Arkiv | Chicharito

The Deadline Drama

Herreminje!

Det var en avslutning på transferfönstret som hette duga sett med Manchester United-supporterbrillor. Först bränner Ed av 400, give or take, mille på en fransk talang jag aldrig hade hört talas om (vilket tydligen var omänskligt) och sen fuckar Real och United upp De Gea-affären något alldeles monstruöst mycket medan United och Dortmund inte kommer överens om Reus men om Januzaj i stället. Och just ja, Louis van Gaal fortsatte att skicka iväg spelare till alla som var intresserade (utom Real förstås). Ett tag under måndagen tappade man nästan räkningen på alla spelare som drog.

Det här var sista veckan såg de här killarna i Unitedtröja:

Blackett

Jonny

javier

anders

adde

Slutresultatet 2015:s transferfönster blev alltså:

In: Morgan Schneiderlin, Anthony Martial, Bastian Schweinsteiger, Memphis Depay, Matteo Darmian, Sergio Romero = 6 pers (plus Regan Poole till U18/U21).

Ut: Jonny Evans, Adnan Januzaj, Nani, Robin van Persie, Anders Lindegaard, Tom Cleverley, Ben Amos, Tom Thorpe, Angel Di Maria, Rafael, Tyler Blackett = 11 pers.

Som ni förstår kräver alla essentiella poster in och ut sina egna inlägg i sinom tid. Källan med vinklar är ju i princip outtoömlig. Som att United inte lyckades få De Gea att förlänga tidigare, att De Gea själv inte yppat ett ljud om det hela och att det råder delade meningar om De Gea ville spela eller inte, Glazernomics, den tunna truppsammansättningen, med mera, med mera. Klart är i alla fall att spanjoren nu är i Uniteds ägo i minst fyra månader till och det vore märkligt om det inte blir minst nio med tanke på att både DDG och Navas lär vara cuptied i vinter. Men nu när alla fönster slagit igen efter gårdagens bank holiday kör jag bara en kort reflektion på det allra viktigaste. Och var ska man annars börja än med …

… lånet av Adnan Januzaj till Borussia Dortmund. En av de allra konstigaste affärer som gjordes och en av de allra mest svårhittade. Grabben som först ryktades gå på lån blev plötsligt ordinarie, gjorde mål, slutade imponera, blev ”skadad” och sen ivägschasad till Tyskland där han har killar som Kagawa, Reus och Mkhitaryan att konkurrera med i offensiven. Han hade inte haft Reus om allt gått enligt Uniteds planer då mycket tyder på att tysken var det tunga namn som det ryktades om skulle komma innan fönstret föll igen. Men i förhandlingarna ska Dortmund ha kört £60 mille i öppningsbud vilket dels resulterade i att United drog sig ur och att Monaco la på x antal mille på Martial då man visste att United var desperata.

Januzajs framtidsutsikter i United är inte de allra bästa efter detta. Titta på hur många av utlåningarna från förra säsongen som kommit tillbaka och tagit en plats i Uniteds trupp i år, till exempel.

Anthony Martial, ja.

Skärmavbild 2015-09-01 kl. 18.20.42

Summan skiter jag tunt i, det slutade jag med förra sommaren när allting barkade åt det håll som det forsatt barkat åt ända sedan det plötsligt blev value on the market och Fergie slutade plocka in Diouf och Obertan och det kom Di Marias och Matas i stället. Och eftersom jag inte kan minnas att jag sett honom spela – vilket jag bevisligen gjort eftersom jag såg Arsenal-Monaco x 2 förra våren – vill jag läsa på och titta lite mer än jag uttalar mig.

Jag låter istället Tor-Kristian Karlsen föra min talan for now.

Klart är att det här inte är en kille som ska peta Rooney (det lär det aldrig göra), utan antingen som en avlastare i och ett bänkalternativ när vi jagar i 0-1-underlägen genom säsongen.

Summa summarum så har Uniteds offensiv tappat Robin van Persie, Nani, Januzaj, Angel Di Maria, Falcao och Javier Hernandez (två var inte där i fjol, men ni fattar) och ersatt dessa med Memphis och Martial. Det är att spela jävligt högt med tanke på Champions League och att skadehelvetet står och lurar utanför ytterdörren, redo att kliva in närsomhelst. Men vi får utgå från att Van Gaal vet exakt vad han gör och att han inte fått någon tumör och ingen vågar stoppa hans vansinnesplaner.

