Arkiv | Berbatov

Älska!

Europa League?

Nej. Ni såg ju själva?

Som min boss här på muss.se mycket riktigt påpekat så är all statistik som bara tar Premier League i beräkning ingen riktig statistik. Det vore som att bara ta med rekorden från OS sen vinter- och sommarspelen särades.

Men vissa grejer får man göra. Speciellt när det handlar om spelare jag kan minnas personligen. Så here it goes: Mina favoritspelare, alternativt de mest minnesvärda lirare, i varje tröjnummer United haft i Premier League. Märk väl att det inte handlar om de spelare jag ansett vara de bästa i respektive tröja, utan de som sticker ut av diverse anledningar.

Håll i hatten.

#1. Edwin van der Sar.

Den enkla förklaringen: Peter Schmeichel spelade i Manchester city. Så gör man inte när man är en Unitedlegendar. DDG är dock inte många centimeter ifrån att bli den nye ettan här på listan. Än så länge älskar jag Edwin mer, speciellt eftersom han framstår som någonting så ovanligt som en genomsympatisk holländare.

#2. Rafael.

Visst, Gary Neville och Paul Parker var bättre försvarare, men Rafael …

#3. Denis Irwin.

Mr. Reliable som aldrig var sämre än 7/10, men kanske hellre aldrig bättre än 7/10. Är man del av Erics favoritminne från tiden i United är man någon.

#4. Steve Bruce.

Älskvärd som få. Inte bara för Sheffield Wednesday. Genuin gentleman.

#5. Lee Sharpe.

Den svåraste. När jag till och med ger grabben min Rio i förnamn borde väl rimligen Mr. Ferdinand toppa? Men, nej, det gör han inte. Lee Sharpe var min första riktiga idol. Han var supercool i min värld.

#6. Jaap Stam.

Som så många före honom och så många efterföljare hade han en mardrömsdebut på engelsk mark. Jakob hade enorma problem med en viss Nicolas Anelka i Charity Shield – men sen växte han ut till kanske den bäste mittback klubben haft under Premier League-eran. Dessutom heter han ju – för araberna – Mats i efternamn.

#7. Eric Cantona.

Mon Dieu. Fråga inte.

#8. Anderson.

Vår älskade lilla syrgasbrasse som aldrig spelade en 90-minutersmatch på hela sin tid i Europa, typ.

Missar helt Ronnies: ”You a little bit disappointing because you come on and touch only one time the ball”. Han var en profil, Ando, i högsta grad. Jag kommer aldrig att glömma hans straff i Moskva, och jag kommer inte heller att glömma hans insats mot MK Dons som kan vara den sämsta jag sett av en så rutinerad lirare i en Unitedtröja.

#9. Dimitar Berbatov.

Föreställ dig Wayne Rooneys förstatouch (I know, men det kan inte hjälpas i det här fallet) och så tänker du ”hmm, undrar hur det ser ut på andra ändan av det spektrat?”. Think no more, just watch.

Och tänk att det fanns fans som på riktigt tyckte att han skulle väck för att han var, eh, lat. Idioti de luxe

#10. Ruud van Nistelrooy. 

Här är det faktiskt så att det handlar om både favorit och bäst. Ingen striker, varken förr eller senare, har varit lika dödlig som Rutgerus. Fy för den lede, vilken jävla anfallare. Det här målet är så jävla sjukt snyggt:

#11. Ryan Giggs.

Det är ju trots allt bara två pers som burit den förutom honom, så …

För alltid odödlig efter det mest enastående mål en Unitedspelare gjort under min livstid.

(12-13 Pluslåsta)

#14. Andrei Kanchelskis.

I hård konkurrens med Chicharito och Andy Goram Andy Goram. Ni vet en sån där ytter som inte går att tycka illa om, en Giggs fast till höger. Kommer faktiskt undan med spel i city enbart för att han var bortglömd då.

#15. Nemanja Vidic.

Impossible not to love av så många anledningar. Här är två.

#16. Roy Keane.

