Arkiv | United

Fred-o-Dalot

Vad låter det som? En fransk strandby i Bretagne? En portugisisk dessert? Eller Mourinhos två senaste värvningar? Alla svar är faktiskt rätt eftersom det enda vi vet med sanning är vår egen verklighet som vi upplever den. Så är det en strandby för dig så är det en strandby för dig.

Men för mig är det två fotbollsspelare som lägger ribban för vad som komma skall. Det här är inga supernamn som vi vant oss vid att Manchester United 2.0 (post-Fergie och post-Welbeck-till-Arsenal) stått för. Istället är det en talang från ”nowhere” – som jag verkligen älskar när United tar in – och en brasse som harvat i Ukraina i fem år och varit dopingavstängd och antagligen fått utstå en hel del vidrigheter från läktarna.

Om vi börjar med portugisen som har alldeles för många o:n i sitt namn för att det ska ligga lent i munnen, så är det här köpet ett tecken på att det äntligen är dags att pensionera ecuadorianen som spelat från start alldeles för länge. Det går liksom inte att ha Humle & Dumle på nyckelpositioner i all evinnerlighet. Visst, båda har sina fördelar, men de är för få i jämförelse med nackdelarna, varav den största är att de de facto inte är ytterbackar och aldrig blir. Oavsett var de placeras.

Fördelen med Diogo är, så klart, också att han, precis som en viss italienare, kan användas på båda kanterna och även som wingback om Mourinho vill köra 5-3-2. Jag är fortfarande så gammaldags att jag vill se specialister på speciella platser, men så länge dom är lika bra överallt köper jag det.

Det är dom sällan. Och Diogos fördelar ligger av allt att döma so far i offensiven. En uppgraderad Rafael modell 2018 kanske?

Diogo (det ligger fortfarande fel i munnen) har ungefär lika mycket rutin som jag av spel på absoluta toppnivå, men det är befriande att se att Luke Shaw-värvningen inte avskräcker United från att införskaffa noobs även fortsättningsvis. United har alltid köpt färdiga spelare och utbildat spelare till färdiga världsstjärnor. Och med tanke på att vår gaffer lär ha koll på talangerna i sitt hemland känns det här som det mest spännande av de två köpen. Ytterbackar är – i vanliga fall, inte när habila yttermittfältare förvandlas till dem – ofta en fröjd att skåda och Diggis har lite att leva upp till efter Paul och Gary och Rafael.

Embed from Getty Images

25-årige Fred är i alla fall någonting i dag så ovanligt som en tvåvägsspelare och sådan dräller det inte av i världsfotbollen i dag. Fördelen med detta är förstås inte bara att han är en brasse i United utan också att han inte bara behöver ställa sig bredvid Matic och låta Pogba sköta offensiven. Han kan med fördel hänga med framåt i banan om nu Mourinho kan tänka sig att använda honom på det sättet.

Downsidan är så klart att han kommer till en liga som inte liknar någon annan och får Mourinho som manager och rimligen ställs inför en anpassningsperiod. Om vi tycker att Alexis haft issues, och ändå är beredda att ge honom tid, kan tålamodsgummisnodden behöva töjas ut aningen längre med någon som ramlar in från Ukraina.

United borde förresten egentligen alltid ha minst en brasse. Brassar är liksom själva essensen av det glädjefyllda och finurliga med fotbollen och även om varken Kleberson, Anderson eller Possebon varit några gudabenådade centrala fältare så är gulblått en ingrediens som alltid ska finnas med i världens vackraste affärsverksamhet.

Summa summarum är det lika skönt varje gång United gör klart med spelare tidigt, framförallt innan stora mästerskap. Nu återstår bara nästa steg, förutom att hala in ytterligare spelare, vilket är att göra sig av med spelare som inte passar. Förslagsvis Fellaini, Darmian och Blind i första hand. Att Afrotanken lyckats bete sig som han gjort i snacket om kontrakt utan att ha blivit ombedd att fara åt helvete är obegripligt. Å andra sidan ska det alltid finnas någonting att uppröras över i United. Om det inte fanns det skulle jag bli orolig.