Det känns inte helt tryggt, det ska sägas. Här och nu skulle jag vara beredd att ta en tredjeplats. En del beror på hur De Gea agerar efter superfiaskot. För som det ser ut nu finns det ju bara två möjliga scenarion: 1) Spela honom resten av säsongen, 2) Spela honom inte en minut om Romero håller sig hel. Och i det läge klubben är i nu är alternativ 1 det rimligaste. De Gea själv har ett EM runt hörnet och vill nog väldigt gärna vara med där innan han äntligen får sin flytt. Oavsett vilket ska han inte behöva upprepa sina två senaste säsonger med 50 räddningar i varje match. Men kanske kan han ge oss några extrapoäng, trots att han surar. Det gjorde i alla fall hans företrädare från Madeira.

Och kanske han inte är så sur trots allt om uppgifterna om att han haft ett avtal med Real sedan länge som innebar att han kan stoppa in 10 miljoner euro på lönekontot om affären inte blev av stämmer.

Jag älskar dock pajkastningen som blev resultatet av den misslyckade affären. Det säger en del om båda klubbarnas problem på olika plan just nu. Samtidigt visar det också att Real inte kan pissa på alla de vill pissa på utan vänta sig att bli pissade på in return. Slutstycket i Uniteds uttalande var fantastiskt i all sin arrogans:

”Manchester United acts appropriately and efficiently in its transfer dealings. The Club is delighted that its fan-favourite double Player of the Year, David de Gea, remains a Manchester United player.”

* Slutligen: Medan Van Gaal har låtit bilan falla Chelsea har 31 spelare ute på lån. Det är fanimej så mycket sjukare än att United betalar hundratals miljoner för en talang som kan vara värd en miljard inom x antal år.

På återhörande.

3 | Chicharito, Evans, Lindegaard, United | permalänk

Årets spelare-förbannelsen

ddo

David De Gea fick rättmätigt dubbla priser på Manchester Uniteds tröstekväll i går: Dels som spelarnas val som Årets spelare och dels som fansens val av detsamma. En stor heder förstås och DDG utbrast lyckligt att det var ”en kväll jag aldrig kommer att glömma”.

Men det är som att en förbannelse vilar över de senaste årens vinnare och vi kan nog förvänta oss att DDG kastar in bollar i egen bur med jämna mellanrum.

2008-09: Nemanja Vidic

Året efter: Gick från 55 till 33 spelade matcher. Från 7 mål till 1. Mycket på grund av skadeproblem, givetvis.

2009-10: Wayne Rooney

Året efter: Hans sämsta målmässigt i Unitedkarriären. Ett ”rekord” som fortfarande står sig.

2010-11: Nani (Chicha fansens val)

Året efter för Nani: Faktiskt fortsatt utmärkt. Ett undantag av de senaste årens vinnare. Hans förfall började först ett år senare …

Året efter för Chicha: Inte i närheten av föregående säsongs framgångar. Målskörden halverades nästan.

2011-12: Antonio Valencia

Året efter: Bedrövligt. 1+6 på 40 matcher jämfört med 6+15 på 38 året han vann.

2012-13: Michael Carrick (RvP)

Året efter för Carra: Bedrövligt. Sämsta säsongen i Unitedkarriären.

Året efter för RvP: Skadad stora delar och rykten om splittring med sparkad Moyes.

Så. Just saying, som det heter. En fördel i sammanhanget är att DDG är förste målvakt att ta hem Sir Matt Busby Player of the Year-priset. Det kanske kan balansera upp.

* Steve Round försvann lika snabbt som han kom utan att jag fick höra ett enda ord från spelarna vad de tyckte om hans yrkesskicklighet. Besvikelsen!

Samma gällde den lille vithårige farbrorn Jimmy Lumsden. Vi lär få vänta på deras memoarer: ”Our United journey with Dave”.

* Säsongsavslutning på söndag. Äntligen!

Southampton-Manchester United visas på Viasat Extra PL 1. Sannolikt med Lasse Kinch eller PA Gullö som kommentator.

* Giggs höll sin sista (?) presskonferens som Unitedmanager i dag och avslöjade inga sensationella nyheter. Dock ska inte Phil Jones senaste skada vara så allvarlig att den påverkar hans VM-chanser, vilket var glada nyheter. Nu får han ju chansen att rehabträna i Brasilien i sommar i stället.

