Att Hull hade mycket att spela för märktes inte i många minuter. I stället var det ett mycket ungt United som stod för det mesta i bollinnehav. De stora och riktigt farliga målchanserna uteblev och Gibson blev matchvinnare med matchens enda mål.
United:
De övriga lagen som var inblandade i bottenstriden, bortsett från Hull, hade gått ut och hotat med att stämma United om man inte ställde upp med ett tillräcklig slagkraftig startelva. Det fanns nog några som slickade sig om munnen när elvorna presenterades.
Stjärnorna lyste med sin frånvaro och ersattes av unga orutinerade ungdomar. Det var samma orutin som näst intill fullständigt dominerade bollinnehavet och kontrollerade matchen på ett säkert sätt.
Innan match var det tänkt att Ferdinand skulle ta en av mittbacksplatserna för att se om han skulle hålla för spel efter sin skada. Detta skulle vara testet för honom för att se om han skulle hålla för spel mot Barcelona på onsdag.
Nu fanns inte Rio med och i stället tog Neville steget in i mitten för att viga vänsterplatsen åt den nye, unge belgaren De Laet, som nyligen värvades från Stoke. 90 minuter senare skulle det visa sig vara en trevlig och lovande investering.
Många hade nog hoppats på att äntligen få se Tosic från start. I stället blev det väl Martin som tog den platsen, kanske lite överraskande. Martin som under höstsäsongen varit utlånad till Nottingham svarade dock för en bra insats under matchen.
Övrig information kring laget, finns att läsa i både de officiella startelvorna och den snabba, men korta rapport som skrevs direkt efter matchens slut.
Hull:
En näst intill skadefri trupp. Det var i princip bara lånet från United, Manucho, som inte kunde delta. Hemmaplan. Mot ett ungt och orutinerat bortalag. Kniven på strupen, men inte mer än vad både Newcastle och Middlesbrough hade.
Middlesbrough var mer eller mindre redan körda innan matchstart. Jag ansåg att Hull, trots motståndarna, hade det klart bästa utgångsläget av de tre lagen. Hemmaplan borde ju ändå betyda mycket. För Hull har det väl varit nästan tvärtom. Man har tagit klart fler poäng på bortaplan och kanske skulle det sätta käppar i hjulet i kampen om fortsatt spel i högsta ligan.
Phil Brown mönstrade ett mycket fegt och förutsägbart manskap till start. Barmby i all ära. Han var väl också ung och lovande en gång i tiden. Nog trodde jag ändå mig få se en speedig Mendy från start eller åtminstone en stark Cousin.
1:a halvlek:
Stämningen var fantastiskt på KC Stadium innan matchstart och hemmasupportrarna sjöng för full hals. Hade sången av gjort ligaspelet, hade de definitivt säkrat nytt kontrakt utan att spela.
Det är två lite trevande lag som ställs mot varandra. Hemmalaget verkar taget av stundens allvar och kanske är det orutinen som lyser igenom hos United. Under matchens första 20 minuter är spelet mycket avvaktande och publiken bjuds inte på några direkta farligheter.
Närmast är Nani med en frispark och Fagan i Hull är nära att klacka bollen med sig i ett friläge. Kuszczak är dock ute och avvärjer enkelt. Bolltempot är ganska lågt. Hull tjongar långa bollar mot anfallarna. De verkar inse att de inte har någonting att hämta på det centrala mittfältet. United använder främst sin vänsterkant. Unge De Laet löper mycket och är framgångsrik under den första halvleken och fyller ofta på i anfallen.
Matchens enda mål kommer ur ingenting och direkt ologiskt. Macheda jagar upp en boll som är på väg ut till inkast. Han lägger den vidare hemåt till Gibson som avancerar några steg och drar till en riktig projektil. Bollen går otagbart in i Myhills bortre burgavel och plötsligt har juniorerna tagit ledningen.
Halvleken skrider vidare och de farliga chanserna uteblir. Båda lagen skapar lägen men det vill sig inte i hela vägen fram. Welbeck har en fin soloräd, men bör i stället släppa bollen till Macheda, som har världens läge.
Bästa läget för hemmalaget har Dawson som skjuter hårt men rakt på målvakten. Nickstarke Turner är den som drar på sig mest uppmärksamhet på offensiv planhalva, men har ingen med avsluten. Halvleken största jubel kommer efter 37 minuter då speakern förkunnar att Aston villa tagit ledningen hemma mot Newcastle.
Med tanke på att Hull ligger under, är det anmärkningsvärt att man inte lyckas skapa mer i offensiv väg. Det känns som om de har svårt att hantera situationen med fler avgörande matcher på annat håll.
