Bytena avgjorde | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Nu har vi tappat sex poäng i slutminuterna. Fulham, Everton och Birmingham.
Not good.
Dagens match påminde om alla matcher Birmingham spelar på St Andrews och det är ingen hyllning till Alex McLeish gubbar. Han har fortfarande inte utmanövrerat sin gamle tränare än, men i dag lyckades han med det Fergie inte gjorde: bytena. McLeish satte in Zigic och fick en kvittering medan Fergie struntade i att sätta in en kontringsspelare som Hernandez förrän det var för sent.
Well, well, we can’t win them all. Och jag hade spelat på 1-1.
Positivt:

Ingen förlust än. Det börjar bli på gränsen till löjligt att sitta och hitta negativiteter över ett lag som alltså inte förlorat på hela hösten. Absolutely brilliant.
Vidic. Han är till och med bättre än när gamle Stam var som allra bäst.
Inga skador vad jag kunde se.
Berbatovs mål. Det var roligt att se hur häpen Gibson blev när bollen helt plötsligt låg vid hans fötter.
En hundring i handen på 1-1. Fick en deja vú framför datorn på jobbet och blev helt säker på att det skulle sluta 1-1. Det gjorde det tydligen.

Lite positivt:

Fletcher var tillbaka (visserligen totalt anonym) och det borde ge eld i baken till dom andra pojkarna på mitten att spela bra. Jämt.
Rafael. Växer för varje match han får fortsatt förtroende. Och tänk dig själva att känna sig som ordinarie bredvid Vida, Rio d.ä och Evra med van der Sar bakom dig.

Negativt:

Tredje blippen i ledning i slutminuterna på bortaplan. Det smärtar och ger en onödig insikt i hur det har varit att vara motståndarlag de senaste 20 åren.
Rooney. Sjunde matchen sedan comebacken. Noll mål. Duger inte. Jag tycker inte heller att han ser särskilt övertygad ut när han skjuter. Och har ni noterat att han nästan aldrig drar med vristen längre? Det är bara lobbar och bredsideskruvar.
Evras cross/inlägg var inte roliga.

Annars:

Är det bara jag som tycker att det är underligt att starta med bara en anfallare mot ett lag på nedflyttningsplats?
Jag älskar Joey Barton. I alla fall om jag jämför mina känslor med dom jag har för Lee Bowyer. Och så får han kvittera. Satan, vad det gjorde ont.
Det är alltid spännande att se reaktionerna när någon gnäller på någon Unitedspelare. Som Gibson. I mina ögon är han, som ni vet, inte Unitedmaterial för fem öre. Men jag är storsint nog att låta Fergie bestämma i det fallet. Samtidigt är det roligt att se alla kommentarer på bloggar, twitter och forum när någon gnäller på någon Unitedspelare. Som Gibson. “Oh look we didn’t win..lets blame it all on Gibson again” kommer alltid som ett sarkastiskt brev på posten. Låt folk gnälla av sig. På Gibson, till exempel.
Eftersom jag jobbade parallellt (med mitt eget korta matchreferat) så hann jag inte se reprisen av kvitteringen. Men många påstår att det var dels ruff på Rio d.ä, dels hands och dels offside.
Såg ni vad arg allas vår Eskilstunapojke Seb Larsson blev när han blev utbytt? Sen blev han tillrättavisad, såg det ut som. McLeish som sa till på skarpen?

* Henry Winter på Daily Telegraph har varit en av mina favoriter länge. Men i dag sjönk han i mina ögon. I sitt matchreferat skriver han: “Bowyer drove down the left and was clattered by a reckless challenge by Giggs, who somehow escaped a caution from Mason. If it had been Bowyer on Giggs, the outcome would surely have been different. Bowyer, to his credit, didn’t complain, simply getting on with the game.”
Och på sin twitter kommer det mest ologiska jag sett på länge:

Bowyer förtjänade alltså målet för att han inte gnällde på en tackling som var runt 40 000 gånger mildare än runt 5 000 000 tacklingar Bowyer själv delat ut sin sorgliga karriär?
Tjena.
* Bring on West Brom.
Sällan har jag varit så spänd på en laguttagning. Skulle inte förvåna mig om Berba, Giggs, Rooney och någon eller några av innermittarna vilas.