1 | Carrick, Chicharito, De Gea, Rooney, United | permalänk

Falling in and out of love

72_chico_950x450_1617948a

28 december.

Javier Hernandez har inte namngivits i en förstaelva i Premier League på 96 dagar, men när vi är upp i 98 borde det rimligen innebära en efterlängtad start för mexikanen. RvP är som bekant söndertränad och Rooney bör rimligen vilas inför Bayern oavsett hur spelsugen han alltid är.

Welbeck eller Hernandez är då frågan som tombolan får ställas inför på lördag eftermiddag. Här spelar också miniärtans inställning antagligen en roll som vi inte riktigt kan veta omfattningen av. Han har ända sedan han kom till Manchester en vinterdag för fyra år sedan firat varje mål med samma oförställda glädje som David Trezeguet hade för vana att göra. Men mot Aston Villa var det en murken striker som träffade rätt och efter matchen tackade han inte Old Trafford utan rusade rakt ut i omklädningsrummet. Han är inte tillfreds med sitt arbete, vilket han också aviserat klart och tydligt under säsongen. Allra rakast var han med sitt ”Det kommer en tid när jag ska snacka om det här”-instagrammande. Känslan är att han har fallen out of love, inte så mycket med klubben som sådan utan mer med hur han inte längre passar in i den.

Det inlägget gjorde hursomhelst knappast att han fick blommor och skumpa budat hem till sig med Jimmy Lumsden som avsändare.

Varför har det då gått åt fanders för den älskvärde, målgalne old-fashion-anfallaren?

Tja, först och främst är han en anfallstyp som United inte startat regelbundet med sedan Ruud van Nistelrooys dagar. Och då var ändå Rutgerus allroundspel bra mycket bättre än Hernandez. Och här klämmer skon ordentligt. Av hans tre konkurrenter om platsen längst fram har samtliga mer fotboll i sig och tillräckligt med målnäsa (bortsett från en av dem) för att gå före i hierarkin. Faktum är att han lyckades bäst under sin debutsäsong, då han fortfarande var på gränsen till bedrövlig i spelet utanför boxen. De senaste åren har han förbättrat det på ett imponerande sätt, men samtidigt har det inneburit att han inte gjort lika många mål som tidigare när han fått chansen. Alltför ofta har han fått för vana att gå ner långt för att plocka bollar i stället för att ligga och slicka axeln på sista backen. När United också haft större och större problem med att uppbringa mittfältare med kapacitet att lägga djupledsbollar är det inte så underligt att Javier bara står med 3 ligamål bredvid sitt namn.

Med sju ligamatcher och med största sannolikhet bara en i CL som avslutning på säsongen pekar det mesta på att det är upploppet på hans karriär i Manchester United vi bevittnar. Grabben är ingen Solskjaer – som vägrar flytta för att han nöjer sig med sin situation för att han vet att han är på världens bästa arbetsplats, oavsett om det är med begränsade arbetsuppgifter – och blir 26 bast strax innan VM drar igång. Kontraktet går ut 2016 och alternativen brukar vara två i det läget: Ny påskrift eller försäljning. Och med tanke på rådande förhållande mellan Hernandez och Moyes pekar det mesta på det senare. Jag kan mycket väl tänka mig att 25-åringen var en av de som inte ville ställa upp och fixa ny kostym inför USA-turnén – det ryktas vara mer än en handfull som vägrade – med motiveringen att ”om Moyes är kvar är inte jag det”. Får skotten sparken förändras förstås läget för Hernandez, och många andra med honom.

Men var kan då tänkas hamna? Ni minns kanske att Real Madrid var med och högg direkt när han gjorde succé 2010/11, men det intresset lär ha svalnat och även om marängerna skulle vara fortsatt intresserade lär det knappast vara smart att flytta från en bänk till en annan. Senaste tiden har det ryktats om klubbar en nivå ner, som Valencia, Roma, Inter och Spurs, och det låter som rimligare alternativ.

Oavsett vad som händer med honom i sommar är det klart att vi får se flera spelare gå in i slutskedet av sin tid på Old Trafford. Norwich, Sunderland och så till slut Hull är garanterat de enda chanser vi får att se Giggs, Rio och Vidic grace the green grass of the Theatre of Dreams. Kanske också Evra och ytterligare några.

