulle spela. Sen fick han spela, då ville vi inte att han skulle spela. Är vi tillbaka på ruta 1 igen? Ja, kanske. Förra vändan var hans första kapitel med Filosofi Enligt Louis och jag gissar att han efter en månads ytterligare drillningar tagit till sig den på ett bättre sätt. Får vi inte tillbaka Ángelito, vilket jag misstänker att vi får, slug som han är, vår manager, ser jag helst Adnan i en diamant.
Juan? Var inte hopplös på kusten, men stärkte inte sin position. Nu är det dock hemmaplan och han ställs mot små nätta pojkar i Lucas/Allen/Gerrard/Henderson som inte ens slår The Perfect Man på 60 meter, så han bör kunna utnyttja sitt spelsinne i fred i eftermiddag.
Angel Di Maria alltså, men han ska ju inte vara med? Han är ju skadad? JAG VILL TRO ATT HAN ÄR TILLBAKA. Det är enda anledningen till att jag ens skriver att tombolan kommer att pressa fram argentinarens namn. Ska van Gaal någon gång bluffa om någon spelares hälsotillstånd så får det vara nu. Han är så saknad, Angel, att jag börjar anklaga folk för att ljuga.
Anfall: Innan RvP:s plötsliga formexplosion i Southampton hade tombolan nog ställt in sig på att köra Falcao från start i morgon. Chansen finns fortfarande, men är inte lika stor, om LvG väljer att släpa Rooney bakom två spetsar, vilket – åter – inte ska uteslutas.
Hur det slutar? Jag har en otäckt bra känsla, vilket som vanligt är mycket jobbigare än att vara mer tveksam. Antingen får vi en reaktion på att ha haft marginalerna med oss i ett par matcher – och tappar två eller tre poäng i dag – eller så lossnar spelet och vi kör över dom. So be it.
Fast vi vill ju alltid att det ska sluta 3-2.