Slutet är nära.

Som det heter. Säsongens sista ligamatch idag. Känns för en gångs skull ganska lugnt och avslappnat. Är inte jättebrydd om varken resultat, laguppställning eller prestation idag. City har sedan länge säkrat ligan, kul för dem, och vi sitter säkert på andraplatsen oavsett vårt eller någon annans resultat idag. Vilka som landar på tredje-, fjärde- och därmed även femteplatsen är fortfarande inte avgjort dock, och även om det egentligen spelar väldigt liten roll för oss så skulle jag personligen gärna se Brighton sparka ner Liverpool på femteplatsen, under förutsättning att Chelsea också slår Newcastle. (Ja, ni kan kalla mig småsint. Detta är vad fem titellösa år har reducerat mig till..) Därmed inte sagt att det är oviktigt att vi gör en bra match och vinner idag. Även om det inte påverkar tabellplaceringen alls så sitter det alltid tusentals supportrar på läktaren, både lokala och långväga, som förtjänar att se en bra match och ett fint avslut på vad jag tror har varit en viktig säsong i vår utveckling.

Drömmen vore såklart att få se lite nya, unga ansikten idag. Mourinho har bestämt avfärdat den önskan, vilket är synd. Säsongens sista match som dessutom resultatmässigt inte är av någon större betydelse borde ju vara guldläge att ge en och annan mindre erfaren påg en liten försmak av a-lagsfotboll. Många av de bättre juniorerna befinner sig på lån till andra klubbar, men det har hintats om både Gomes och Chong. Får se om det stämmer. Jag tror personligen inte de kommer finnas med från start, men ett inhopp (gärna redan i halvlek) hade varit riktigt kul. Önska kan man ju. Någon som med all säkerhet kommer finnas med från start är allas vår gode Michael Carrick, som gör sin sista match (åtminstone som spelare..) i den röda tröjan idag. Detta är kanske inte rätt tillfälle att summera hela hans karriär, det blir lite för off topic, så jag nöjer mig med att konstatera att det kommer bli ett känslosamt avsked idag på Old Trafford för denna briljanta fotbollsspelare och fantastiska människa.

Någon annan jag tror kommer både starta matchen men tyvärr också göra det för sista gången är Daley Blind. Jag kan inte se hur han blir kvar i United nästa säsong, och Luke Shaw har väl ungefär lika stor chans till speltid som jag har.. Mourinho har läckt lite av sina tankar kring startelvan redan, men jag litar inte riktigt på att det inte kan bli ändringar i sista minuten.. Hur som helst, jag tror vi kör med Romero mellan stolparna som planerat, sen Young, Bailly, Blind och Darmian framför.

Nog spekulerat, det finns inte så mycket mer att säga. Denna matchen blir ju litegrann en parantes i väntan på FA-cupfinal och stundande Fotbolls-VM men jag hoppas innerligt på en värdig sista match för säsongen, och inte minst för Carrick.

 

0 | United | permalänk

Bloggen goes José – almost

Ashley Young och Eric Bailly in i slutminuterna för att säkra 0-0 borta mot West Ham i en i princip HELT betydelselös match.

Det blir inte bättre än så.

Bloggen gör därmed som José: Vi lämnar också planen i slutminuterna för att säkra att inte mer skrivs om det här eländet än det redan har gjorts på denna plattform. Skillnaden är att vi inte förnedrar några stackare med att låta dem hoppa in i det här läget.

Det var det om det.

0 | United | permalänk

Not so Bright.

Ja, jag vet inte riktigt vad man ska säga. Besvikelse, igen. Absolut ingen rolig match att se, och definitivt inte mycket roligare att skriva om kan jag lova er.. Ibland är det bra att vänta någon dag med att skriva (ni vet ju hur det brukar blir när vi bloggar i affekt..) för att få ett sakligt perspektiv och hinna tänka efter ordentligt. Men känslan idag nu när jag sitter här och tänker på matchen är precis den jag hade när jag stängde av tv:n i fredags. Besviken och frustrerad.