Med dem försvinner ytterligare kulturbärare, och gör killar som Scholes, Brown, Neville och Edwin sällskap.

0 | Chicharito, United | permalänk

The time has come

IMG_3965

 

IMG_0337

Dagens Industri (!) i går, Peter Wennman i dag.

David Moyes är dock sannolikt lyckligt ovetande om att svensk media puffar för hans avsked. Men det är samtidigt ett tecken i tiden när till och med svenska ekonomitidningar kommer fram till att det bästa sättet att skapa glädje för både aktieägare och supportrar är att focka skotten.

Att Wennman är inne på samma linje är inte lika överraskande. Det har han varit länge, redan i höstas skrev han att Fergie skulle vara tillbaka innan jul. I dagens Sportbladet historieförvanskar han med påståendet ”jag har hela säsongen stått på visa-tålamods-folkets-sida” – inte heller det överraskande. Men han är också inne på samma linje som jag varit de senaste veckorna (kanske smygläser bloggen?) om Moyes och hans avsaknad av spelfilosofi som dels är applicerbar och dels framgångsrik på Manchester United.

”Moyes är helt enkelt inte bra nog” skriver Aftonbladets egen Big Sam.

Klart är i alla fall att höjdarna ovanför och bredvid Ed Woodward inte kommer att kunna ge Moyes 2 miljarder i transferbudget om United avslutar på inslagen och väg och vinner var fjärde match. Oavsett förtroende hos ägare och pampar skulle inte den viktigaste faktorn i kråksången – fansen – acceptera det. Vi/ni/de som fortfarande är beredda att ge den gamle Celticspelaren ytterligare tid blir färre och färre för varje match som går. Vanliga argument hos oss  Moyesanhängare är ”Vem skulle göra det bättre?” eller ”Att sparka honom nu skulle inte hjälpa”.

Men det är ju precis som motsatsen bara hypoteser och spekulationer. Moyes kan ju fortfarande vinna varje match och ta United till CL-titel och fjärdeplats i ligan, rent teoretiskt. Och då skulle förstås ingen annan kunna göra det bättre under våren. Nu lär ingenting av detta inträffa med tanke på den avskyvärda fotboll som Moyes version av United bjudit på de senaste halvåret.

Om vi ändå leker med tanken att Glazyrerna får nog av Fergies val redan till sommaren (vilken käftsmäll det skulle vara för Alex!) – vem skulle då faktiskt kunna göra det bättre? Och då tänkte jag realistiska val, alltså inte galningen i Chelsea och filosofen i München. Jürgen Klopp, Louis van Gaal eller Michael Laudrup? Fabio Capello? Diego Simeone? Så långt är jag beredd att gå än så länge. Namedropping får räcka, vi får se var landet ligger efter WBA, Liverpool och grekerna igen. Tre förluster där och jag är rädd att Moyes är en dead man walking, trots att säsongen egentligen redan är slut.

Den värsta säsong jag upplevt som Manchester United-supporter. För oavsett om det gick sämre i slutet på 80-talet var inte förväntningarna i närheten av hur de är i dag.

* 27 till 22 till 22 till 10.

Det är Javier Hernandez cv över startade matcher i Manchester Uniteds tröja under hans fyra säsonger i klubben. Han hade nog själv helst sett att den raden lästes från höger till vänster i stället för tvärtom. Men så ser det de facto ut. Med max 14 matcher kvar av säsongen kommer han givetvis inte i närheten av 20 starter under 13/14. Och ska han fortsätta på något barnsligt, löjeväckande Wilfried Zaha-sätt underminera klubbens tränare på Instagram även under våren så säljs han oavsett coachbyte eller inte till sommaren.

Chicharito har då två år kvar på sitt kontrakt och som 26-årig, erkänd målskytt är säljläget det ultimata för United. Rimligen borde man kunna få £12-13 miljoner för mexikanen, vilket skulle vara det dubbla mot vad Fergie betalade för fyra år sedan. Jag kan för allt i världen inte föreställa mig att han har någon lust att stanna på bänken när han skulle få starta i princip varje match i ett lag med lite mindre namnkunniga anfallare i sin besättning.