Jag har ännu inte blivit helt bekväm med hans roll efter karriären, men det vore väl ett nederlag om jag blev det? Gjorde vansinnigt mycket bra för United, och nästan lika många vansinniga saker. Gåshuden kommer nästan på stört när jag tänker på hans insats i Turin, hans ilska när Jeppes för korta passning i förlängningen fick honom avstängd i finalen, men det finns egentligen ingen annan scen som personifierar vilken oerhörd ledare han var än den klassiska tunnelincidenten med Vieira.

#17. Raimond van der Gouw.

Har man haft smeknamnet ”van der Gorgeous” på The Cliff så har man.

#18. Paul Scholes.

Så mycket finns att säga och skriva om vår älskade Ginger Prince. Jag minns att jag någon gång på 90-talet ringde in till Tipslördag (i TV4?) och sa till Billy Lansdowne (remember him?) att jag tyckte att Paul Scholes borde vara ordinarie i det engelska landslaget, och fick mothugg! Fick jag en elpistol mot pungen skulle jag plocka ut detta som mitt allra bästa minne med Paulie.

#19. Dwight Yorke.

Det här var en riktig profil och en sån vi egentligen aldrig haft sedan dess; en spelare som alltid hade ett leende på läpparna. Ungefär som att ta Antonio Valencia och göra precis tvärtom.

#20. Ole Gunnar Solskjaer.

Meh, hallå?! Okej, Robin van Persie hängde på sig den här också, men hallå?!

Camp Nou.

#21. Dong Fangzhuo.

Guard of honour-hyllades på Stamford Bridge. Det är så jävla sjukt.

#22. Henrikh Mkhitaryan.

En armenisk variant av Juan Mata kan aldrig bli fel. Att han är så bra som han är också gör inte ont.

#23. Luke Shaw.

Trots allt den bäste ytterback vi har och jag vägrar överbevisas. Trots Memphis inflytande.

#24. Kevin Pilkington.

När Schmeichel var skadad, och Schmeichel sålde man så klart aldrig, fick man lita till Kevin Pilkington. Tack och lov var det i Championship Manager. Eftersom jag spelade CM 24/7 genom större delen av 90-talet är det här ett namn som för alltid är fastetsat i mig.

#25. Antonio Valencia.

När han var som bäst var han ligans bäste högerytter.

När han var som sämst var han lagets sämste högerback.

Nu är han någonting mittemellan. Och han kan fortfarande inte prata engelska, efter ett decennium i landet.

Ändå är det den här sprinten på Anfield som gör att han toppar #25.

#26. Manucho.

Hur kan man inte älska Manucho? Som serverade en 17-årig Welbz i dennes PL-debut?

#27. Mikaël Silvestre.

Ingen superlirare, mer en O’Shea än en Evra, men han hade en egenskap som sticker ut: Han fuskade aldrig en meter när han fick inkast med sig. En riktig hedersknyffel.

#28. David Beckham.

Med tanke på att hans företrädare var liiiiiite mer inflytelserik är jag glad att Becks hade andra nummer också. Ni minns Becks, va?

#29. Alex Notman.

Extremt coolt namn, vilket räcker långt på en sån här lista. Tvingades pensionera sig som 23-åring, ett par år efter att han lämnat klubben för Norwich.

#30. Ronnie Wallwork.

Inte för hans insatser i Unitedtröjan, där han faktiskt kan stoltsera med en Premier League-medalj, utan för vad som hände sen. Ronnie har inte haft någon lätt resa efter karriären. Först blev han knivad av ett svartsjukt ex och höll på att stryka med, därefter misslyckades han med sina affärer och blev nästan pank för att följa upp det med att sälja stulna bildelar och åka in i finkan i 15 månader. Ut kommer han – och stjäl en bil (typ).

Den minnesgode har inga problem heller att komma ihåg att Ronnie en gång blev avstängd på livstid för att (i Royal Antwerpen) tagit struptag på en domare.

Sällan lugnt runt Wallie.

#31. Nick Culkin.

Världens dyraste målvakt, sort of.

#32. Darren Fletcher.

Unge Darren var länge en i raden av hackkycklingar som måste finnas i en Unitedtrupp och allra helst i en startelva. Men om man vill ha en mätsticka på hur högt han hölls av Sir Alex är det bara att titta på intervjun Den Gamle gav med WBA:s egen tv-station. Ger man Fletch nästan en kvart betyder det att man pratar om någon man gillar.

