Arkiv | FA-cupen

So long, and thanks for all the flatness

Embed from Getty Images

Dåså. Då stänger vi butiken för den här säsongen och konstaterar att United och Mourinho slutar den utan pokaler och i stället med ett enormt frågetecken hängande över fortsättningen. För vad händer nu? Ska Mourinho göra att nytt försök att ta titlar med samma spelstil? Ska han stuva om i spelarstallet igen? Hur många miljarder till krävs egentligen? Well, det är någonting att reda ut senare.

Nu ska vi plåga oss igenom finalen.

För den var en plåga för oss fans.

Finalklass:

  • Jag vet faktiskt inte om någon ens kommer upp i godkänt. På riktigt. Matchen var definitivt inte någon höjdare utan påminde till stora delar om 2007 års upplaga där jag inte minns särskilt mycket mer än Giggs chans och Drogbas mål i förlängning. Och att vi hade Rio och Vida som centrala försvarare …

 Jovars:

  • Uppryckningen efter paus var ändå inspirerande (och frustrerande eftersom det alltid ska behöva come to that istället för att spela så från början) och i ärlighetens namn hade 1-1 speglat matchen bättre, även om United dominerade både i halvchanser och bollinnehav. Tyvärr gick dock avsluten som väl träffade mål allt som oftast mitt på Courtois.

Hemskt:

  • Att United inte kan låta bli att stå för en sån där första halvlek. Igen. Förutsägbart, långsamt, riskminimering. Det är så fruktansvärt tråkigt att bevittna. ”Flat” säger britterna och det är en beskrivning som beskriver United, än en gång, denna kväll. 

Frågorna, alla dessa frågor:

  • Varför fortsätta envisas med Jones och Smalling? Rojo och Blind går så klart bort på grund av kompetens, men vad har Lindelöf och – framförallt – Bailly gjort för att förtjäna noll spelminuter i en match av den här digniteten? Vi såg ju senast hur Bailly helt nonchalant bara kommer in efter typ noll spelminuter på flera månader och dominerar i backlinjen. Och till och med Southgate har sett igenom Smalling medan Jones som vanligt inte heller kan låta bli att fucka upp när tillfälle ges.
  • Hur kan så mycket offensiv talang fortsätat skapa så lite? Man baxnar liksom när man ser dem fortsätta i samma stil, med lika mycket offensivt taktiskt tänkande som en nyfödd i hyper-sleep på färd genom galaxerna. Och sen står han efteråt och beklagar frånvaron av Fellaini … alltså, vad är det frågan om? Har han slagit vad med någon okänd figur om att han ska försöka få ut så lite som möjligt av så mycket som möjligt?
  • Mourinho gjorde en gång i tiden byten efter 20-25 minuter när han märkte att hans game-plan inte fungerade. Den här gången lät han samtliga försvarar och defensiva mittfältare vara kvar på planen nästan hela vägen in i mål. Tanken med det? Att hålla siffrorna nere?
  • Det här med hörnor börjar bli en fars. Hur många olika provade i dag? Och när någon (Martial) till slut lyckas pricka en helt friställd medspelare (Pogba) så nickar han så där … Oförklarligt hur man kan vara så enastående ofarligt med så många långa spelare. Och här hjälper det de facto inte med Fellaini på planen. Istället brukar det vara hans landsman som är farlig på andra sidan planen vid hörnor …
  • Vad gjorde Matteo Darmian på bänken??? Jag menar inte att han borde ha startat, ska tilläggas. 

Sist:

  • Och därmed stänger Sverige butiken för den här säsongen. Var den då godkänd, underbar, undermålig eller rent av fantastisk? Frågan är för bred för att svara med ett enkelt adjektiv. Andraplatsen i ligan får anses som ett bra resultat, medan en pokallös säsong inte alls är godkänt. Men det som svider allra mest är att det allt som oftast varit lika upphetsande att se United i år som det var under stora delar under van Gaals ledning. Och det är ingen komplimang.
  • Däremot skickar jag en stor skopa komplimanger till er läsare som både läst, skickat både glädjande ris och intressant ros och visat att United aldrig slutar engagera. På återhörande!
0 | FA-cupen | permalänk

Get it back, lads!

Embed from Getty Images

”We always do things the hard way” sa Alex Ferguson en gång. Att hamna i ett tidigt 0-1 borta mot ett free-flowing Tottenham i kväll var ytterligare ett exempel på detta.

Och när den svåra vägen innebär en stundande cupfinal efter att pulsen legat på 180 är det bara att njuta av att det faktiskt är så.

Vår buckla ska tillbaka efter den tillfälliga utlåningen.

Så är det bara.