Elva so far:

DDG

Diogo – Bailly – ? – ?

Matic – Fred

Pogba – ? – Alexis

Lukaku


VM coming up, alltså. Och som vanligt är bloggens intresse för landslag ljummet – men det är ju VM! Och då håller vi inte bara tummarna för Unitedspelarna, utan även för Frankrike. Man håller alltid på grodätarna i mästerskap.

Allez Les Bleus! 

0 | Diogo, Fred, United, VM | permalänk

Time to put our backs to the wall

Embed from Getty Images

Augusti är alltid lika magiskt. Känslan av att gå emot en hel säsong där allt kan hända, allt kan inte hända och Phil Jones blir skadad är ingenting annat än oemotståndlig.

Slutet av maj inte lika fullt så. Speciellt inte när titlarna uteblivit och vi under stora delar av de gångna nio månaderna tråkats sönder av parkerade bussar, fegspel och en butter manager utan tilltro till offensivt spel.

Men på sensommaren förra året var vi så klart omedvetna om vad som väntade och försökte oss på några spådomar inför vad som komma skulle. Fick vi rätt? Var vi helt galet ute och cyklade? Låtom oss rannsaka våra hedningssjälar med att kolla in facit.

United kommer garanterat att sluta topp 3 i maj. Inga som helst tvivel, det blir till och med enkelt.

Augusti-Lisa: Enkelt vet jag inte. Men nu är jag visserligen tjejen som fortfarande inte sagt upp sitt D-Play Premium för att jag TYVÄRR är inställd på Europa League även denna säsong (pessimist av Guds nåde alltså) men jag vet inte om topp 3 är realistiskt, och jag tror i vilket fall som helst inte att det blir enkelt. Jag tycker vi har värvat klokt och det man sett under försäsongen de morgnar man orkat masa sig upp i ottan har väl ändå visat att vi har något bra på gång.

Augusti-Mats: Sant. Trots att värvningarna inte är de mest spektakulära kan jag se dem vara de United behöver. Framförallt lär Matics intåg ge Paul Pogba de fria tyglar han behöver för att kunna dominera både Uniteds och ligans mittfält. Dessutom har både han och Lukaku så många år på engelsk mark bakom sig att de inte behöver någon startsträcka att tala om i det avseendet. För Vigge ser det ut att ta lite längre tid, men kan Jones FÖR EN GÅNGS SKULL hålla sig både frisk och utvecklingsbar bör det underlätta.

Maj-Lisa: Ja, det blev ju tydligen enklare än man trodde. Skönt när det för en gångs skull kan vara så. Sen hade jag samtidigt räknat med en ligainsats som skulle ta lite stryk på bekostnad av övriga turneringar och cuper som skulle inbringa en och annan titel, men inte fan blev det så. Ni undrar givetvis om jag äntligen sagt upp mitt D-Play Premium-konto. Svaret är ja.

Maj-Mats: Jag är så bra. Eller hur?

Embed from Getty Images

Värvningarna av Lukaku, VNL och Matic innebär ett fenomenalt fönster för United.

Augusti-Lisa: Vi har värvat vettigt, helt klart, men när har vi någonsin haft ett fenomenalt transferfönster? Lukaku och Matic är riktigt bra och välbehövliga förstärkningar, har höga förväntningar där. Lindelöf har kanske inte sett alltför bra ut men med lite tid kanske han också börjar prestera på förväntad nivå. Men fenomenalt, njae. Nej.

Augusti-Mats: Knappast fenomenalt, hörru, när det snackats om Bale, Ronaldo och Griezmann. Men habilt. Jag är mer bekymrad över att så många bleka spelare fortfarande är kvar även om kaptenen till slut, tack och lov, skjutsades ut. Vi har numera utmärkta startspelare och bra backup på nästan alla positioner, wingbacksplatserna undantagna så länge Luke Shaw inte tar av sig blyhjälmen och växer ut till den spelare han kan och bör vara.