#33. Bébé.

Kan inte ha crossat många bollar under sin hemlösa period.

#34. Rodrigo Possebon.

Det österrikiske aset Emanuel Pogatetzs offer.

#35. Wes Brown.

Den siste, på rimlig nivå, aktive spelaren från trippelsäsongen är lika orange i dag som då.

#36. Jimmy Davis. R.I.P.

Helt och hållet av sentimentala skäl.

#37. John O’Shea.

Jompa, vår älskade Jompa som fortfarande hänger i, fick ett tröjnummer säsongen efter trippeln och det var inget annat än just #37. Snart är han själv 37 bast. Tunneln på Figo, lobben mot Arsenal, euforin på Anfield, frilägesräddningen mot Robbie Keane … hans karriär kantades av kulthändelser. Men jag måste nog fan säga att hans chip i London är bland de allra mest överraskande mål jag sett en Unitedspelare göra.

#38. David Healy.

Ett fascinerande nummer som Axel Tuanzebe fått överta då de tre senaste spelarna som burit tröjan har blivit landslagsspelare efter att ha lämna Old Trafford. Tom Heaton, Ron-Robert Zieler och Michael Keane är företrädarna.

Men innan den trion var det faktiskt David Healy som var uppe och nosade på A-lagsspel. Om jag inte är helt ute och cyklar hade han en nick i ribban i A-laget. Det var allt.

#39. Marcus Rashford.

Inte mycket till konkurrens här. Tom Thorpe hade den här tröjan under många år, men den lille reservlagshjälten blev aldrig någonting mer än en reservlagshjälte och Luke Chadwick är ju Luke Chadwick.

#40. Sylvan Ebanks-Blake.

Jag är väldigt fascinerad av dubbla efternamn, kanske för att jag aldrig haft det själv. Kanske för att jag vill se någon i United överträffa Vennegoor of Hesselink på ryggen. Borthwick-Jackson kom nära, men inte hela vägen fram.

#41. Floribert N’Galula

Visst, Kiko Macheda hade #41 när han kom in och sänkte Villa. Men heter man Floribert (FLORIBERT!) N’Galula … ja, ni förstår, det är inte alla Unitedspelare som hetat det.

#42. Giuseppe Rossi.

Så klart! Här är en liten favorit jag hade – som så ofta med anfallare som kommer från ungdomslagen – men som också misslyckades. Och efter Unitedkarriären hade han en liten boost, men sen kom skador på skador på skador och den lille amerikan-italienaren är nu på lån i Celta Vigo.

#43. Jonny Evans.

Detta räcker som motivering.

#44. Tommy Lee.

Man kan ju inte heta Tommy Lee, spela i United och inte vara ens favorit när man dessutom bär bloggarens favoritsiffra 4 – två gånger! 2005-06 var Tompas säsong med tröjnummer, någonting han för all framtid kommer att minnas.

#45. Davide Petrucci.

Lirar numera i turkiska Çaykur Rizespor vars största bedrift i Europa är en Intertotocupmatch från 2001. Vinner kampen här enkom på grund av att konkurrenterna heter Chris Eagles, Sean Goss och Oliver Gill. Davids grabb var med en kort sekund i min tanke eftersom han som 20-åring la av och började studera ekonomi som farsan. Han visste redan tidigt var de säkra stålarna finns, i stället för att harva runt i Conference i tio års tid. Men heter man Davide Petrucci är man svårslagen.

#46. Ryan Tunnicliffe.

Enbart på grund av vadet.

#47. Danny Welbeck.

Säsongen 07-08 hade Dat Guy dessa nuffror på ryggen.

När han försvann blev The Manchester We Know någonting annat.

Jag saknar hans halkande i motståndarnas straffområde oerhört.

#48. James Wilson.

Striker nummer 962 att komma fram i United utan att nå hela vägen. Det är längst bak och längst fram det är som allra svårast. Wilson är så klart helt rökt som tänkbar #1-striker i klubben, men

#49. Ravel Morrison.

