Matchrapport: Barcelona - Manchester United 3-1 | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

101 sätt att förlora en final. Det finns oändligt många sätt att förlora en fotbollsmatch på, man kan vika ner sig eller spela för fegt. Nyttja fel taktik eller bara ha en fruktansvärt dålig dag, ja ni fattar. I lördags förlorade Manchester United på sätt nummer 10; “Kattens lek med råttan”.

Det började så bra. Det såg så bra ut. Optimisten skakade av sig oket som burits sedan 2009 och skrek; “det kan gå!”. United var det bästa laget de första 12-13 minuterna och taktiken verkade fungera perfekt. Giggs, Carrick och Park satte press och fångade boll tidigt medan Rooney rev sår genom sina ursinniga löpningar, Vidic och Ferdinand släppte ingenting förbi sig billigt och Van der saar såg peppad ut. Var Barcelona skakat? Kunde det vara så? Man ville att det skulle vara så. Så var det naturligtvis inte. Katten lekte med råttan från minut 1 och njöt av åsynen av råttan som för ett slag trodde att den kunde ta sig därifrån intakt. “Låt dem tro att de kan ta det här, då gör det desto ondare!”

Barcelona hade ingen lust att låta det bero allt för länge och när det visade sig att Uniteds press och positioneringar var som att pissa på en skogsbrand så kändes det som om de frågade varandra; “ska vi sätta igång?” 300 sidledspassningar senare hittade Pedro en lucka till höger utanför straffområdet, pang bom, 1-0 bakom Van der saar som ställt sig på fel fot och istället fick se bollen passera honom till vänster. Eufori i ena ringhörnan, tomhet i den andra. Jaha, suckade man i soffan, är det dags nu? Små korta jabbar följt av en rejäl uppercut? Den engelska hamnarbetaren stapplar suddigt runt på vacklande ben och försöker orientera sig. 7 minuter senare ställde han sig upp.

“Du må kunna sänka mig på teknisk knock-out men det ska fan kosta lite på vägen!”
Man är så enkel som supporter. Minsta vindpust i rätt riktning och man är king of the world igen. Man tappar all rationallitet och så börjar de där ögonen att lysa igen. United har lyckats ta sig uppåt i banan i 34e minuten. Rooney till Giggs, Giggs tillbaka till Rooney som smeker in den i burgaveln. Den engelska sluggern har lyckats få in en högerkrok på den listige och sluge spanjoren. Allting går bananas. 1-1 och andrum. Den skotske tränaren ler för sig själv där i ringhörnan när han äntligen får visa upp sina ess, Knocke och Smocke. Spanjoren fortsätter jabba halvleken ut och avvärjer smart minsta försök ifrån engelsmannen. Move like a butterfly, sting like a bee. Det blir inga fler sting och de båda kombatanterna kan pusta ut i ringhörnan. Masage, vatten, luktsalt. “In och kör, får du in en till högerkrok så har du honom i gungning!” Spanjoren å sin sida sitter i sin ringhörna och bara ler; “är det där allt du har?

Rond 2
Den tekniskt fulländade spanjoren tar över rond 2 fullständigt. Med snabba fötter förflyttar han sig i sidled och publiken får se den tröge engelsmannen slå hål i luften. Snabba kombinationer, 1-2, 1-2 pang pang. Så i 54e minuten bestämmer han sig för att låta sitt trumfkort sänka sin engelske motståndare. Messi kallas den dödliga tekniken som sägs härstamma ifrån Argentina Den börjar med små snabba viftningar runt ansiktet för att störa; “luften är fri, luften är fri” och går sedan blixtsnabbt över till en rak vänster i solar plexus, luften är slut! Engelsmannen går ned för räkning och nu börjar man kunna urskilja paniken i hans ögon. Han vet med sig att enda chansen är att gå på knock. Det har inte fungerat att försöka trötta ut spanjoren och lura in honom mot repen för att sedan kontra hårt över mot glaskäken, han har nämligen ingen. Skotten i ringhörnan skriker och hejar på, ropar några taktiska tips men det vill sig inte. Spanjoren ser att villebrådet är skadat och kan nu i lugn och ro förbereda sig för kombinationen som ska sänka den engelska bjässen för gott.
Allt medan engelsmannen i panik försöker få in den där högerkroken som han vet har fungerat så otroligt många gånger kan spanjoren fortsätta dansa runt i ringen och leta efter det där avgörande momentet, “Villa-momentet” även kallat i spanska kretsar. Så kommer det. Den engelska boxaren misslyckas åter igen med sin köttiga högerkrok. Kattens lek med råttan är slut i 69e minuten, två snabba sidledssteg och en rak vänster som seglar genom hamnarbetarens tappade gard och landar rakt över högra ögonbrynet som spricker. TKO. Domaren avbryter slakten, lyfter spanjorens näve i luften medan speakern basunerar ut; “Winner and heavyweight champion of the world, Barcelona!”

Engelsmannen försvinner ut bakvägen in till omkläddningsrummet medan världsmästaren kan ta emot pressen och omvärldens hyllningar. Han sitter med sin skotska tränare i mörkret och funderar. “Vad fan hände?” Den där högerkroken som fungerat i så många år, biter plötsligt inte alls. Använde jag fel taktik? Var jag för dåligt tränad? Skotten säger ingenting, han vet precis vad som hänt. Han rycker tag i rosen som han haft i kavajslaget under hela fighten, knycklar till den och slänger den i sopkorgen innan han spatserar ut.

Statistik
Skott på mål: 12-1
Hörnor: 6-0
Bollinnehav: 63-37
Gula kort : 2-2

// Daniel Woxlin, SF