Maj-Lisa: Blev väl ungefär som förväntat; Lukaku och Matic har spelat mycket och gjort det bra båda två. Och även om Lukaku fått utstå extremt hård kritik (folk är orimliga ibland) tycker jag hans första säsong hos oss får ses som klart godkänd. Lindelöfs säsong är extra svår att bedöma. Han har gjort ett par oväntat bra insatser men också några riktigt bedrövliga, sådär som det blir när man inte får spela a-lagsfotboll kontinuerligt. Jag var inte extremt imponerad av Lindelöf när han kom, och är det fortfarande inte. Fastslår att transferfönstret förblev icke-fenomenalt.

Maj-Mats: Habilt jag sa, habilt de’ va’. Matic var fenomenal i inledningen, Lukaku stundtals medan Vigge totalt sett la sig som en medel-Svensson. Tråkigt att Luke Shaws hjälm i stället blev tyngre än den redan var. Här name-shejmar jag dock inte José: Shaw har varit okej – ibland även bra – i de matcher han spelat, men han har nu haft tre fucking år (minus skadan så klart) på sig att bygga upp sitt rykte, men har i stället byggt ned det. Och det kan inte upprepas nog ofta: Det är ingen social verksamhet att spela i United. Är man inte bra nog är man inte. (förutom om man heter Antonio Valencia, då är man till och med kapten, men det är en helt annan vinkel).

Embed from Getty Images

Om jag fick 200 000 SEK skulle jag flytta till Manchester och knacka på dörren hos Jesse Lingard varje dag i ett halvår och säga ”du får aldrig säljas, jag älskar dig”.

Augusti-Lisa: Kul att min första tanke var ”det skulle jag gjort for free, bara han inte slutar lägga ut sina roliga klipp på Pogba när han äter” Men nej. Kanske inte. Är dock som bekant svag för spelare som älskar United och som så tydligt visar det. Självklart är det inget rimligt skäl att behålla en spelare som inte platsar, men tycker ändå att Lingard många gånger får obefogad, eller åtminstone alldeles för hård kritik. Förhoppningen om att Lingard skulle bli någon gigantisk hit i United har för ett ganska bra tag sedan gått från skendöd till stendöd, men så länge han finner sig i att inte vara förstavalet på egentligen någon position alls så tror jag ändå den gode Jesse är nyttig att ha i truppen.

Augusti-Mats Det är faktiskt inte osannolikt att jag skulle nappa på det, mer för att jag behöver stålarna än någonting annat. Jesse är bara den senaste i raden av egna produkter som får stå ut med fansens spott och spe. Det är bara att gå tillbaka till spelare som Richardson och Fletcher för att titta på killar som fick spela en del (den senare ganska mycket till slut) och som trots det inte föll supportrarna i smaken. Jag har fortfarande svårt att se Lingards storhet – vilket det ofta är med spelare som är ganska bra på mycket, men inte superbra på något – men han är en duglig ”in-i-80:e-minuten-och-spring-benen-av-sig”-lirare. Dessutom älskar han klubben.

Maj-Lisa: Mitt maj-svar blir identiskt med mitt augusti-svar. Jag älskar Lingard, och by God, Lingard älskar oss.

Maj-Mats: Den siffran skulle lätt kunna halveras efter den här säsongen. Hans storhet har glimtat förbi fler gånger det senaste året och under den första trimestern av säsongen var han enastående effektiv. MEN förutom att springa och stressa motståndare har han även utvecklat sin spelförståelse och i viss mål även sina avslut. Imponerande, verkligen. Att han sen tillhör en ny generation efter Tom Cleverley som tramsar med JLINGZ eller vad han nu skriver, rör mig exakt noll i ryggen så länge han bjuder till även på planen.

Embed from Getty Images

Chris Smalling och Phil Jones är fortfarande oseparerade som siamesiska tvillingar. Lycka eller helvete för United?

Augusti-Lisa: Jag tycker faktiskt inte Jones är den totala katastrof han så ofta framställs som. Han har inte rosat någon marknad men hur lätt är det i hans läge? Ge grabben en skadefri säsong och lite kontinuitet i truppen så tror jag mycket väl han kan ta det där slutgiltiga steget han aldrig fått chansen att ta. Det är ingen enkel uppgift att etablera sig som mittback eller något annat (VD kanske, möjligtvis..) i United, i synnerhet inte när hälften av träningstiden får spenderas med sjukgymnasten, och när man väl kommer tillbaka står det en annan försvarsformation på varenda laguppställningen än matchen före. Vad Smalling beträffar.. ja, han har väl inte heller direkt övertygat men som läget ser ut just nu har vi inte direkt obegränsade valmöjligheter.