Fick en dålig vibe direkt när jag såg startelvan, och det känns särskilt rimligt såhär i efterhand i kombination med Mourinhos uttalanden om att ge spelare matchtid med hänsyn av kommande fotbolls-VM. Jag tycker all kritik han fått för laguttagningen de senaste två dygnen är helt rimlig för det var varken den bästa startelvan vi kunde haft eller den startelva vi borde haft. Det kanske inte är uttalat från Mourinho men det blir så tydligt att han vill visa upp spelare för framtida försäljning, och det är SÅ JÄVLA respektlöst. Fine om han tycker han gjort sitt genom att säkra topp tre eller fyra, men att gambla med andraplatsen för business fan inte okej någonstans. Det är exakt detta jag avskyr med Mourinho, antingen förstår han inte hur det går till i United, eller så bryr han sig bara inte.

Sen är det inte bara svagheter hos Mourinho som bidrar till den här typen av skräpiga insatser. Givetvis. Det återkommande temat i mina inlägg (känns som det är det enda jag skriver om här denna säsongen..) för United 17/18 är att vi även saknar rätt ledarskap på planen. Den enda som faktiskt kan sägas vara den som gjorde en godkänd match var (i vanlig ordning) De Gea. Det är återigen han som visar.. ja, vad det nu är vi har sådan akut brist på. Vilja? Lagmoral? Den där svårdefinierade elden som jag i mitt huvud förknippar med Roy Keane som står skalle mot skalle med Viera, Fergie som ryter till och kallar Newcastle ”wee club” och Rafael som så ikoniskt går upp ansikte mot ansikte och låter post-United Carlos Tevez veta vad vi tycker om honom.

Jag menar, uppenbarligen finns det styrka, talang och en helvetes massa kapacitet i vår trupp. Det tror jag inte någon av oss tvivlar på. Vi vet vad spelare som Pogba, Mata och Martial kan göra på en bra dag, vilken enorm framtid Rashford kan få och den yttersta klass vår fantastiske keeper håller. Och vi har visat det flera gånger om den här säsongen genom att slå alla lagen som ligger topp sex.. varav ett par av dem nu inom de senaste veckorna. Så varför har vi samtidigt förlorat mot säsongens alla nykomlingar? Vad är det som gör att vi inte lyckas identifiera och attackera svagheterna hos de motståndare som det borde vara allra enklast att göra det emot? Jag har inte svaret, och jag vet inte vem som har det heller. Men jag vet att det fanns en tid då det alltid hände något med United efter ett bottennapp. Då det alltid kom en reaktion på förlusten och en lärdom av misstagen.

Därför gör det extra ont att skriva detta när mannen som så länge stod för lärdomarna nu ligger och kämpar för sitt liv efter vad som uppges varit en kraftig hjärnblödning. Det senaste media rapporterat är att vår Fergie ligger nedsövd efter en operation som sägs ha gått bra, men kommer kräva intensivvård ett tag framöver för att återhämta sig på bästa sätt. En fruktansvärd chock för oss alla, och tankarna går såklart längre än till nära och kära när något så overkligt drabbar en så legendarisk och älskad person. Man kan bara hoppas på det bästa, och om jag någonsin önskat lite Fergie-time så är det nu. Kämpa boss <3

0 | United | permalänk

Zzzzzz … Afrotank!

Embed from Getty Images

Arsène Wengers Arsenal spelade många minnesvärda, heta och nervkittlande matcher mot Manchester United under sina 22 år som manager.

Det här sömnpillret måste räknas till raka motsatsen – och mycket på grund av att José Mourinhos United verkligen inte brydde sig förrän i slutminuterna.

Trots att gästerna spelade med ett kombinerat A-B- och C-lag var dom bättre än hemmalaget på så många punkter.

Och trots detta vann alltså hemmalaget – och säkrade därmed i princip silvret.

Minnesvärt:

  • Fellainis avgörande á la Chicharito. In i det sista fick Wenger smaka på Uniteds slutminutmagi.

Helt okej:

  • Paul Pogbas första 45:a. Inte bara tack vare målet utan för hans fina instick, crossbollar och löpningar.
  • Martial var väl den enda som avslutade matchen svettig i United.
  • Det är så märkligt med detta United, att när man väl bestämmer sig för att anfalla så resulterar det ganska ofta i mål. När United tog sig kragen sista tio skapade man också ett par chanser, även om det var basic football med inlägg mot den längste.