Gigantiskt:

  • Den lille, arge, energiske, skicklige och åh, så finurlige chilenaren som Arséne Wenger gav oss som avskedsgåva stod för exakt en sån match som han ska stå för när det gäller en plats i FA-cupfinalen. Hur många gånger blev han nedsparkad? Hur många mål var han inblandad i? Hur liten och stor är han samtidigt? Fantastiskt.

Åh, så viktigt:

  • Försvarsspelet i samband med Spurs 1-0 var inte lika patetiskt som när samma lag gjorde mål efter typ tre hundradelar tidigare under säsongen, men inte långt därifrån. Därför känns det extra viktigt att konstatera att Spurs bortsett från Diers överraskande stolpträff egentligen inte hade några rejäla lägen eller chanser att överlista De Gea.
  • Ander Herrera spelade till sig den här välförtjänta starten med en sen rusch i form. Och ack så viktig han var i dag i sitt ”jobbiga” spel, med irriterade motståndare och hämta-bollen-i-egen-kasse-målvakter som följd. Spanjoren har ett stort Unitedhjärta och när han kan backa upp det med insatser som dessa är han ovärderlig för klubben.
  • Romelu Lukakus förstatouch får ibland mycket kritik, men såg ni vad den betydde för Herreras matchavgörande 2-1? Just det.
  • Paul Pogba fick (orättvis) kritik för Spurs ledningsmål (var fanns Young? Ska verkligen han ta löpningen med Eriksen där?), men all eventuell skit han skulle fått för det skakades av i samma veva som han helt och hållet sänkte den vanligtvis ostoppbare Dembele genom att helt sonika ta bollen av honom och pinpoint-pricka planens minste spelares panna.

Unitedklass:

  • Att trots allt nå finalen. Det var inte alls självklart, med tanke på både motstånd och spelplats. Men United har, även det trots allt som hänt post-Fergie, någon slags inneboende tur/tro/kunskap vad det innebär att år efter år åtminstone hämta hem finalplatser/titlar. Mourinhos cynism och pragmatism – som att spela på motståndarnas misstag – leder någonvart ändå. Och en sån här afton kan man leva med det. Speciellt när det inte bara handlar om defensiven utan även om omställningar (som Rashfords i slutet) som kan leda till spikar i kistor.

Sist:

  • Det här var, om jag räknat rätt, Antonio Valencias nionde gula kort för säsongen. Paul Scholes och Roy Keane måste skrocka av uppskattning. Det måste ha varit några år sen en Unitedspelare kunde skryta om den siffran. Eller?
  • Vertonghens knuff i ryggen på Lingard i andra halvlek är frispark 11 gånger av 10 utanför straffområdet. Således alltså straff 1 gång av 10. Så ser fotbollen ut. Tyvärr – för skulle domarna börja blåsa för det (istället för att vid hörnor och frisparkar stå och förklara reglerna för anfallare och försvarare som sliter i varandra) skulle det försvinna på några veckor.
  • Däremot var det gula kortet på Marcus Rashford synnerligen besynnerlig och oväntat. Hade inte Mackan hoppat när Wanyama kommit glidande hade kenyanen fått gult i stället.
  • Fick allas vår stålfysiske kapten alltså kramp i slutet?! Apropå oväntade händelser.
  • Southampton eller Chelsea i finalen spelar ingen som helst roll. Jag är helt övertygad om att vi vinner oavsett motstånd. Såna här finaler förlorare inte cynikern och pragmatikern.
0 | Eftermatchbetyg, FA-cupen | permalänk

United gäspade sig vidare

Embed from Getty Images

Det har varit några hektiska dagar för Manchester United efter superfiaskot mot Sevilla häromsistens.

En förlust mot Brighton var efter det debaclet otänkbart, och även om United gjorde sitt bästa för att bjuda in gästerna i matchen efter paus så var man ett nummer för stort. Detta helt utan att imponera på något sätt i en i stora delar enda lång gäspning. Vi som hade hoppats på en rejäl offensiv med vågor av anfall efter anfall mot Tim Krul blev besvikna.

Men Mourinho fastslog flera gånger i veckan att han minsann inte tänker ändra sin stil och så länge han är manager är det väl bara att acceptera det. Även om det knappast gör att man reser sig upp ur soffan hemma eller sätet på Old Trafford utan snarare sjunker djupare ned.

Anyway, vi vann och FA-cupen kan, än en gång som så ofta, bli Uniteds räddningsplanka under säsongen. Det är dags att ta tillbaka den bucklan igen och gå upp jämsides med Arsenal i ”vår” cup.