Augusti-Mats: I nuläget får det anses vara positivt med tanke på att Rojo är skadad, Vigge är snurrig även på planen och Blind är Blind och alternativen är få på mittbacksplatsen. Men ingen av dom har fortfarande visat under en hel säsong att dom är tillräckligt skickliga för att vara givna i startelvan. Nu såg Jones rimlig ut på försäsongsturnén, men det brukar betyda nada. Smalling är Smalling och det är ingenting att sträva efter för just Smalling. Det skulle till och med vara till fördel för Smalling om han strävade efter att bli mer Jones än Smalling – vilket säger en hel del om hans situation. Speltid lär han hur som helst få. Frågan är vad han gör med den. Förhoppningsvis använder han den till att spela.

Maj-Lisa: Även de mest hängivna (eller som jag; envisa) Unitedsupportrar har väl nu på allvar fått inse att Smalling och Jones inte kommer bli nästa legendariska mittbackspar i klubben. Tyvärr, för jag gillar dem båda på sitt sätt. Är i skrivande stund fortfarande osäker på Lindelöf, har helt enkelt sett för lite av honom för att kunna bedöma hans kapacitet fullt ut, så för mig är Bailly och Jones vårt starkaste mittbackspar.

Maj-Mats: Vi ställer alltså upp en cupfinal i maj 2018 med Smalling och Jones som mittlås. Det är fruktansvärt på så många sätt. Vi har blivit det Real Madrid en gång var i början av 2000-talet: All offensiv (på papperet åtminstone) och noll defensiv. Behandlingen av Bailly är underlig värre och förklaringen som Mourinho gav är lika otillfredsställande som svaren som rassar och frireligiösa kan hacka fram när de ställs mot väggen. Under tiden fattar Jonny Evans ingenting.

Embed from Getty Images

Anthony Martial blir årets utropstecken.

Augusti-Lisa: Nej, det tror jag att Mkhi blir. Men jag tror att vi alla ser potentialen hos denna kille, och delar frustrationen när den inte kommer till sin rätt. I mitt tycke är Martial en av de mest talangfulla, och den absolut mest utvecklingsbara spelare vi har i truppen. Medan det finns stor utvecklingspotential hos spelare som Bailly, Pogba och Rashford tror jag Martial är den vars briljans vi sett minst av. Den killen kommer bli grandiåås.

Augusti-Mats: Möjligheten att bli ett utropstecken finns knappast kvar efter hans härliga debutsäsong. Däremot finns både möjligheten och kapaciteten för att Tony ska kunna göra en startplats till sin och utifrån den dominera på ett annat sätt än det senaste året. Det här stop-start-visandet av talangen måste dock upphöra omedelbums. Samtidigt måste han tillåtas att misslyckas och inte bli bänkad direkt efter en mindre lyckad insats. Grabben verkar ha ett behov av att känna tillit av sin manager och då bör han kunna få det. Oklart dock hur Mourinhos inställning till honom påverkar hans resultat på planerna. Jag känner inte direkt att kemin dem emellan är den allra mest optimala.

Maj-Lisa: Ha. Ha. Ha. Ha. Ha. Ha. I förrgår fick jag ett argt meddelande på Twitter från en kränkt läsare där det påstods att jag bekräftar bilden av tjejer som inte kan något om fotboll. Och nu fick sänket som skrev det en hel jävla vattenreservoar på sin kvarn, och med rätta. Ett rungande LOL är på sin plats här. I surrender.

Maj-Mats: ”Samtidigt måste han tillåtas att …” oops, det var Josés dörr till Anthony som stängdes. Här tillåts bara misslyckade matcher med vissa spelare – absolut inte för en ung anfallsvirtuous från Frankrike. Nu får han sommaren på sig att tänka till hur han vill ha det: Behandlas som han blir behandlad nu eller behandlas bättre – och, i ärlighetens namn, hitta en högre lägstanivå – av någon annan boss. Jag tror tyvärr att inköpet av Sanchez satte spiken i kistan för Martial och hans karriär i United.

