Siffror kan ljuga, statistik likaså. När Manchester United besegrade Liverpool med 3-0 senast lagen möttes är det lätt att tro att det var en ytterst ensidig affär. Tremålsdifferensen skulle kunna vittna om att det var närmare 4-0 och 5-0 än 3-1 och 3-2.
Vi som såg matchen såg någonting annat. Vi såg David De Gea.
Klippet innehåller hela spektrat av målvaktsspel. Från standardstoppar till fantastisk spelförståelseräddningar. Med en Anders Lindegaard eller Ben Amos i De Geas ställe är jag faktiskt inte säker på att United ens vunnit, ens med tre gjorde mål framåt. Så viktigt och inspirerande var den eftermiddagens framträdande från spanjoren. Nu är det vare sig något undantag eller överraskning att se honom agera med sådan pondus och självklarhet. Minns bara Everton, Southampton, Stoke och West Ham tidigare. Han är så här bra och för andra säsongen i rad kommer 24-åringen att utses till Manchester Uniteds bäste spelare, både av sina egna medspelare och av fansen.
Louis van Gaal och hans senaste storlag kan tacka De Gea för att möjligheten att nå topp fyra i maj inte sedan länge är en oändligt mycket tuffare uppgift än i dag. Man skulle kunna tro att hans manager är lika belåten med honom som vi och Rooney & co. Han är, för att uttrycka det milt, inte lika exalterad.
“I think he doesn’t save many points because he’s my goalkeeper – his obligation is to hold balls.  You are thinking that is an exception. For other goalkeepers it’s not like that.”
Vi upptäckte tidigt att van Gaal inte är den som strör superlativ omkring sig i onödan, på gott och ont. Gott eftersom det får spelare att hålla sig kvar på jorden, men också ont eftersom det riskerar att frustrera lirare som anser att de inte får den uppskattning de förtjänar. De här citaten ser från utsidan ut som fjantiga med tanke på hur extremt viktig De Gea varit i år igen och samtidigt riskabla med tanke på kontraktssituationen. Men vi får anta att LvG lärt känna Atlétiprodukten så pass väl att han kan förutse reaktionerna på den minst sagt återhållsamma hyllningen.
Annars är det ingenting annat än en galen kulsprutesalva rakt ner i foten från van Gaals sida.
* Citaten om burväktaren är inte de enda uppseendeväckande holländaren dragit till med under veckoslutet. Han har även uttalat sig om Wayne Rooney och mittfält versus anfall.
“Rooney is maybe our best striker, but I am playing him in midfield because I have to look at which players make the biggest contribution and in what position.
“While I agree that maybe Rooney is better as a striker if I play him there, then I have a problem in midfield.”
I mina ögon och öron är det ingenting annat än befängt att först påstå att han är lagets bäste anfallare för att sedan påstå att han behövs på mittfältet för att han inte har någon som är bättre där. Det går inte ihop. Skulle det se annorlunda om Carrick kom tillbaka? Skulle Michael spela med Blind där? Varför köpte inte LvG en centralfigur som han ville ha utan lät klubben punga ut med 300 mille på en bänkvärmare?
* Preston North End är bara 45 placeringar bakom MU(FC). Becks och Moyes gamla klubb har vunnit en av de fem senaste matcherna på Deepdale i mäktiga turneringar som League One och Football League Trophy.
Som om det inte vore nog med en potentiell pokal ytterligare till klubbens digra prisskåp så är matchen en chans att spöa en sedan barnsben Leedssupportande manager på andra bänken: Simon Grayson, som 2010 kom till Old Trafford och skickade ur Fergie och United ur just FA-cupen. Rooney är den ende som startade då som lär starta på Deepdale i morgon (Anderson och Obertan har tyvärr lämnat). Tack och lov slipper vi Beckford, som avgjorde i Manchester. Han hänger i PNE nuförtiden, men han gör det med en öroninfektion.
Nu har vi vant oss vid fyrbackslinje, precis som vi “vant” oss vid fembacks och dÃ¥ bytte han, och dÃ¥ utgÃ¥r jag frÃ¥n det i tankarna kring startelvan.  Carrick och Jones lär inte spela, knappast heller RvP, medan jag tror att Blind är för viktig för att vilas om nu skadan i fejset bara var lindrig nog.
Den här elvan skulle jag viska till tombolahjulet:
DDG
Rafael – Smalling – Rojo – Shaw
Blind – Rooney – Di Maria
Mata
Wilson – Falcao
Målvakt: Han som gör sitt jobb.
Försvar: Evans, McNair, Young och Rafael finns också att tillgå, men det är egentligen bara på högerbacken det är konkurrens just nu (med Jones i bingen). Ska Rafael få chansen någon gång att ta tillbaka sin plats under våren känns det här som ett gyllene läge, men i ljuset av van Gaals laguttagningar är möjligheten/risken inte särskilt stor utan det är Valencia och McNair som gör upp där. En högerytter och en mittback. Jag drar dock en chansning och håller tummen för brassen.
Luke Shaw resten av säsongen till vänster i en fyrbackslinje vore mumma oavsett om Ashley Young får ett nytt kontraktserbjudande från Ed eller inte.
Mittfält: Blind kom tillbaka direkt efter sin senaste skada utan U21-spel och blev då undantaget från Louis van Gaals påstådda krav om att spelarna måste visa vad dom kan där först. Rooney är tydligen nödvändig på mittfältet enligt samme man och Di Maria ska förstås spela så mycket som bara möjligt för att saker och ting ska ha lite fart med sig överhuvudtaget. A
Anfall: LvG har förberett oss för en match utan RvP. Om det är för “skada” eller skada lÃ¥ter jag vara osagt. Falcao gör mÃ¥l var 273:e minut för United vilket innebär att det borde vara dags igen snart. Hans samarbete med Wilson kan knappast vara mer mediokert än det med RvP och förhoppningsvis kan en djupledslöpande James vara en bättre partner till en mötande Radamel.
Januzaj har fått mycket förtroende och visat potentialen han besitter, men Juan har nu värmt bänk länge nog. Han kommer in och gör poäng. Me promise.
* Trots alla skrällar är det bara Premier League- och Championshiplag kvar till kvartsfinalspelet i cupen. Aston Villa, Blackburn, West Brom, Liverpool, Reading finns (innan Bradford-Sunderland, Arsenal-Boro) som alternativ till morgonkvällens lottningsbuffé.
Hemma mot West Brom känns som en lagom uppladdning inför semin mot Arsenal och finalen mot Liverpool.