Fint:

  • 1-0-målet. United arbetade sig för en gångs skulle lugnt och metodiskt fram till Brightonmålet och bröt mönstret med ett snabbt inlägg från Matic.
  • Lukaku är nu uppe i 25 mål för säsongen och bör nå upp till 30, vilket ingen Unitedspelare gjort sen Robin van Persie och vår senaste ligatitelsäsong. Detta trots att han hade en längre period där han var oerhört blek.
  • Mata och Martial hade ett fint klapp-klapp-samspel i mitten av första halvlek. Kanske det mest minnesvärda överhuvudtaget från den här matchen.
  • Nemanja Matic må se långsam och omständlig ut titt som tätt, men i kväll lämnar han Old Trafford med 1+1. Som defensiv mittfältare. Det måste ju vara det ultimata för hans manager.
  • United har fortfarande inte släppt in ett enda mål i FA-cupen. Nu har vi inte mött några jättelag, men faktum kvarstår.

Blekt:

  • Scott McTominay stod för undermåligt passningsspel match igenom.
  • Andra halvleks oerhört platta spel. Felpassningarna haglade och när de väl gick rätt var det bara i sidled. Brighton bjöds in att avsluta med skott i var och varannat anfall. Ett tag maskade Hemma. Mot Brighton.

Hmmm:

  • José Mourinho påstod att Luke Shaw var en av de bästa vänsterbackarna around, följde upp sitt uttalande med att aldrig spela honom för att sedan spela honom i en halvlek och byta ut honom. Det är som att han inte riktigt vet vad han vill med Shaw.
  • Varken Pogba eller Sanchez fick starta matchen och ingen av dom fick heller chansen att imponera med något inhopp. Dels vad det – sett till deras form – helt rätt, men dels kan man också fundera hur två så stora spelare kan vara så ur slag? Och med så lite tid kvar av säsongen kan man fundera på vad Mourinhos lösning blir?

Sist:

  • Nästa Unitedmatch dröjer alltså till 31 mars – och då ska jag ta med Rio, 9 år, till Old Trafford för första gången. Så sjukt mysigt. Och förhoppningsvis hinner Mourinho uppfinna en plan för att äntligen bjuda på ett målfyrverkeri av guds nåde.
  • Med Arsenal, city, Liverpool ute ur cupen redan är det trots allt läge för United att ta en titel i vår. Å andra sidan är ju Wembley Tottenhams hemmaplan nuförtiden …
0 | Eftermatchbetyg, FA-cupen | permalänk

Trägen vinner – och Lingards maskletande

Embed from Getty Images

På det 179:e skottet kom det så.

Scott Carson och hans stolpar hade avvärjt Rashford, Pogba & co. i nästan 85 minuter. Men när Jesse Lingard – vem annars? – hittade en lucka i det bortre krysset skipades rättvisa till slut.

United gjorde ingen stormatch, men det var länge sen jag såg spelarna skjuta så oerhört mycket på mål – och träffa! – så det var inte mer än rätt att ett superskott fick avgöra det här mötet.

Att Romelu Lukaku var tillbaka och såg piggare ut än på länge var bara en bonus.

Vackert värre:

  • Jesse Lingard har plötsligt, även om det inte är från ingenstans, etablerat sig som både #10 och en spelare som varje vecka står för drömmål. För ett par år sen var jag helt övertygad om att han inte skulle få en minuts speltid i PL (eller i de större cuperna) överhuvudtaget. Men som sagts och skrivit i överflöd så litade både United och Ferguson på Lingards talang och eventuella blomstrande och nu skördar laget verkligen frukterna av den tilltron. Han kan verkligen inte göra tap-ins. Tänk Gary Linekers alla mål i karriären och tänk tvärtom så har vi i princip samtliga Lingards mål den här säsongen. Och den maskan i motståndarmålet hittar Lingard snart i sömnen.

Unitedklass:

  • Ander Herrera såg mer ut som en Unitedspelare än han gjort på hela säsongen.
  • Omställningen till 2-0 var verkligen en påminnelse om hur United brukade döda matcher tidigare i höstas.
  • Romelu Lukakus inhopp lovade gott. Belgaren såg rappare ut i det mesta han gjorde än innan huvudskadan, och det var lika lovande att han trots en beskedlig förstatouch kunde trycka in 2-0 efter samspelet med Martial. Det känns inte som att han hade gjort det innan skadan.
  • Även om det satt långt inne gillade jag att United försökte ta sig fram centralt med kortpassningsspel. Vi har en uppsjö av spelare som är kapabla att hitta igenom även på det sättet och 1-0-målet var också resultatet av den typen av spel.
  • Luke Shaw växer och växer för varje match och snart börjar det smått osannolika inträffa: han är ordinarie vänsterback i United igen.