Embed from Getty Images

Juan Mata är helt given i startelvan.

Augusti-Lisa: Well, jag tror tyvärr aldrig Mata blir given i någon startelva så länge Mourinho sitter på järntronen. Men han, Mata alltså, har verkligen en förmåga att leverera när han får chansen och jag hade såå önskat att få se mer av honom. Gärna i den rollen han hade i Chelsea, men tror det kan bli tufft för honom att ta plats i år.. Kanske när Mats blir manager för United.. 😉

Augusti-Mats: Helt klart. Vill vi ha mål och assists är spanjoren lika given som det är att Antonio Valencia slår inlägg med högern. Jag envisas med att fortsätta driva påståendet att Mata är underskattad. Det går trögt ibland, men det är ofta sjukt effektivt om han omges med rätt spelare.

Maj-Lisa: Kan med lättnad konstatera att Mata inte alls blev så utfryst av Mourinho som jag väntade mig. Given i startelvan är kanske att ta i, men han har spelat mycket trots att Mourinho periodvis envisats med att byta ut honom i både tid och otid.

Maj-Mats: Nej, det blev inte riktigt Juans säsong och det var inte riktigt den effektivitet vi är vana att se från hans sida. Men han är fortfarande en betydelsefull lirare i laget och redan även en kulturbärare, så här ska det minsann bli minst en säsong till. Det lär knappast komma en testimonial, men jag tycker att vi borde slänga in en redan efter fem år. Det är inte mer än rätt med tanke på vem diskursen centreras kring.

Embed from Getty Images

United kommer att lyfta sig nu REJÄLT när Wayne Rooney-frågan är löst. 

Augusti-Lisa: Ja absolut. Jag tror det var enbart sunt att Rooney lämnade United. Det var precis rätt tid för det beslutet, och kanske ges nu någon annan tillfälle att kliva fram och ta en större roll. Då menar jag inte nödvändigtvis kaptensrollen, som ju mest varit symbolisk för Wazza den sista tiden ändå, utan mer faktiskt ta plats. På planen, med media och sponsorer och framför allt: som UNITEDSPELARE.

Augusti-Mats: Han har varit ett problem under flera säsonger. Nu är han inte det längre. Så, ja, det är klart att det är ett bekymmer mindre för United och dess manager. Hans röst i omklädningsrummet kommer att saknas, men det är bara för andra att ta mer utrymme. Som Afrotanken. Apropå det har jag inte fått någon bild av hur Tanken är i omklädningsrummet. Känns som en tyst figur.

Maj-Lisa: Lyft och lyft. Det var rätt beslut att låta Rooney gå, det är vi nog alla överens om. De brister vi haft i anfallsspelet under säsongen har knappast berott på Rooneys frånvaro i truppen. På Wayne-fronten intet nytt, så att säga.

Maj-Mats: Till USA går alltså båten för den gamle Unitedkaptenen, redan efter en ynka säsong på den gamla bakgården. Det säger väl egentligen allt om hur fort raset kom för Rooney och att det bara fortsätter. Tack och lov för hans del kan hans gamla meriter göra att kulorna fortsätter rasa in i samma takt. Om vi lyfte oss rejält? Nej, inte direkt. Men fördelen var förstås att Rooney inte längre behövde diskuteras. Och det var gott nog. För mig, och det vet ni redan, zonade min beundran för honom ut när han skulle dra av principiella skäl men stannade när United drog fram cashen.

0 | United | permalänk

We want our trophy back

Då var den här. Säsongens absolut sista match, och därmed säsongens absolut sista inför-blogg. Och vad kan då vara bättre än en liten mash-up av era favoritbloggare, tillika levnadsglada optimister Mäds und Liz? (Mycket förmodligen, men detta är vad ni får..) Hur som helst, med denna lilla Q&A önskar Muss-bloggens mamma och pappa er en trevlig helg och en ännu trevligare FA-cupfinal.

Okej, FA-cupen. Hur tungt väger en eventuell titel?