Zzzzzzz:

  • Hade det varit ett möte på försäsongen i någon öl- eller spelbolagsturnering hade jag inte varit förvånad över vad jag fick se. Men nu? I slutet av säsongen där spelarna slåss om en plats i finalelvan och andraplatsen ska säkras? Jag – och gissningsvis ett antal miljoner andra runt om i världen – hade förväntat mig mer. En hel del mer. Nu såg det ut som det gjort så ofta förr, som ett gäng enmansföretag som hellre passade i sidled eller hemåt än att dra igång någon offensiv.

Illa:

  • Inte nog med att United stod för detta i näst sista hemmamatchen på säsongen – det var också mot ett lag bestående av spelare med tröjnummer som närmade sig tresiffrigt. Ingen passion, ingen frenesi, ingen energi. Det blev lite mer att hetsa upp sig för när Martial kom in (ett offsidemål till exempel) men under majoriteten av tillställningen var det inte så att man skulle ha missat särskilt mycket om man spenderade tiden med att inte titta på den.
  • Pogba, Fellaini, Matic, Smalling … ändå fortsatt så osannolikt ofarliga på hörnor. Oftast – nästan alltid kanske – beroende på att bollen inte passerar förste spelaren.

Sist:

  • Romelu Lukaku haltade av efter att ha blixtrat till vid ett tillfälle med sin delikata lyftning till Alexis i samband med målet. Vi får verkligen hoppas att det bara var en smäll och inte en stukning, för belgaren behövs för att stångas i cupfinalen.
  • Jag förvånas fortfarande, och kommer att göra så länge det pågår, över att två yttermittfältare vecka ut och vecka in spelar ytterbackar i Manchester United. Nu stod visserligen Ashley Young för en viktig assist i slutminuterna, men varken han eller kollegan på andra sidan (som mest slog snett hemåt-passningar) är bra nog.

 

0 | United | permalänk

Au revoir, Arsene ! And btw, we still don’t like you

Embed from Getty Images

Så var det alltså dags.

Om några timmar är det sista gången Arséne Wenger besöker Old Trafford i form av hatad Arsenaltränare. För hatad är han fortfarande, även om hatet de senaste decenniet mer handlat om att kick a man who is already down än att avsky en motståndarmanager som faktiskt haft kapaciteten att hota och betvinga United.

Det var länge sen Wenger och Ferguson knöt mer vänskapliga band än de haft tidigare, och det beror förstås till stor del på att Arsenal och Arséne tappade förmågan att slåss om ligatitlarna. Därför är det lätt att säga att det vore en fin gest om fransosen till och med hyllades på Old Trafford i morgon, med tanke på vad han betytt för rivaliteten i Premier League i allmänhet och rivaliteten med United i synnerhet.

Men så långt ska vi inte behöva sträcka oss. På samma sätt som det är ovärdigt när spelare (senast Salah) inte jublar när de gör mål mot tidigare klubbar är det ovärdigt att hylla en motståndartränare bara för att han sparkats slash avgått. Vi gillade inte Wenger då, så vi gillar inte Wenger nu heller. Han var odräglig, otrevlig och synnerligen lätt att ogilla. Då spelar det ingen roll att han flirtar lite med fansen inför matchen och hintar om att han faktiskt kan mötas av hyllningar: ”I don’t know what kind of reception I will get but there have been some great battles in 22 years and if I get a good reception I will take it.”

Fast vi kan väl i smyg tacka honom för att han ”gav” oss både RvP och (förhoppningsvis förtjänar det tacksamhet så det räcker) Sanchez innan han rider ut i skymningen.

För Uniteds del handlar det både om att säkra andraplatsen och att hålla igång spelarna några veckor till, tills säsongens clou nås på Wembley om några veckor. Spelare ska vilja visa styrka och pondus nog för att hålla konkurrenterna om startpositioner till Wembley på tårna. Och med tanke på att det dröjer till fredag kväll innan nästa fajt finns det ingen som helst anledning för Mourinho att spara på något krut.

In med finalelvan. Låt Sanchez, Lukaku och Pogba mosa grodätaren. Låt dom ge honom ett avsked han aldrig glömmer, i paritet med 8-2 och 6-1.

Tack på förhand.

0 | Arsenal | permalänk