Dagens tvÃ¥ stora snackisar i England är – nu bortser jag frÃ¥n att det rÃ¥kar snöa där borta – dels att United blivit erbjudet att köpa tillbaka Tevez och dels att ett gäng med stÃ¥lar frÃ¥n Qatar vill ta över United.
Story nummer 1, att Tevez ska vara beredd att gå tillbaka till Old Trafford är så vansinnigt idiotisk att jag lämnar den redan nu.
Den andra storyn är desto intressantare.
Och rykten om Qatar Holdings intÃ¥g i Manchester har ju funnits ett tag – och ingen rök utan eld. Glazyr-gubbarna är givetvis helt vansinniga om dom inte säljer till dubbla priset dom själva la ut. Araberna verkar inte ha nÃ¥gra spärrar, eller skulder, vilket vi sett i den blÃ¥ delen av Manchester där en defensiv mittfältare tjänar nästan 3 miljoner kronor i veckan.
Skulle United bli uppköpt av Qatararna finns förstÃ¥s risken att Jompa O’Shea skulle fÃ¥ en Yaya Touré-lön och samtidigt skulle fotbollen förvandlas allt mer till ett Football Manager pÃ¥ riktigt för oljeshejker. Inte riktigt jordnära och ingenting man vill se. Men verkligheten ser ut sÃ¥ här och det är klart att det är bättre att ha en stabil marknad att stÃ¥ pÃ¥, vara skuldfri och dessutom ha en bautastor shoppingplÃ¥nbok.
Klart det finns risker med såna här ägare, men om vi tittar på både Chelsea och City var båda klubbarna tvungna att köpa in både tränare och spelare för miljarder för att sätta sina namn på kartan. Det behöver inte United. Vi har världens bäste tränare och även om det inte är ett så stjärnspäckat lag som tidigare år skulle det räcka med ett par stornamn för att markera revir.
Om det sedan skulle bli inflation i tränare efter Fergies pensionering är en annan fråga.
En annan punkt: Kan Qatar-intresset var trumfkortet Fergie spelade ut i Rooney-affären?
En tredje undran: Kan Qatararna ha pröjsat de där 200 miljonerna som Glazyrerna använde för att betala tillbaka något lån härommånaden?
