Bloggen skiter högaktningsfullt i avslutningen på söndag och delar redan nu ut titlar i diverse kategorier.
Årets …
… spelare.
Wayne Rooney.Â
Trots att han inte varit särskilt övertygande spelmässigt går det inte att frånse det faktum att han är vår enda riktiga superstar. Målmässigt får han väl godkänt, men det finns mer att hämta här. Minns att han flera gånger fått gå ner och spela innerfältare/winger, vilket sannolikt dragit ned på målproduktionen.
… målvakt.
David De Gea.
Så klart. Jag höll hårt fast vid att Fergie skulle ge honom förtroende vecka ut och vecka in i stället för att låta – den visserligen mer än pålitliga – Lindegaard avlösa hela tiden. Det gav också resultat och med den här säsongen avklarad lär han bara vara bättre i höst.
… back.
Jonny Evans.
Lika givet det här. När Nemanja – och i förlängningen vår säsong – trasades sönder i december blev det Evans bröd. Han kommer aldrig att bli samma klassback, av samma kaliber som Vidic eller Rio d.ä, men han har varit vår genomgående bäste back. Dock i tunn konkurrens den här gången.
… mittfältare.
Antonio Valencia.
När han är i slag, när han väl vill utmana, när han vågar, när han skiter i vem som är vänsterback och bara kör – då är han ligans bäste ytter. Det har vi sett prov på gång på gång på gång. Ändå finns det även här mer att hämta. I vissa matcher utmanar han knappt alls och eftersom han har en vänsterfot som är sämre än alla Fredrik Ljungbergs skottförsök tillsammans har han inte så stor variation i sitt spel.
… anfallare.
Rooney, ju.
… mål.
Nanis vs city.
Magiskt. Bubblare: Andos 2-0 mot Spurs, Youngs 2-0 mot Arse.
… räddning.
Daves mot Chelsea.
Så klart. Helt fenomenal. I fejset på alla tvivlare.
… jävla besvikelse.
Alla fucking skador.
Avgå alla i läkar- och tränar- och diet- och helajävlaalltingallihopa-teamen. Sparka dom på en gång, Alexander. Så här kan det inte fortsätta.
… upp-och-ned-spelare.
Phil Jones.
Började säsongen magnifikt och med sina expresstågruscher á la Duncan Edwards förstod vi att vi hade fått en guldklimp. Sen fick han spela för mycket och på för många positioner och en Erlingmark i en klubb som United håller inte.
… kollaps.
Det där derbyt.
Har aldrig mått så dåligt under och efter en United-match i mitt liv. En känsla jag aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mera vill uppleva.
… sämsta enskilda insats.
Ryan Giggs mot Fulham.
Brrr. Ryser bara jag tänker på det. Ofattbart hur usel vår störste spelare genom tiderna kan vara så dålig. Aldrig mera, tack. Aldrig mer en start heller kanske.
… mest ointresserade andretränare.
Mike Phelan mot City borta.
Jag är mer engagerad i Burkina Fasos inrikespolitik än Phelan var engagerad i derbyt på valborg. Herregud. Han såg ut som att han antingen ville vara någon helt annanstans – kanske i Burkina Faso – eller som att han ville gå och lägga sig. Alternativt hoppades han på en ballong till att sätta fart på Fergie med.
… äntligen!
Jonathan Evans målade.
119:e gången gillt!
… who gives a fuck?
Europa League.
Jag kunde bara inte uppbåda något som helst intresse för den turneringen. Usch, vilken enastående trist tävling. Aldrig mer!
… vinnare på OT.
Yours truly.
Fyra besök i karriären, 12-2 i målskillnad. Senast blev det 2-1 på Liverpool. You just name a game som ni vill att jag ska åka på så är jag där.
… comeback.
0-3 till 3-3 på Stamford Bridge.
Inte många andra lag i världen hade fixat det. Inte något enda kanske. Det är efter såna upphämtningar man som supporter bara vill sitta och kyssa klubbmärket en hel kväll.
… mest misshandlade gud.
Dimitar Berbatov.
I nästa uppdatering av självbiografin hoppas jag få svar på varför Fergie egentligen värvade Dimi.
… ex-spelare.
Owen Hargreaves.
Gudomlig i City. Eller. Nej. Det gick inte så bra, trots att han slapp agera försökskaning på vår del av Carrington. Pajas. Vill se en intervju där Owen sammanfattar sin säsong. Nu. Vill. Jag. Se. Den.
… offer.
Patrice Evra.
Blev rasistiskt förolämpad av en motståndare. Och då var det hans fel. Denna sjuka värld är verkligen sjuk ibland.
… stackare som vi så innerligt hoppas få se i Unitedtröjan igen.
Darren Fletcher.
Magproblemen ska inte få stoppa en så fin karriär. Ovärdigt. Tyvärr pekar väl en del på att han kan tvingas sluta. Ni minns hur han såg ut när han spelade på slutet – det såg ut som en 60-åring i Darrens kropp. Och vid senaste matchen satt han på läktaren och såg knappast yngre ut.
… rensning.
Vida vs Everton.
Nemanja tog sats i 20 meter, kastade sig upp över Leon Osman och nickrensade 70 meter typ. En sån spelare saknas i dagens United. Väldigt mycket.
… jag-flyttar-för-att-få-spela-fiasko.
Ravel Morrison.
Problembarnet nummer 1 under Fergies tid i Manchester – och det säger inte lite – flyttade till London och West Ham. Och har spelat typ tio minuters a-lagsfotboll. Sorgligt.