Mats: Jag älskar FA-cupen och sätter den alltid som en magnifik tröstpokal. Dessutom är den ju vår! Skit i att vi gav sjutton i den för snart 20 år sen och på så sätt skulle ha av-magifierat den. När jag var liten gick finalen på tv, det var det. Resan dit fick man kolla på i DN på måndagarna. Jag väger den lika tungt som fem raka Europa League-titlar, en Berbatovnedtagning och en Wayne Rooney-försäljning. Tillsammans.

Lisa: FA-cupen är väl generellt större i England än för majoriteten skandinaviska supportrar, men givetvis är det en hyfsad bedrift att vinna den. Jag personligen älskar FA-cupen och värderar den väldigt högt. Den är mina tidiga fotbollsår, barndom och första Unitedrelaterade minnen sammanslaget i en enda nostalgisk eufori.

Och hur skulle en seger imorgon mot Chelsea påverka din syn på säsongen?

Mats: Inte märkbart. Det har bortsett från starten på säsongen varit en gråmulen resa mot både andraplatsen och cuptiteln i så fall. Jag gillar verkligen inte Mourinhos pragmatiska fotboll även om den genererar resultat. Det är så mycket Willys och Lidl över den att jag nästan börjat handla där på ren automatik och upptäckt hur fenomenalt tråkigt det är. Men givetvis skulle jag njuta i fulla drag om jag fick se Antonio (!) lyfta pokalen och sen sjunga ”Livin la vida loca” i omklädningsrummet efteråt.

Lisa: I sin helhet kan en andraplats i ligan och en FA-cuptitel ses som en väldigt godkänd säsong. I synnerhet sett till vad City presterat och där det länge varit klart att vi inte har någon som helst realistisk chans på förstaplatsen. Ibland är gränsen mellan himmel och helvete hårfin, och för mig skulle en seger imorgon vara tungan på vågen som tippar oss lite närmre himmel.

Inga vita kostymer á la Redknapp, Fowler & co inför Wembley 1996, utan stilrena värre. Hur rankar du Paul Smiths försök att dressa Unitedspelarna?

Mats: Titta på Juan. Titta bara. Å andra sidan skulle han få Dressmanns kollektion att glöda, så vi kanske skulle ha utgått från en Valencia eller Lingard för att sätta ett riktigt betyg på det hela. Men Juan … alltså. Här har vi en spelare som borde få starta enkom tack vare sin förmåga att vara en så oerhört vacker och underbar människa i ett.

Lisa: Riktigt lyckat! Instämmer med Mats. Juan Mata är ju en fröjd för alla sinnen i vanliga fall, än mer nu. Spot on och riktigt classy. På det bra och casual sättet.

Vi har upplevt många fantastiska, bedrövliga, gastkramande, underbara matcher mot Chelsea. Har du något favoritmoment som sticker ut extra mycket?

Mats: Den första som slår mig är ligacupmatchen där Nani fick sig en enorm slev av Fergusonskopan för Chelseas 3-3-kvittering i slutminuten. Det var på den tiden United ofta (inte alltid, ska minnas) gav fullkomligt fan i motståndarna och bara köttade på med sitt eget spel i den inhemska fotbollen. Nani dribblade i stället för att spela av matchen och Hazard satte 3-3 och i förlängningen blev det ajöss. Eftersom jag tog den frågan på uppstuds låter jag även den zona ut med det. Vi ska inte ha några positiva flashbaks nära i minnet när det närmar sig klimax. Inte om man är obotlig pessimist, i alla fall.

Lisa: Svårt att inte svara Moskva 2008, såklart. Jag befann mig i London när vi slog ut Chelsea i kvartsfinalen i Champions League 2011 (tror jag det var?) och satt på en skränig pub där inte en enda Londonbo höll på Chelsea. Stämningen var fantastisk.

Eftersom United är ett bättre lag än Chelsea så kommer givetvis Mourinho att spela defensivt, eller hur?

Mats: Självklart. Finns något annat alternativ? Jag räknar kallt med fembackslinje, enmansföretag som kanske mynnar ut i ett inlägg var 15:e minut och förhoppningsvis något mål vid något tillfälle. Åt något håll.