* Tom Cleverley är en medelmåttig spelare med Manchester United-mått mätt. Han kan blixtra till, då snackar vi med Manchester United-mått godkända insatser, men är alltför ofta underwhelming i sina framträdanden. Det har dock räckt tillräckligt långt för att ge britten 13 landskamper. Det är inte många promille människor med engelskt medborgarskap som nått så långt.

Nu har någon idiot startat en namninsamling för att stoppa Clevz från att få åka med till VM. Det kan vara det mest idiotiska jag sett i liknande sammanhang sedan Bladet kampanjade för Kim > Anders i VM 2006. Jag skulle ha förstått det om han likt MFF-spelaren blivit dömd för sexbrott eller om han varit den hustrumisshandlande anfallaren som Hamrén slängde in på planen på Friends. Men så är det inte. Clevz ger ett genomtrevligt och Beckham-esque intryck.

Problemet för Tom Cleverley är att han blir uttagen att spela i Manchester United och i England. Det är inte hans fel, det är Moyes och Hodgsons. Och ska någon gnälla på hans insatser så är det Manchester Uniteds fans. För i en startelva i England i VM kommer han ändå inte att vara, så namninsamlaren kan vara lugn. Och försöka se sig själv i spegeln.

* Värt att upprepa igen kanske: Oavsett om Moyes förlorar de tre-fyra-fem kommande matcherna så kommer han att få vara kvar till sommaren. Det garanterar jag.

3 | Chicharito, Cleverley, Moyes | permalänk

Texmex på väg att kallna

”Chicharito knows he is in a very competitive team, but he’s not scared. He says he’s more motivated than ever. It’s not about money, we cant even touch on that. There’s only one issue with Chicharito -he wants to play & be a starter with MUFC”

”Valencia had a real interest. But Chicharito wants to consolidate at Manchester United & that is the challenge.”

Så snackar Eduardo Hernandez, Javiers agent, som haft att göra under de somrar som gått sedan Den lilla ärtan slog igenom på den största av scener. Som bekant har det ryktats om en flytt sommaren 2011, 2012 och även 2013. Grabben är ju inte ett givet namn i någon startelva på Old Trafford och det är inte heller så underligt. Han har inte allt som krävs för att vara det.

Men frågan är om han inte just i detta nu är längre ifrån en startelva än han varit tidigare under sin tid i klubben, speciellt när Wayne Rooney blir kvar. Addera det faktum att han inte flög med på försäsongsturnén, då han fick ledigt, och att han därefter inte lirat mot varken AIK, Sevilla, Wigan eller Swansea.

Han har inte ens varit på bänken.

Men när han väl blir fit, var ska han ta plats i en eventuell startelva? Robin van Persie petar ju ingen, Daniel Welbeck kan vara på väg mot sin riktiga genombrottssäsong (och betänk att han fick spela mycket fastän han inte gjorde mål förra året) och Wayne Rooney har inget annat val än att knyta näven i fickan och spela för det lag han inte vill spela för.

Och så har vi ju That Japanese Lad som jag och så många andra hoppas ska ta ligan med storm hösten 2013.

Det ger litet utrymme för en spelare som Chicharito.

Som ju saknar det spel United av i dag vill ha av en anfallare värd att satsa på från start i 45 matcher på en säsong. Han har inte targetspelet, han har inte det fysiska spelet, han har inte bolltouchen och han har inte tekniken. Han är en ren och skär goalgetter och en sådan har inte United spelat från start sedan Ruud van Nistelrooys dagar – och han var en bra mycket bättre allroundforward än mexikanen.

Därmed inte sagt att han är oduglig på allt annat än att göra mål, inte alls. Och han har förbättrat spelet utanför straffområdet avsevärt under sina år i Manchester, men det är inte tillräckligt. Och frågan som vi ställer oss varje sommar/höst är: Hur länge tänker han ”stå ut” med att inte var starter? Han skulle ju starta varje vecka i topplag i ligor runt om i Europa och då kommer han till valet: Ska jag spela sporadiskt i en storklubb eller regelbundet i en lite mindre klubb?

Jag hoppas förstås att han väljer val nummer 1, men som jag skrivit här förut så skulle jag inte missunna honom en flytt med tanke på vad han gjort för oss. Han är trots allt för bra för att inte spela varje vecka, men samtidigt för dålig för att starta varje vecka i Manchester United.

4 | Chicharito, United | permalänk