2.a halvlek:
Den andra halvleken präglas av att United fullständigt äger bollen, men att hemmalaget snabbare skapar lägen. I avsluten vill det dock sig inte för något av lagen.
Dryga fem minuter in på halvleken tappar Rafael markeringen på Barmby. På ett fint inlägg från Ricketts möter han med pannan men polacken är vaken och räddar med bröstkorgen till en hörna.
Matchens andra halvlek innehåller knappt något värt att anteckna. Lägen skapas som sagt var, men avsluten är klena eller rent ut sagt dåliga. United fortsätter att trilla boll mellan varandra och hemmaspelarna står mest och tittar på. Det är som om de vore helt oförmögna att få tag i bollen. De bara står och tittar på. Det är väl lätt att vara efterklok, men med rådande situation borde det ju bara vara ”tuta och kör” som gäller? 0-2 i baken gör ju ingen skillnad.
Med 20 minuter kvar av matchen kommer Uniteds bästa läge till att öka på ledningen. Martin iscensätter en snabb kontring och bortalaget kommer fyra spelare mot två. Martin lägger fint ut på vänsterkanten till Macheda, som dessvärre inte lyckas sätta bollen på mål.
Under matchens tio sista minuter har lagen en varsin chans. Åter igen är det nickstarke Turner i Hull, som är farligt nära att knoppa in ett långt inkast. På nytt är polacken vaken och kan avstyra till en ny resultatlös hörna.
Matchens sista chans har Nani. Helt på egen hand driver han in från högerkanten, gör sin försvarare och avslutar med ett fint och snabbt skott men Myhill i hemmamålet räddar till hörna.
På slutet är det nästan parodi på fotboll från hemmalaget. Man kan ju tycka att ett lag i Hulls situation borde ösa på för att få till stånd en kvittering. I stället känns det som om laget bara går och väntar in slutsignalen och hoppas på att Aston Villa ska hålla sin ledning. Det gör de och Hull spelar fortsatt vidare i Premier League till hösten.
Rättvist eller inte kan diskuteras. Summa summarum kan konstateras att de fick en poäng mer än Newcastle och sett till det är det inget snack om saken.
Sammanfattning:
Tja, vad ska man säga? Var det matchen som ingen ville spela?
Unitedspelarna ville säkert hellre springa in på arenan i Rom och spela final i Champions League. Hullspelarna gick och väntade på jultomten. Han kom. Med sig hade den bästa presenten de kunde önska sig.
I mål spelar Kuszczak stabilt. Han gör inte så många egna misstag och han har minst två riktigt fina ingripanden på farlig lägen. Vad som händer med honom till hösten återstår att se. Egentligen är han för bra för att agera tredje målvakt bakom Van Der Sar och Foster, men inte tillräckligt bra för att peta någon av dem.
Backlinjen agerar stabilt. Framför allt den nye, unge De Laet gör ett fint intryck. Många fina löpningar offensivt följs av ett följsamt spel i defensiven. Han mattas något på slutet och blir korrekt utbytt. I mitten är det roligt att han både Brown och Neville tillbaka från skador. Brown ska bli intressant att följa till hösten, då jag verklige hoppas på att han får en skadefri säsong.
Mittfältet ägs helt av Gibson och Fletcher. Hemmaspelarna verkar inte en s försöka utmana där. I stället är det nästan bara pastejer upp på anfallarna eller fytornet Turner, som skickas i väg med jämna mellanrum. Han var en av matchens bästa spelare idag. Däremot var det på förhand största hotet, Geovanni, en angenäm besvikelse. Efter en helt misslyckad insats blev han tidigt utbytt.
Längst fram handlade det mesta om Macheda, understödd av Welbeck och Martin. Samtliga tre är ganska bra, framför allt Martin springer mycket och skapar ytor till de övriga. Både Welbeck och Macheda hade fina intentioner och Macheda var närmast ett mål. De kunde också vid några tillfällen släppt bollen tidigare till andra spelare i bättre lägen, och segern kanske kunde ha blivit ett mål större.
Nåväl, serien är slut och United skrapade ihop imponerande 90 poäng. Gör man det, har man stora chanser att vinna i ligan. Precis som i år.
Nu är det en match kvar. Och vilken match sedan. Matchen med stort M.
Jag tror att ingen av de som spelade i dag kommer att vara i närheten av gräset i Rom på onsdag. Möjligtvis lyckas någon ta sig in på avbytarbänken.
Om knappt tre dygn smäller det. Be there!
/ Daniel Eriksson, Svenska Fans