Ligist-Ravel är fortfarande inte HELT rökt (no pun intended) som potentiell storspelare. Det kan man inte vara när man gjort såna här mål. Men jag skulle bli förvånad om Ravel, som nu är tillbaka i England med QPR, kommer till den topp han skulle kunna ha nått. Sorgligt, men sånt är livet.

#50. Sam Johnstone.

Världens minst ambitiösa målvakt. Passande tröjnummer.

#51. Zeki Fryers.

Vi får aldrig glömma när Ezekiel fälldes av Mållgan. Inte bara en gång, utan två.

#52. Larnell Cole.

Lite bortglömd liten lirare det här som lovade mycket – och imponerade på Paul Scholes – men som blev så lite. Lirar numera i skotska Inverness Caledonian Thistle.

#53. Jesse Lingard.

Enkel förklaring: Ingen annan har haft det.

 

Det kommer så klart en lista åt andra hållet någon gång.

Au revoir! 

2 | Anderson, Bebe, Berbatov, Cantona, Evans, Giggs, Henrikh, Rafael, Scholes, United, Valencia, Welbeck | permalänk

A new dawn

Det ryktas – och sägs till och med från vissa håll – att Nani skrivit på ett nytt kontrakt. Det glädjer mig, i form är han ligans bäste högerytter.

Ur form är han en av ligans sämsta sett till hur bra han kan vara.

Men har han nu bestämt sig för att stanna lär han få slita för att få sin favoritplats till höger. Förhoppningsvis, that is. Det kräver ju att Valencia steppar up i sin nygamla #25 och att Wille Zaha får chansen och tar den.

Och så finns ju alltid Bébé och nosar på en startplats. Alltid.

* Ryktena i dag:

  • Herrera.
  • De Rossi.
  • Káká.
  • Baines.
  • Fellaini (som jag är övertygad om kommer, dock inte lika övertygad om att han gör succé).

Får vi ett av de namnen in i truppen innan måndag midnatt får vi vara nöjda. Själv är jag just nu mest nöjd över att Moyes väntat så länge med att värva – han tänker på oss som längtar tillbaka till det här:

Tokladdad för en helkväll framför datorn på måndag. Synd bara att Viasat slarvade bort Sky Sports, hade varit guld att ha då. Nu får vi kolla när afrotanken från Belgien filmas, sittande i baksätet på en bil på väg till Carrington på måndag. Sanna mina ord.

* Liverpool-elvan i skallen just nu:

DDG

Jones – Rio – Vida – Evra

Carrick – Cleverley

Valencia – Rooney – Giggs

RvP

Den jag tror att Moyes kör alltså, vill jag poängtera.

Och rimligen bör Chicharito sitta på bänken någon gång i höst, varför inte på söndag?

* Casillas, Valdes OCH Pepe Reina går fortfarande före DDG i landslaget.

Lite Lagerbäck-vibbar över del Bosque. Samtidigt är det ett urval som skulle få Hamrén att börja jollra och dregla om det stod till hans förfogande.

* Den nye Paisley/Shankly/Gud snackar rivalitet:

Han snackar däremot ingenting om att klubbens officiella Twitterkonto hånade Münchenolyckan. Det gör han inte. Han jämför dock hur många poäng Liverpool har tagit jämfört med United sedan lagen senast möttes.

Han undvek att tänka på att United säkrade seriesegern med fyra matcher kvar och således inte gav järnet.

Men, men, han kan väl få tro det.

1 | Berbatov, Liverpool, Nani, United | permalänk

Irwin at it again

Denis Irwin köttar vidare i sin kolumn i irländska Sunday World. I dag skriver Mr. Reliable än en gång om Frasse Fàbregas – som han för flera månader sedan avslöjade var Uniteds transfermål nummer ett:

“United want to get Cesc Fabregas before the transfer window closes and preferably before the season starts on Saturday week.

Detta samma dag som nya uppgifter i Spanien gör gällande att Frasse sagt att han inte vill lämna och att klubben ska ha bett United fara åt helvete. Typ.

Då kontrade Andy Mitten med följande tweet under kvällen:

Känslan är att det här kan hålla på i fyra veckor till.