Inte okej:

  • Visst, det är bara centimeter som skiljer, men Marcus Rashford borde ha gjort åtminstone ett mål denna afton. Nicken i stolpen i första halvlek ska han kunna sätta i sömnen och det stenhårda avslutet över dessförinnan ska sitta. Äh, egentligen skulle han ha gjort två. Men det kommer. Jag är helt övertygad.
  • Okej, han hade ett par fina inspel i Derbys straffområde, men överlag var det ytterligare en anonym insats, Henrikh Mkhitaryan. Samtidigt är det också oklart vad det betyder för hans bräckliga självförtroende att han byts ut och att United då till slut sätter två bollar. Å andra sidan kanske han ska vara glad över att få chansen igen överhuvudtaget efter den bedrövliga period han varit inne i.

Annars:

  • Victor Lindelöf fortsätter att få chanser och det verkar vara mer lugnt kring de besluten från Mourinho. Han är visserligen inte lika offensiv som Valencia kan vara, men han gjorde knappast bort sig. Och han har bättre inläggsfot än ecuadorianen.
  • Frisparkarna som Carson fick slänga sig på var inte magnifika, men mycket bra utförda och det är en skön känsla att tänka ”nu kan det bli mål igen” när United får frisparkar i de lägena.
  • Inledningen av andra halvlek var ytterst märklig. United lyckades inte få bollen från egen planhalva under en femminutersperiod. Det blev inte bättre av att Sergio Romero boxade bort bollar som han skulle kunna ha tagit ner på bröstet. Jag är som bekant inte överdrivet förtjust i argentinarens målvaktsspel.

 

0 | Eftermatchbetyg, FA-cupen | permalänk

De långa knivarnas natt är nära

United har nu spelat 12 raka matcher mot Chelsea utan att vinna.

Det här såg ut ungefär som väntat, speciellt efter det horribla beslutet att visa ut – en visserligen övertänd – Ander Herrera.

Men defensiven blev för defensiv och bortsett från Rashfords lilla lattjande med Gary Cahill var United aldrig i närheten av att skaka Chelsea – nu heller.

Tyvärr.

Mums:

  • David De Geas två parader på kort tid i första halvlek. Fullständigt magiska. Jag skulle vilja påstå att det inte finns en annan målvakt i ligan som hade grejat båda. Möjligen en av dom, men aldrig båda. Stannar han i fem år till blir han den bäste vi har haft, oavsett titlar. Och då glömmer jag att han borde ha tagit Kantés lite mesiga skott.

Slipper också piskrapp på tåget hem:

  • Marcos Rojo. Kanske den spelare som ökat mest i
  • Antonio Valencia. Inte bara kom han undan ett rödare kort än det Herrera drabbades av – han var faktiskt helt okej i defensiven i kväll. Dessutom hade han förmågan att helt ignoreras av domare Olivers gula och röda kort. Han var helt enkelt immun.

Nähä:

  • 60 minuter utan Mkhitaryan, Ibrahimovic, Herrera och Martial på Stamford Bridge är inte de ultimata förutsättningarna. Och Mata på bänken.
  • Paul Pogba har spelat 15 matcher under 2017. Han har gjort ett mål och en assist, i cupmatcher mot Blackburn och Hull … Nu är ju inte huvudsaken för honom att leverera poäng match ut och match in, men hans anonymitet i alltför många stormatcher är påfallande.

Döden:

  • Jag har ju sett Antonio Conte fira hejvilt mängder av gånger, ända sedan (den tack och lov meningslösa) Old Trafford-kvitteringen 1999. Men i kväll var det extremt irriterande att se honom. Extremt.
  • Mike Oliver räknas som den domare med störst potential i engelsk fotboll. Jag tycker att det räcker med att konstatera det. Vi behöver inte prata så mycket mer om en tjomme som inte sparkade boll i kväll.
  • Ander Herrera tacklade två gånger. Han fick två gula kort. Han blev utvisad.
  • När han blev utvisad gick den mest kreative spelaren av alla i United av planen eftersom hans manager bytte ut honom. Jag är inte förvånad över att vi skapade exakt en målchans efter detta.
  • Hur många skulle vi – med handen på hjärtat – ha i en regelbunden startelva för att vinna stora titlar? DDG, Herrera, Pogba och Mkhitaryan? Och då var ändå bara Zlatan och Martial de enda som saknades på grund av avstängning och skada. Det svänger i tankesystemet också!
  • Jag måste bara få poängtera, det var nämligen länge sen, hur oerhört förvånande det är att Marouane Fellaini är så extremt ineffektiv i sitt huvudspel med tanke på dels hans längd och dels hans rykte som effektiv huvudspelare.
  • Rostov hemma på torsdag alltså. Jag kan ärligt talat inte föreställa mig någonting annat än 3-1 med ett Mkhitaryan hattrick.
2 | Eftermatchbetyg, FA-cupen | permalänk