Det har nu gått ca ett halvår sedan United spelade hem ”dubbeln”. Det var party på JJB Stadium och det var total eufori i Moskva. Hela förra året var egentligen galet, Ronaldo gjorde mål från alla håll och kanter, Tevez kom in i laget på ett optimalt sätt, Scholes var bättre än på länge, W. Brown var strålande och spelade flest matcher av alla under året. Ja listan kan göras lång och det är definitivt en säsong jag sent kommer att glömma.
Den första tredjedelen av den här säsongen har dock inletts något knackigare och vi har tappat poäng i ligan mot både toppkonkurrenter och mittenlag. Jag vill med en gång säga att jag absolut inte vill utmåla detta till en kris för det är det inte men läget kunde helt klart varit bättre i ligan. Champions league har väl hittills gått enligt planerna och ett avancemang är nära, men åter till ligan.
United har blandat och gett spelmässigt och man har i vissa matcher dominerat medan man har haft svårare i andra. De matcher man har förlorat eller spelat lika är samma matcher som man förra året gick vinnande ur, oavsett om det gällde tre poäng eller ett sent mål som grav kryss. I år har dock laget istället förlorat eller släppt in mål till kryss. Detta är på inget sett bra men jag skulle vilja lyfta upp en viktig aspekt och det är hungern.
De flesta spelare oavsett sport säger ofta efter ett vinstår att de kommer vara lika hungriga nästa år och att de alltid vill vinna. Detta är säkert sant men jag tror att i dagens elitidrott och i detta fall fotboll på högsta nivå så handlar det om så små marginaler, framförallt mot topplagen som du förväntas slåss om ligaguldet mot. Jag tror att det är just denna ”edge” som kan ha varit skillnaden så här långt under säsongen. Förra året vann man allt (de inhemska cuperna undantagna) och flera spelare gjorde fantastiska säsonger, och en viss mättnad kan ha smugit sig in vilket blir avgörande i de tuffa matcherna.
Jag kan bara gå till mig själv. Tidigare säsonger har jag alltid haft mina ”önskemål” klara och tydliga inför varje säsong. Efter Chelseas ligaguld var det naturligtvis ligan som gällde, när denna var vunnen blev det naturligtvis Champions league man tog sikta på. Denna säsong har jag egentligen inga ”önskemål” vad gäller vinster. Missförstå mig rätt, jag vill naturligtvis att vi ska vinna allt vi ställer upp i men ett klart och tydligt mål finns inte och därmed försvinner en del av den hunger i alla fall jag har känt tidigare år.
Så varför är då denna första tredjedel av säsongen bra för United? Jo nu har man fått kniven mot strupen i ligan och man mer eller mindre måste vinna alla matcher för att hänga på framförallt Chelsea. Med dessa måstematcher kommer också pressen vilket jag är övertygad om kommer få laget att vakna till och känna hungern. För är det något spelarna i United är bra på så är det att hantera press och vända det till något positivt, det är då vi är som bäst!
Jag är också ”glad” för egen del över den rådande situationen. Äntligen har jag fått tillbaka den där glöden och fått klart för mig vad det är som är allra viktigast för mig i alla fall, ligan tredje året i följd! Aldrig bakom något annat lag i den egna ligan, aldrig!
Av: Gästskribent [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]