Irwin tuffare sedan oförtrutet vidare med Rooney-info:

”Also, they want to keep rather than sell Wayne Rooney. I’d say those two deals are the most important bits of business in the in-tray of the bosses at United. If those two players are at the club next season, then it would be a fine summer.”

Och som grädde på moset drar han in CR9:

“So Manchester United have been linked for a second time this summer with a return to Old Trafford for Cristiano Ronaldo. Of course it could happen, but I believe the speculation may be sparked by the ever-clearer indications that Gareth Bale is on the way from Spurs to Real Madrid.

“Can Real Madrid, rich and all as they are, afford to buy and then pay that brilliant pair of players? If the answer is yes, then Madrid see them as their answer to the [Lionel] Messi and Neymar duo at Barcelona. If the answer is no, then Ronaldo will be allowed leave, and Manchester United is an obvious destination.”

Det går numera inte att INTE lita på Denis. Han visar sig vara lika pålitlig utanför planen som han var på den. Men det är, det måste fastslås igen, ytterst märkligt att en officiell klubbambassadör går ut med den här infon. Använder sig Moyes av Irwin eller avlossar han sin sixgun helt på eget initiativ? Vi lär få svaret i biografin.

* Transferfönstret har inte givit Moyes den kanonstart han säkert längtade efter för att ge honom lite andrum.

Han har nu fram till 2 september – då tre ligamatcher redan avklarats – på sig att hämta in förstärkningar.

Förslagsvis en vänsterback, en innermittfältare och Marco Reus.

Fixar han det samtidigt som han löser Rooney-situationen på bästa sätt – vilket för klubbens bästa vore en försäljning utomlands för runt £30 miljoner – så har han återfått balansen. Blir det inga stjärnvärvningar samtidigt som Rooney går till Chelsea så får han det hetare om öronen än han skulle ha haft om han spelat under Ferguson.

Den gamle kan i och för sig ge Moyes en hairdryer så det heter duga ända från hedersläktaren.

* Som ni säkert vet vid det här laget spelade United en match ”behind closed doors” i går. Betis stod för motståndet och det var första gången sedan i början av maj som Wayne Rooney lirade match.

Han gjorde mål också.

Nu ska han antingen stanna eller lämna in en skriftlig transfer request. Beroende på om vi läser Daily Star eller Mirror.

Mäkta spänd på att se om han stannar i mixade zonen på tisdag kväll.

Apropå det har jag inte sett någon info om när United åker till Sverige och om det blir någon presskonferens i morgon. Rimligen borde det vara så.

* Tony Valencia har det tungt just nu även om vi bortser från det sportsliga faktum att Wille Zaha varit så framträdande. Utanför planen dog som bekant hans lagkamrat och vän Chucho Benitez häromdagen. Valencia har fått ledigt av United för att åka hem till Ecuador och i går fanns han på plats när Benitez begravdes.

Usch.

* Vill ni se en dokumentär om FC United? Klart ni vill.

* Och en kortare intervju med Rio sitter som ett smäck en dag som denna.

Han har ju släppt en bilderbok, grabben.

Bakgrundsmusiken? Är den live eller tillagd?

* En önskeelva till Wigan nästa söndag:

DDG

Rafael – Rio – Vidic – Evra

Carrick – Cleverley

Zaha – Kagawa – Januzaj

RvP

* Och så har vår gamle favoritbulgar varit i farten på Facebook igen.

Fin han är.

3 | Berbatov, Rio d.ä, Rooney, Rykten, United | permalänk

Fulham it is

Dimitar Berbatov är Manchester Uniteds dyraste värvning ever.

Han såldes för kaffepengar när han ska stå på toppen av sin förmåga, 31 år gammal.

I morgon kommer han till Old Trafford som Fulhamspelare. Och kanske mer hyllad av den breda Unitedmassan än han var under sin tid i The Red Devils (vilka är det som kallar dom/oss det egentligen?).

Ingen, jag upprepar: INGEN, spelare jag sett under mina drygt 25 år som Unitedsupporter har haft en bättre förstatouch på bollen. Hade bara det räknats hade Berba varit världens bäste spelare. Tyvärr är det annat som spelar in också och han levererade inte på det sätt Fergie hade trott eller hoppats.

