Embed from Getty Images
Jag är nu uppe i 310 minuter mållösa minuter utan att få se United göra ett endaste ynkligt litet mål på Old Trafford. Målskillnaden är förbluffande 0-4.
Det är över fem timmars fotbollssparkande. Eller så här många minuter utan mål:
000000000000000000000000000000000000000000000000
0000000000000000000000000000000000000000000000000
0000000000000000000000000000000000000000000000000
00000000000000000000000000000000000000000000000000
0000000000000000000000000000000000000000000000000
00000 000000000000000000000000000000000000000000000
000000000000000
WBA var hopplöst att se, även om det krävdes ett par-tre hyfsade (jag tyckte inte det var några utöver det vanliga) räddningar från Myhill för att hålla United stången. Jag tycker att Myhill ska berömmas mer för förmågan att ha bollen i sin ägo i säkert tio minuter utan att syna kortet en enda gång.
Jag sa redan i första halvlek till min bänkkamrat på OT att det skulle se ut som det gjorde resten av matchen och tyvärr blev det verklighet också. Det är som att den plötsliga succén lästes sönder av Mourinho och Van Gaal vet inte hur han ska handskas med att filosofin nu förstås av alla lag i ligan. Det som för bara några veckor sedan såg ut att kunna bli en fajt om andraplatsen är nu i stället en kamp om att bibehålla fjärdeplatsen. Förvandlingen tillbaka till det mediokra topplag vi var under större delen av säsongen är lika oväntad som när spelarna tog av sig sina pensionärsmasker och började spela riktig fotboll i mars.
Problemet, ett av dom, är att vi inte har en #10 av tillräckligt hög klass. Den här typen av fotboll kräver en sådan spelare utöver det extra och just #10 är Van Gaals nyckelspelare, och har så varit under hans karriär. Rooney håller inte (i lördags skapade han inte en enda målchans även om hans utgångsposition var aningen lägre) för att dra med sig United till ytterligare titlar, vare sig i England eller i Europa. Men här har Van Gaal målat in sig ett ytterst trångt hörn med tanke på att Scousern är kapten med ett långtidskontrakt till sitt namn. Trots att han inte spelat på sin högsta nivå på flera år och numera är i större behov av att spelarna runt om honom är bättre än han själv för att han ska se bra ut. Det är dom tyvärr inte.
Ett annat problem är att Van Gaal bara anser att max fyra spelare i laget får ta risker: Kantspelarna, tian och box-till-box-mittfältaren. Därför får vi också se Valencia, Blind och & co. spela Trygga Barnen-fotboll i stället för att utmana med fart och spela mer på chans.
Mitt tips inför säsongen – innan Blind, Di Maria & Co – var att United skulle sluta femma. Jag använder det som trygghet för er om att vi faktiskt fixar fjärdeplatsen. Andra- och tredjediton är numera väck, men det ska mycket till om Liverpool äter ikapp det på tre matcher.
Vi slår säkert Arsenal och då är det upp till Van Gaal att motivera spelarna tillräckligt mot Palace eller Hull. Lyckas han inte med det är det ett stort fiasko, i Moyes-klass.
* Min statistik innan de 310 minuterna ovan var dock imponerande; 12-1 (en insläppt straff) på 320 minuter.
* Ett tecken på hur oerhört impotent anfallsspel United haft är en titt i poängligan. United har TVÅ spelare med bland de TJUGOFYRA främsta: Rooney på 8:e och Di Maria på 17:e.
Toppduon i respektive lag och deras totalpoäng (mål/assist):
1) Chelsea – Costa & Hazard – 44 poäng.
2) city – Agüero & Silva – 44 poäng
3) Arsenal – Sanchez & Giroud – 41 poäng.
4) Tottenham – Kane & Chadli – 38 poäng.
5) United – Rooney & Di Maria – 30 poäng.
6) Liverpool – Henderson & Sterling – 27 poäng.
* Vem som skapat flest chanser i United under säsongen? Fortfarande?
Yep, Ángelito.