Lisa: Jo, det räknar vi väl med vid det här laget. Samtidigt vore det ju sjukt på mer än ett sätt om han chockade med en tokoffensiv. Det enda som hade kunnat göra mig lyckligare än en vinst i sig skulle nog vara det. Att vi slet sönder dem Ryan Giggs style!

Slutligen, tippa resultatet!

Mats: 0-0. Straffar. 0-0. Fler straffar. TV-sändningen tar slut. Lottning. Omspel. Ingen tv-sändning.

Lisa: 2-1 till oss, Herrera avgör. Party like it’s 1999!

0 | United | permalänk

Slutet är nära.

Som det heter. Säsongens sista ligamatch idag. Känns för en gångs skull ganska lugnt och avslappnat. Är inte jättebrydd om varken resultat, laguppställning eller prestation idag. City har sedan länge säkrat ligan, kul för dem, och vi sitter säkert på andraplatsen oavsett vårt eller någon annans resultat idag. Vilka som landar på tredje-, fjärde- och därmed även femteplatsen är fortfarande inte avgjort dock, och även om det egentligen spelar väldigt liten roll för oss så skulle jag personligen gärna se Brighton sparka ner Liverpool på femteplatsen, under förutsättning att Chelsea också slår Newcastle. (Ja, ni kan kalla mig småsint. Detta är vad fem titellösa år har reducerat mig till..) Därmed inte sagt att det är oviktigt att vi gör en bra match och vinner idag. Även om det inte påverkar tabellplaceringen alls så sitter det alltid tusentals supportrar på läktaren, både lokala och långväga, som förtjänar att se en bra match och ett fint avslut på vad jag tror har varit en viktig säsong i vår utveckling.

Drömmen vore såklart att få se lite nya, unga ansikten idag. Mourinho har bestämt avfärdat den önskan, vilket är synd. Säsongens sista match som dessutom resultatmässigt inte är av någon större betydelse borde ju vara guldläge att ge en och annan mindre erfaren påg en liten försmak av a-lagsfotboll. Många av de bättre juniorerna befinner sig på lån till andra klubbar, men det har hintats om både Gomes och Chong. Får se om det stämmer. Jag tror personligen inte de kommer finnas med från start, men ett inhopp (gärna redan i halvlek) hade varit riktigt kul. Önska kan man ju. Någon som med all säkerhet kommer finnas med från start är allas vår gode Michael Carrick, som gör sin sista match (åtminstone som spelare..) i den röda tröjan idag. Detta är kanske inte rätt tillfälle att summera hela hans karriär, det blir lite för off topic, så jag nöjer mig med att konstatera att det kommer bli ett känslosamt avsked idag på Old Trafford för denna briljanta fotbollsspelare och fantastiska människa.

Någon annan jag tror kommer både starta matchen men tyvärr också göra det för sista gången är Daley Blind. Jag kan inte se hur han blir kvar i United nästa säsong, och Luke Shaw har väl ungefär lika stor chans till speltid som jag har.. Mourinho har läckt lite av sina tankar kring startelvan redan, men jag litar inte riktigt på att det inte kan bli ändringar i sista minuten.. Hur som helst, jag tror vi kör med Romero mellan stolparna som planerat, sen Young, Bailly, Blind och Darmian framför.

Nog spekulerat, det finns inte så mycket mer att säga. Denna matchen blir ju litegrann en parantes i väntan på FA-cupfinal och stundande Fotbolls-VM men jag hoppas innerligt på en värdig sista match för säsongen, och inte minst för Carrick.

 

0 | United | permalänk

Bloggen goes José – almost

Ashley Young och Eric Bailly in i slutminuterna för att säkra 0-0 borta mot West Ham i en i princip HELT betydelselös match.

Det blir inte bättre än så.

Bloggen gör därmed som José: Vi lämnar också planen i slutminuterna för att säkra att inte mer skrivs om det här eländet än det redan har gjorts på denna plattform. Skillnaden är att vi inte förnedrar några stackare med att låta dem hoppa in i det här läget.

Det var det om det.

0 | United | permalänk