Skotten litade inte på sitt rekordförvärv i stormatcherna och jag ställer mig lite undrande, igen, till varför han egentligen värvade Berba när han ändå inte tänkte spela på ett sätt där man utnyttjade bulgaren maximalt. Berba själv var professionell som vanligt även i frysboxen och började inte sura ur förrän lite i slutet av sin tid i Manchester.

Skitsamma, nu är han där och vi är där vi alltid är. On top of the English world. I morgon tar vi förhoppningsvis ytterligare ett steg mot en efterlängtad FA-cupfinalseger.

Den elva jag tror att Fergies drar ur tombolahjulet:

DDG

Rafael – Smalling – Rio – Evra

Carrick – Scholes

Nani – Kagawa – Welbeck

Hernandez

Det är match igen på onsdag, Southampton hemma, och sen Fulham borta nästa helg. Fergie har ju som bekant alltid två matcher framåt i skallen när han plockar ut laget. Den här gången kanske han till och med har tre. För efter Everton hemma 10 februari reser pojkarna till Spanien för att sparka boll. Everton-laget blir det mest intressanta hittills under säsongen. Och samtidigt blir de närmaste tre nästan lika intressanta.

Tänker Den Gamle försöka spela ihop en elva som ska ge sig på Mourinho på Berba … f’låt Bernabeu eller tänker han keep José guessing?

Det lär i alla fall blandas friskt i tombolahjulet.

Och att han i alla fall prioriterar ligan för FA-cupen är bortom alla tvivel och jag ser honom vila RvP igen. Holländaren startade inte i något av mötena med West Ham och med tanke på att det blir två ligamatcher på bara fyra dagar så vore det kanske klokt att sätta honom på bänken. Det skulle också ge Chicharito-pojken välbehövlig och välförtjänt – han har gjort poäng i sina fyra senaste matcher – speltid.

Paul Scholes har startat två matcher de senaste två månaderna – West Ham borta i cupen och Newcastle hemma på annandagen – och det här är ett gyllene tillfälle att hålla honom igång. Fulham hemma är en match Scholes fortfarande ska kunna styra från mitten.

Ashley Young och Jonny Evans är inte med i dragningen, enligt Alex. Båda tränade dock under träningslägret i Mellanöstern.

* Vad Martin Jol tänker om sitt lag, och tycker om Kacaniklic, ser du här:

* Januari närmar sig sitt slut och Giggs har fortfarande inte gjort det han alltid brukar göra den här månaden.

Kan han verkligen lägga skorna på hyllan i sommar?

Nej, jag tror verkligen inte det.

* Om vi gjort klart med Dazet Wilfried Armel Zaha än?

Japp.

Palace-kommentar från Steve Parish – co-chairman –om flytten:

”I feel this a great deal for the club and the player. We would like to thank Wilf for all he has done for the club and we all wish him well when he joins Manchester United in the summer. It was essential to Wilf and ourselves that he stayed at Palace for the remainder of this season to help the club with its main aim of promotion to the Premier League.” 

Wilfried-kommentar:

“I am delighted to be joining Manchester United and ending the recent speculation. I would like to thank the owners at Palace for making the move possible, however my focus for the next five months will be solely at Crystal Palace. I have been at Palace for more than 10 years, I will always love the club and I want to help get them get back to the Premier League, particularly for the fans who have always been so good to me.”

Och Chicharito kanske kan få sällskap i sina böner i mittcirkeln:

* Zaha in borde betyda någon winger ut. Han är nämligen den FJÄRDE renodlade högerfotade yttern i klubben annars. Young lär inte säljas, knappast heller Valencia (om han inte fortsätter att vara helt bedrövlig hela året) vilket antingen lär betyda att Nani får hänga mer och mer till vänster eller säljs.

Nu ska jag åka och scouta Wille i mars, förutsatt att United mosar vidare i cupen. Palace-Leeds är min reservmatch om det inte blir någon West Ham-MUFC.

* Apropå Zaha: Det känns lite märkligt att det inte snackades mer om andra klubbar den sista tiden. Bara Arsenal nämndes i förbifarten, inte Chelsea, inte city – inte ens Liverpool.

