Berbatov har slutat i det bulgariska landslaget och satsar hädanefter järnet på United.
“I am going nowhere. I have arrived where I wanted to be, I have reached the summit”.
Nu tror jag inte att resandet till och frÃ¥n landslaget har haft sÃ¥ stor inverkan pÃ¥ Berbas framträdanden, men pressen pÃ¥ honom har varit enorm. Som Bulgariens största stjärna har han förväntats bära landslaget pÃ¥ sina axlar och levererar man inte framgÃ¥ngar dÃ¥ fÃ¥r man utstÃ¥ kritik. Berba har varit i samma sits som Zlatan – superstjärna i ett mediokert landslag.
Att han nu “bara” fÃ¥r Unitedfansens tryck pÃ¥ axlarna kan bara vara positivt. Nu har han inga ursäkter till att inte lyckas. Han vet vad som krävs, spelsystemet passar honom inte – dÃ¥ Ã¥terstÃ¥r bara att anpassa sig till spelsystemet eller ge upp.
* Trist att Fulham inte orkade åtminstone pressa fram straffar. Men Danny Murphy pallade inte att göra det han var i Hamburg för att göra: Dirigera sitt mittfält. När spanjorerna satte fart med superkontringar hängde inte Murphy eller den begränsade Etuhu med och då blev Fulham straffat. Sergio Agüero och Diego Forlán borde ha gjort tre-fyra mål till och avgjort innan förlängning. Zamora var halvskadad och blev inte mindre plågad av behandlingen från Atléti (å andra sidan gjorde en 50-procentig Zamora mer än en 100-procentig Dempsey).
Men jag gläds ändÃ¥ med Atléti som haft en liten plats i mitt hjärta sedan megaprofilen Jesús Gils dagar. Vi semestrade i Marbella varje Ã¥r och det var fascinerande att Atléti hade “Marbella” pÃ¥ sina tröjor. Gil var ju borgmästare i solkustpärlan samtidigt som han ägde Madridlaget.
