Okej, nu behöver vi ett litet break från Fergie och Moyes, eller hur?
Well, jag behöver i alla fall det.
Och med tanke på att det nu är fritt fram för domare att visa ut Unitedspelare regelbundet på Old Trafford så passar vi på att ta en titt på hur det sett ut under Sir Alex Ferguson (remember him?).
Martin Tylers alltid lika excellenta spalt med fakta tar senaste vändan upp bland annat Uniteds facit med röda ligakort på Old Trafford sedan PL-starten.
Det tar vi gärna en titt på.
Det är nämligen bara elva stycken och United har bara torskat fyra av dessa.
20 augusti 1994: Paul Parker mot QPR – 2–0.
Parkers utvisning var Uniteds åttonde på tretton månader. Parker hade kommit in i 70:e minuten – istället för David May – och blev utvisad fem minuter senare efter att ha sparkat ner Les Ferdinand.
28 oktober 1995: Roy Keane mot Middlesbrough – 2–0.
Roy Maurice fick elva röda kort under sin Unitedkarriär. Det här – hans andra eller tredje – fick han för att han smockade till Jan-Åge Fjörtoft.
18 april 1998: Solskjaer mot Newcastle – 1-1.Â
Sällan har väl en Unitedspelare hyllats så mycket efter ett rött kort som OGS efter den här klassikern. Hade Rob Lee fått tid på sig hade han eventuellt kunnat avgöra matchen. Det fick inte hända, så Ole took one for the team som det heter.
En som inte var lika glad över det tilltaget var en viss Alexander.
“I stepped out of line and he put me in my place in front of everyone. I was called into his office next morning and had to pay a fine. He wanted us to win but he did not want us to cheat. He didn’t want to be associated with that and he was right.”
17 december 2000: Luke Chadwick (!) mot Liverpool – 0-1-förlust.
Uniteds första hemmaförlust på två år kom mot ett Liverpool-lag med ett innermittfält bestående av Igor Biscan och Steven Gerrard.
Det var på den tiden Danny Murphy alltid avgjorde och den här gången satte han en frispark sedan Gary Neville – mittback tillsammans med Wes Brown om jag minns rätt – fått hjärnsläpp och plockat ned en boll med handen.
Chadwick, på gränsen till att vara en gammal kultspelare för United, hoppade in och drog ner Smicer och rök på vad som på den tiden kallades frilägesutvisning i slutminuterna.
21 april 2001: Keane mot city – 1-1.
Den har jag ett svagt minne av.
7 november 2004: Alan Smith mot city – 0-0.
Det fanns en tid då United lirade med killar som Liam Miller och Alan Smith från start medan city hade såna som Richard Dunne och Steve McManaman i förstaelvan. Smith åkte ut i slutminuterna efter att ha fått sitt andra gula kort för att ha sparkat ned Dunne.
Givetvis ett helt felaktigt domslut.
3 maj 2008: Nani mot West Ham – 4–1.
Det minns vi. “Skallningen” pÃ¥ Lucas Neill där Nani körde en klassiker och själv föll ihop för att försöka komma undan. Fantastisk fantasi. Vissa skulle hävda att han försökte samma grej när Arbeloa föll och turken visslade härommÃ¥naden. Inte jag.
Nani blev då offer för någonting mycket större. I maj 2008 var han bara hjärndöd.
14 mars 2009: Nemanja Vidic mot Liverpool – 1–4.
Det var på den tiden Vidic VISSTE att han inte skulle greja 90 minuter mot Liverpool.
Det var på den tiden Fernando Torres var en fantastisk anfallare.
Det var på den dagen min son Rio föddes.
19 mars 2011: Jonny Evans mot Bolton – 1–0.
Den ytterst olyckliga tacklingen pÃ¥ Boltons amerikanske talang Stuart Holden som tvingades till 26 stygn och dessutom fick korsbandet avsparket gav Evans ett allt annat än tveksamt rött kort. Holden spelade en match – i ligacupen – pÃ¥ 16 mÃ¥nader innan han gjorde sin “riktiga” comeback i januari i Ã¥r.
Berbatov kom tack och lov in efter halvtid och avgjorde i 88:e. Det var sånt han pysslade med ibland, Blagoevgrads finest.
Fotnot: David Gills son Oliver satt på bänken. Efter säsongen la han av med bollspelandet.
23 oktober 2011: Evans mot city.
Det minns vi inte.
Och så Rafael då.