5 | Berbatov, Giggs, spekulationer om startelvan, United, Zaha | permalänk

Let’s see a Berba-esque show again


Nu börjar det dra ihop sig på allvar.

25 timmar till avspark och vi drunknar nästan i förhandsartiklar och reportage med spelare från båda lagen.

Det är inte lätt att sålla bland alla klyschor och plattityder.

Då är det tur att ni har mig.

Jag har läst och läst och läst och läst och läst och reagerat och agerat – främst ur Liverpoolsynvinkel eftersom jag vill reta upp mig.

Här har ni det ni MÅSTE läsa/se inför morgondagens fajt för att hamna i rätt sinnesstämning, någonstans i gränslandet mellan upprymd och extatisk.

  • The Mirrors Liverpool-supporter Brian Reade hyllar Luis Suarez ”genius” och tycker inte att uruguayanen ”visat några tecken på att få ett återfall” efter rasistattacken mot Evra. Det är ju beuandransvärt.
  • Steven Gerrard skulle fira ett handsmål i morgon. Och det har han ju en poäng i.
  • Fergie vill inte säga om Rodgers har gjort framsteg eller inte. Jag kan dock konstatera att han ju var tre poäng bättre än Roy Hodgson efter 20 ligamatcher. Det är progress!
  • Och så säger Fergie att ”the lad is laden with controversy” om … gissa.
  • Vem som gör segermålet på OT? Robbie Fowler tror att han vet. (kul att programledaren sänker poängskillnaden från 21 till 19 också, av ren artighet). Det är fortfarande lika kul att höra nuvarande och ex-spelare prata positivt om framtiden för Liverpool. Steven Gerrard har gjort det oftare än någon annan under det här millenniet. Som 14 augusti 2010: “I am captain of Liverpool and to finish seventh in the Premier League and not lift a trophy wasn’t good enough for our club. We’ll be looking to put it right this season.

* United har vunnit sju av de åtta senaste ligamötena mot Liverpool på Old Trafford.

Enda förlusten?

Samma dag som min Rio såg dagens ljus. 14 mars 2009 kommer alltid att vara förknippat med det. Ser det som en omvänd jinx på något sätt.

* Arsene Wenger fortsätter att prata om sin smärta som uppkommer varje gång han ser van Persie i en Unitedtröja. Lite märkligt att han fortfarande orkar snacka om honom, det har ju gått fem månader sedan flytten.

”I don’t need anyone to tell me how good he is. We knew when we sold him to United that that would be the case. He is one of the best strikers in the world, so you know he will score goals for them. He scored 30 for us last year.”

”At almost 30 he is at the peak of his game. Now he uses all his qualities in a calm and intelligent. He has a high level of confidence in his qualities. He is more patient than he was five or six years ago. He stays up front, and you won’t see him for maybe 20 minutes. Before he used to come back into midfield, but he uses his killer instinct much better now.”

”What is painful is to see Manchester United so far in front of us.”

Han måste lida något alldeles oerhört, Arsene.

Poor thing.

* Fortfarande, sjukt nog, helt lugn och övertygad om vinst i morgon. Det är som bekant oerhört lömskt.

Inte ens vid 0-1 skulle jag bli orolig, snarare tvärtom om vi inlett dåligt.

Liverpool har fortfarande inte besegrat ett enda lag ovanför dem i tabellen. Det har inte vi heller, men vi är tack och lov inget mittenlag.

* Sist: Vi kan nog enas om att gubben kör Evans i morgon – förutsatt att han är sanningsenlig angående sina mittbackar:

”We are rotating at the moment with Rio and Vidic. The return of Smalling and Jones is definitely a help because we can then alternate Vidic and Ferdinand. Jonny Evans has been absolutely magnificent and he’s progressed by playing regularly. With Smalling and Jones, their careers at United have been interrupted by injury, and you hope long-term things will settle down for them and they’ll be OK. But it’s good to have them all because they’re all very good players.

Om han ska göra det för resten av säsongen, som påstås i början av artikeln, ser jag dock inget citat om.

* Signing off,

vi hörs i morgon kväll.

In vino veritas.

1 | Berbatov, Liverpool, media | permalänk